Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Granskning bekräftar: Konflikterna kring nordiska skogar ökar – de förväntas både lagra kol och ersätta fossila bränslen

Uppdaterad 15.08.2022 08:54.
Skogslandskap med granar.
Bild: Martin Eriksson / Alamy / All Over Press

Bilden av Sverige som ett land som värnar om klimatet får sig en törn när man läser Lisa Röstlunds bok Skogslandet – en granskning. Kring skogarna pågår en hårdnande kamp om äganderätten kontra naturens hållbarhet.

Biologer larmar om att de sista riktiga skogarna försvinner så att det snart bara återstår kalhyggen och plantager. Skogsbolag och andra forskare menar tvärtom att det aldrig funnits så mycket skog som nu.

Mitt i klimat- och biologisk mångfaldskris är man djupt oense om hur skogen ska användas.

Det ena lägret vill att skogen ska få stå kvar som kolsänka de kommande, avgörande, åren medan skogsindustrin och en del forskare vill att skogen avverkas för att ge så kallad substitutionseffekt. Alltså att biobränsle kan ersätta olja, papper kan ersätta plast och trä kan ersätta cement och stål i husbyggen.

Men ny forskning vid Finlands Miljöcentral visar att ökad avverkning avsevärt minskar koldioxidupptagningen i både boreala och tempererade skogar under de följande 100 åren.

Sverige och Finland fäller mest i Europa

I Finland står vi inför samma konflikt. Finland och Sverige är bland de få europeiska länder som brukar skog med kalhyggen som metod, eller trakthyggesbruk som det kallas i Sverige. I Tyskland, till exempel, är kalhyggen numera förbjudna.

Lisa Röstlund
Bildtext Lisa Röstlund har granskat det svenska skogsbruket och funnit tilltagande konflikter.
Bild: Gabriel Liljevall

Lisa Röstlund, grävande reporter på Dagens Nyheter, åkte vintern 2020 för att med egna ögon se de massiva avverkningarna i Norrlands inland. Det blev ett reportage som sedan ledde till 60 artiklar i tidningen när mängder av källor började höra av sig.

Men ämnet var inte uttömt med det. För att få ihop pusslet och ge en helhetsbild med ytterligare opublicerat material skrev hon boken Skogslandet – en granskning.

Det är inte en vacker bild av hur forskare, skogsindustri och politiker agerar. ”Ett yxhugg rätt in i den svenska folksjälen” kallade debattören Göran Greider boken i sin recension.

Skogsavverkning inte längre en lokal fråga

– Skogsindustrin och kalhyggen har tidigare varit lokala problem, att någon har tyckt att det har varit fult med ett kalhygge utanför huset, ett estetiskt problem. Men nu när insikterna växer om skogens roll för klimatet och den biologiska mångfalden har intressenterna blivit globala.

Det har blivit en världsfråga och inte bara en fråga för dom lokala skogsägarna eller skogsindustrin. Det här bygger upp till enorma konflikter som vi nu ser bara början av tror jag, säger Röstlund.

Det råder inte ens en gemensam uppfattning om vad som egentligen kan räknas som skog. Enligt FN:s mat- och jordbruksorgan FAO räknas numera även kalhyggen som skog, så länge planen är att nya träd ska växa där.

En formulering om att skog ”normalt har anknytning till den naturliga floran, faunan och jordmånen” försvann någon gång mellan 1990 och 2000. Den förändringen bidrog till en ny definition som betydde att skogsarealen i världen med ens ökade med 300 miljoner hektar.

Sällsynta arter hindrar avverkning

Enligt artskyddsförordningen är alla vilda fåglar samt vissa utpekade växter och djurarter är fridlysta. Det innebär att det är förbjudet att skada dem, deras växtplatser, fortplantningsområden eller boplatser.

En art som frivilliga inventerare, som vill rädda skogar, spanar efter är knärot – en hotad orkidé som bara finns i barrskogar som är över ett sekel gamla och som inte överlever en kalavverkning.

Enligt artskyddsförordningen får knärotens livsmiljö inte förstöras. Den kan alltså rädda skogen den står i - om den hittas.

…om de får stå kvar

Men Röstlund har talat med skogsägare som lär sig om utrotningshotade och rödlistade arter och som gallrar ut dem ur sina skogar för att för tillstånd att avverka. Det finns ett begrepp för det; omvänd naturvårdsgallring och enligt personer Röstlund talat med är det vanligt. Det här sker trots att ägaren eller den som utför avverkningen är hållbarhetscertifierad.

