Kolumn: Ett steg in i det okända är kanske det bästa steget man kan ta – om att som finskspråkig jobba på svenska
Finskspråkiga Roosa Tuovinen valde att göra sin praktik på Yle Östnyland under sommaren. Här berättar hon om sina upplevelser.
När jag den nionde maj steg på tåget i Jyväskylä hade jag ingen aning om hur den kommande sommaren skulle bli. Jag var på väg till staden jag aldrig hade besökt för att jobba på språket som jag aldrig hade jobbat på. Jag skulle också bo hos människor som jag aldrig hade träffat. Det var ett steg in i det okända. Praktiken på Yle Östnyland väntade mig.
Plötsligt kändes det nästan oöverkomligt spännande att gå till redaktionen för första gången
Nu ligger mina ryggsäckar och väskor igen packade på golvet. Min tid i Borgå är så småningom förbi och det är igen dags för mig att hoppa på tåget. Hur gick sommaren så här snabbt? Jag tittar road på handskarna och den tjocka halsduken som ligger på fåtöljen bredvid alla mina väskor. Hade jag på riktigt på mig dem när jag kom hit i början av maj?
Jag har studerat svenska vid universitet i tre år nu. Jag börjar mitt fjärde år och mina magisterstudier i höst. Före den här sommaren hade jag ändå inte riktigt pratat svenska med någon som har svenska som modersmål - förutom med mina lärare på universitetet.
Jag minns morgonen på min första dag på Yle bra. Mina händer skakade och det kändes svårt att vara stilla. Dittills hade jag känt mig självsäker och varit full av iver men plötsligt kändes det nästan oöverkomligt spännande att gå till redaktionen för första gången och vara tvungen att prata svenska.
Nu på min sista dag ser jag glad och nyter bakåt på den där första arbetsdagen och hela sommaren på Yle. Den unga kvinna som inte hade använt svenska utanför studierna har nu träffat och intervjuat många svenskspråkiga östnylänningar – allt från räddningsdirektören till simlärare.
Under sommaren har jag hittat mig själv bland annat med kameran mitt i en extrem-endurobana och med mikrofonen på en bigård samt på turbåten på väg till Svartholm. Jag har skrivit artiklar och gjort radiointervjuer om varierande teman. Allt har jag gjort på svenska.
Min sommars första arbetsuppgift var att göra en gallup för radion om elsparkcyklar som då nyss hade kommit till Borgå. Jag tog mikrofonen, pennan och häftet med från redaktionen och gick ut på gatan. Jag minns hur spännande det kändes att gå runt i Borgå centrum, närma sig människor på gator och framför allt intervjua på svenska för första gången. Lika spännande kändes det när jag hörde det färdiga inslaget i radiosändningen.
Då tänkte jag för en stund på mig själv som högstadieelev. Jag tänkte på den där flickan som satsade mycket på att lära sig svenska i skolan men som inte ville att någon skulle höra hennes fel när hon pratar. Skulle den där flickan ha trott att efter några år jobbar hon som reporter på svenska?
På min praktikplatsansökan skrev jag att Svenska Yle är mina drömmars arbetsplats. När jag skrev det tänkte jag kanske mer på själva jobbet än på språket. Jag intresserade mig för branschen redan som barn. Nu kan jag ändå säga att just språket var det som spelade den största rollen i den här erfarenheten. Mina händer skakar inte mer. Och fast de skulle skaka skulle jag låta dem skaka.
Att hoppa in i någonting nytt och okänt är alltid spännande. Men det är ofta just de sakerna som åtminstone i början känns lite spännande som också är de saker som kommer att ha den största betydelsen i livet.
____________
Här hittar du några av Roosas radioreportage:
Sjöfästningen Svartholm lockar turister i Lovisa
Avanti sommarmusikfanfar gladde folk på Borgå Rådhustorg
