Hoppa till huvudinnehåll

Politik

Industrifacket: Arbetsgivarna borde ta på sig de sociala avgifterna – skattelättnader får tummen ner

Industrifackets ordförande Riku Aalto i halvbild med grå kostymjacka framför fackets logo.
Bildtext Industrifackets ordförande Riku Aalto säger att avtalskopplingar stör förhandlingslogistiken.
Bild: Roni Rekomaa / Lehtikuva

Inga skattelättnader i regeringens budget för det kommande året. Det är budet när Industrifacket presenterar sina målsättningar för budgetförhandlingarna.

Finansminister Annika Saarikko (C) presenterade nyligen ministeriets budgetförslag där hon nämnde lättnader på inkomstbeskattningen. Kroken är ändå att lättnaderna kan genomföras om arbetsmarknadsparterna kommer överens om sansade löneförhöjningar.

Industrifackets ordförande Riku Aalto säger blankt nej.

– Vi är inte alls är intresserade av en sådan här utgångspunkt. Vi har meddelat att vårt alternativa förslag är att föra över sociala avgifter från konkurrenskraftsavtalet till arbetsgivarna.

När konkurrenskraftsavtalet infördes i början av 2017 flyttades två procent av de sociala avgifterna från arbetsgivaren till arbetstagaren. I pengar är det frågan om cirka två miljarder euro. Aalto säger att man genom en återflyttning ökar köpkraften mera än om lönerna höjdes i samma storlek.

– Våra medlemmar vill inte köpa skattelättnader med sina egna löneförhöjningar, företagen måste tas med i den här överenskommelsen.

Ett dylikt avtal måste fattas på centralorganisationsnivå, samtidigt som beslut på just den nivån blivit allt mer sällsynta. Löneförhandlingssystemet är inne i en förändringsfas där avtal till viss del ingås på företagsnivå.

Enligt Aalto har solidaritetstanken ställts i ett nytt ljus där facken tänker mer på sina medlemmar än den stora helheten.

– Om det är en bra eller dålig sak återstår att se, säger Aalto.

Avtalskopplingar orsakar huvudbry

En oro kan skönjas i Industrifacket inför höstens arbetsmarknadsförhandlingar. När kommunsektorn slutligen kom överens om ett nytt avtal med arbetsgivarsidan fanns där en klausul som på sätt och vis binder avtalet till exportsektorns avtal.

I klarspråk betyder det att kommunsektorns löner kommer att stiga i samma takt som exportsektorns. Därtill har man i den offentliga sektorn sina egna lönehöjningar, så ökningen blir alltid högre än exportsektorns.

– En sådan här koppling kommer att påverka vår förhandlingssituation. Vi grämer oss inte över att arbetstagarna inom den offentliga sektorn får löneförhöjningar, de har säkert gjort sig förtjänta av dem, men att avtalet är kopplat med industri- och transportbranschens avtal kommer att påverka arbetsmarknadslogiken de kommande fem åren, säger Riku Aalto.

I princip kan det bli frågan om en situation som sågs under recessionen i slutet av 00-talet. Då skiljde sig arbetsmarknadsomgångens första och sista avtal med så mycket som två procentenheter.

Den höga inflationen kommer tveklöst att påverka höstens förhandlingar. Enligt prognoser kan inflationen nästa år stiga med upp till tre procent.

– När löneförhöjningarna var två procent förra året så har årets inflation ätit upp dem. Det är kriget i Ukraina och energikrisen som förstås påverkar, säger Aalto.

Han vill inte spekulera i hurdana höjningar det ska förhandlas om, men säger att inflationen och andra länders löneförhöjningar är de faktorer som främst påverkar fackets utgångspunkt.