Ett kalhygge i solnedgången. Några tunna höga träd står kvar, i övrigt blöt mark och stubbar. I bakgrunden skog.
Bildtext Den vanligaste avverkningsmetoden i Norden är fortfarande kalavverkning.
Bild: Pia Santonen / Yle

Men det finns också andra sätt. För att få veta vilka råd skogsägare får wallraffade Röstlund. Hon ringde upp en skogsrådgivare och utgav sig för att vara en spekulant på en skogsfastighet.

Då fick hon veta att det bästa sättet att undvika att någon upptäcker de hotade arter som finns på området, är att vänta in snön innan man skickar in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Under snötäcket upptäcks inga växter.

Efter sex veckor får man sedan automatiskt tillåtelse att avverka om man inte har hört någonting från Skogsstyrelsen. (I Finland ska anmälan ske mellan 3 år och 10 dagar innan). På frågan om det är ok att göra så fick hon svaret “Så här gör vi och det är inget konstigt med det. Det finns ingen art som det är värt att spara en skog för.”

Det här var en certifierad aktör på marknaden. Här kan du läsa mera om FSC Finland och PEFC.

Skogsbranschens machokultur

Den som vill utbilda sig i skogsvetenskap i Sverige studerar i Sveriges lantbruks universitet SLU i Umeå och får efter fem års studier titeln jägmästare. I Finland är den motsvarande akademiska titeln Forstmästare. Många jägmästare arbetar som skogskonsulenter eller chefer vid Skogsstyrelsen eller som skogsförvaltare hos skogsbolag.

Alla i den mansdominerade branschen har alltså gått åtminstone de första tre åren i samma skola. Det har lett till en tystnadskultur, säger de som Lisa Röstlund intervjuat.

– Det är många som beskriver branschen som sektliknande där likriktningen i sättet att tänka och agera är förhärskande och där de som ifrågasätter metoderna med kalhuggning och monokulturer, alltså att man planterar bara träd av en enda art, har kritiserats väldigt hårt och till och med mobbats ut och fått karriären förstörd.

I vissa fall har enskilda personer och skogsaktivister till och med blivit dödshotade av skogsägare.

Lisa Röstlund har också hittat starka kopplingar mellan SLU och skogsindustrin. Det vill säga flera forskarprofiler som är framstående i debatten, där de förespråkar ökat skogsbruk för klimatets skull, samtidigt som de själva har ekonomiska intressen i skogsindustrin.

Boken Skogslandet - en granskning av Lisa Röstlund
Bild: Forum Förlag

Rennäringen skadas av kalavverkningar

I Norrland hotas renskötande samers levnadssätt när skogarna försvinner. Renarna är beroende av marklav och på vintrarna av hänglav som behövs som nödproviant när marklaven är inlåst av is och snö på marken.

Hela 70 procent av skogarna som innehåller marklav har försvunnit sedan 1970-talet. Hänglav växer bara i gammal skog som inte har varit kalhuggen.

– Hela skogsmarken har stöpts om otroligt snabbt helt utan diskussion. Man kan tänka att det är ett perifert problem, att det handlar renägare som är väldigt få och det kan vara sorgligt för dom. Men samtidigt är det många som påtalar att det här signalerar någonting, att liknande dramatiska minskningar har hänt för vanliga arter som blåbärsris. Det är väldigt mycket som förändras snabbt och det är relevant för alla att bli medvetna om, säger Röstlund.

Nordiska politiker går emot EU:s miljöskydd

Att läget i Finland långt påminner om det i Sverige symboliseras kanske bäst av det brev Stefan Löfvén, Sveriges dåvarande statsminister, och Finlands statsminister Sanna Marin skickade till EU kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i maj 2021 inför att EU:s taxinomiförordning skulle godkännas.

I brevet krävde de att alla krav på “close to nature – forestry”, naturnära skogsbruk, skulle raderas från utkastet. Miljöorganisationer protesterade mot påtryckningen.

Därmed försvann kravet på att man på ett skonsamt sätt ska avverka träd ur en skog som naturligt växer på en plats eller som är anpassad till lokala förhållanden – i stället för att kalavverka och plantera ett enda trädslag.

Forskare i Finland är inte heller eniga om det bästa sättet att sköta skog eller motarbeta klimatförändringen. Under tiden avverkar vi mer skog än någonsin trots att skogen inte längre är enbart kolsänka utan istället orsak till utsläpp. Vilket kommer att göra det svårare för Finland att nå uppsatta klimatmål och koldioxidneutralitet till år 2035.