Kommentar: USA går till val utan en stark vänsterfalang – moderata demokrater dominerar inom partiet
Inför primärvalet hyste den amerikanska vänstern drömmar om att genomföra en Tea Party-kupp inom Demokraterna. Resultaten i primärvalet visar att partiets väljare är mindre radikala än många trodde.
– Vi påminner väldigt mycket om Tea Party-rörelsen, du kan kalla oss vänsterns Tea Party.
Det säger Pedro Lira, valkampanjchef för Working Families Party, WFP, ett litet, progressivt, socialdemokratiskt parti i USA. Han talar inte bara om sitt eget parti, utan om en brokig skara vänstergrupperingar inom amerikansk politik.
Jag träffar Lira i stadsdelen Bishop Arts i Dallas, Texas. Det är den 28 februari, fyra dagar efter att kriget i Ukraina började.
Det är också dagen innan den amerikanska primärvalssäsongen inför mellanårsvalen sätter igång och Texas var den första delstaten ut.
Lira för ett långt resonemang om hur beundransvärt bra Tea Party-rörelsen lyckades genomföra sin kupp inom Republikanerna, en kupp som har drivit ut partiets moderata krafter mot periferin och nu snarare domineras av trumpism och det som åtminstone den breda majoriteten i Finland upplever som extrema krafter.
WFP är, jämfört med trumpisterna och tepartisterna, inte speciellt radikala. Deras främsta politiker är doldisar som beundrar den nordiska modellen och i de senaste presidentvalen har de gett sitt stöd till Bernie Sanders (2016) och Elizabeth Warren (2020).
– Vi drivs inte av vanförställningar, säger Lira och hänvisar till Green Party, som brukar ställa upp sin egen presidentkandidat. Ett litet parti kommer aldrig att släppas fram i USA.
Vi drivs inte av vanförställningar, ett litet parti kommer aldrig att släppas fram i USA.
Pedro Lira, valkampanjchef, Working Families Party
Nej, WFPs strategi har gått ut på att föra fram, eller ge sitt stöd till, de mest progressiva ”demokratiska socialistkandidaterna” i Demokraternas primärval.
– Likheten med Tea Party är uppenbar, men olikheterna lika viktiga. Tea Party styrdes uppifrån, det var krafter inom den konservativa eliten som förde fram de kandidater som fotfolket skulle rösta på, säger Lira.
– Vi jobbar tvärtom. Vi är ute på fältet och väljer kandidater som redan har stöd bland arbetarklassen.
WFP samarbetar med andra mindre partier på lokal nivå.
– Det betyder att de personer vi ger vårt stöd åt är betydligt längre vänsterut i New York än här i Texas. En socialist i Dallas är en non-starter.
Tea Party styrdes uppifrån, det var krafter inom den konservativa eliten som förde fram de kandidater som fotfolket skulle rösta på. Vi jobbar tvärtom. Vi är ute på fältet och väljer kandidater som redan har stöd bland arbetarklassen.
Pedro Lira, valkampanjchef, Working Families Party
Det här är en taktik som lyckades under perioden fram till primärvalet.
Av de 19 kandidater i valdistrikt i norra Texas som WFP gav sitt stöd åt i de lokala valen vann 12 Demokraternas nominering.
Framgången var mindre på delstatsnivå och på riksnivå, men för ett litet parti är lokala val och valfrågor viktiga.
Tea Partys värderingar mer ”traditionellt amerikanska”
– Jag kommer från en konservativ latino-bakgrund. När jag började på college försökte jag klara mig själv, säger Lira. Jag hade ingen som guidade mig i hur man gör.
Först senare insåg han att det finns olika sätt att få ekonomiskt och socialt stöd, istället för att ta studielån. Liras egna problem med studielånet var den största bidragande anledningen som fick honom att driva vänsterut politiskt.
– Det finns många bra idéer till vänster, men i USA tror folk inte på dem trots att data visar att de fungerar. Tea Partys idéer kändes för de flesta mer i linje med de värderingar som ses som amerikanska.
Lira tror också att de amerikanska medierna på samma sätt är väldigt skeptiska mot vänstern.
Primärvalsresultaten sammanfattade
Jag träffade alltså Lira i februari och nu är det snart mellanårsval. Vad som har hänt under tiden emellan kan ni läsa om här, i en analys av hur primärvalet gick enligt Vox (på engelska).
I korthet skriver Vox att ”den hårda vänstern” var en av valets största förlorare. Moderata demokrater vann både mot utmanare från partiets vänster- och högerfalanger.
Den som är intresserad av prognoser om själva mellanårsvalen hittar omfattande information här.
Att vänsterns idéer inte är så populära i USA som många i Finland tror kommer inte som en överraskning för den som reser runt i USA.
Dessutom saknar vänstern en samlande kraft på det sättet som högerflanken har.
Bernie Sanders och Elizabeth Warren och deras demokratiska socialism hade sin tid för några år sedan och deras efterföljare, som Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar (ursprungligen från Minnesota Democratic–Farmer–Labor Party) anses för radikala för sitt eget bästa.
Till och med i Kalifornien är det uppenbart att mycket av det som konservativa finländare upplever som skrämmande i USA får väldigt lite utrymme i vardagen här.
Två år efter de stora Black Lives Matter-demonstrationerna träffar jag Mallory Sepler King i Los Angeles.
Hon stöder i princip demonstrationernas huvudbudskap, att det finns polisbrutalitet och strukturell rasism i USA. Det har hon sett i sitt dagliga jobb som medborgarrättsadvokat med fokus på utsatta grupper i samhället.
Men hon har gjort något konstruktivt av sin insikt. Hon skapade webbplatsen Don't Call the Police, där hon listar organisationer som man kan ringa till istället för polisen.
– Vi är programmerade att alltid ringa 911 för våra problem. Polisen är inte den som är bäst rustad för alla situationer. Vi måste omprogrammera oss så att vi ringer dem som är bäst på att lösa de problem vi har.
Webbkatalogen har telefonnummer till hjälporganisationer i över 80 amerikanska städer och nationella nummer.
Sepler King ser sajtens framgång som ett tecken på att den radikala vänstern ibland helt enkelt är för extrem, eller att den körs över av extrema krafter.
– Jag håller medvetet webbplatsen neutral. Den tar inte ställning eftersom jag vill hålla den öppen för alla. Också de som klart stöder polisen kan hitta hjälp på webbsajten.
Sepler King är bara ett exempel av många på hur vänsterns idéer förverkligas i civilsamhället av mer moderata krafter, och på ett mindre radikalt sätt.
För det är det som är vänsterns problem. De låter väldigt radikala, men deras idéer är oftast odramatiska.
Högern tillåts definiera vänstern
Inte ens inom de grupper som själva identifierar sig som yttervänster finns det många som tycker och tänker så radikalt som högersidan påstår.
Vad betyder ”woke”?, frågar jag Lira.
– Jag vet inte, det är inte ett ord jag någonsin ha använt. Det används bara av förståsigpåare på högersidan och troll på sociala medier.
Det är förstås viktigt att komma ihåg den redan etablerade devisen att ”alla som röstar på Trump inte är extremister”, men klart är att USA:s vänsterfalang varken är lika populär som högerfalangen - eller har stort inflytande inom partiet.
Väljarna har redan visat att de inte vill att Demokraterna glider vänsterut.
Sedan finns det förstås ännu en förklaring till att ytterhögern har fått så mycket större stöd i samhället, och blivit tiotals gånger större, än flanken på vänstersidan.
De har finansiärer som systematiskt har pumpat in hundratals miljoner dollar för att skapa en radikal högeridentitet.
Tea Party skapades i första hand av fossilindustrin och bröderna Koch.
Att många toppolitiker inom Demokratiska partiet är korrupta tvivlar ingen i USA på, och partiet har inga problem med att hitta sponsorer, men var är vänsterfalangens pengar?
Här är en länk till en webbplats som gör sitt bästa för att hålla koll på politiska donationer i USA.
Working Families Partys strategi att förändra Demokraterna från insidan måste förverkligas utan starka elitkrafter.
WFP representerar arbetarklassvänstern och får kritik av värdevänstern, som tycker att det är ett svek att samarbeta med Demokraterna. Ingendera gruppen badar i pengar.
Mer vänster än Biden blir det knappast
Det är en paradox att president Joe Biden utmålas av högern som ett farligt vänsterspöke i Vita huset.
Det är han inte.
Samtidigt finns det väldigt lite som tyder på att den radikala vänstern någonsin kommer att få större inflytande i USA än just nu, inför mellanårsvalen den 8 november.
Lyssna på vår poddserie om alla sakfrågor du behöver ha koll på för att förstå mellanårsvalet.
