Hoppa till huvudinnehåll

Ekonomi

Unga vuxna känner oro inför framtiden – allt fler får det sämre än sina föräldrar

Två händer som drar i samma tjugoeuros sedlar.
Bildtext Det blir allt ovanligare med klassresor uppåt.
Bild: @jjfarquitectos

Forskning visar att unga vuxna är allt mer oroliga för sin framtid. Det beror förstås delvis på miljöproblem, pandemier och kriget i Ukraina. Men Finland är ett land där det är vanligare att man får det sämre än sina föräldrar än att man får det bättre.

Både forskning och erfarenheter från hälsovården visar att många unga vuxna mår dåligt. Det är inte bara stora övergripande problem som klimatförändringen, pandemier och krig som gör framtiden oviss.

Många unga upplever också att det har blivit svårare att göra rätt val i livet.

En av de instanser som har försökt förstå var skon klämmer är forskningsinstitutet E2.

– Äldre generationer fick drömma och bygga någonting nytt. Nu har vi stora problem i samhället. De unga måste kunna lösa problemen och inte bara vara idealistiska och bygga något nytt på det sätt som äldre generationer på något sätt har kunnat vara. Det finns en mycket stor oro och många unga börjar var pessimistiska, säger Karina Jutila, chef för E2 forskning.

Kuvassa on Karina Jutila.
Bildtext Karina Jutila på E2 forskning säger att många unga oroar sig för vardagliga utmaningar som om de ska orka jobba och om de ska kunna få vänner.
Bild: Silja Viitala / Yle

Också rent ekonomiskt är tiderna osäkra.

Jani Erola är professor i sociologi vid Åbo universitet. Han tror att en del av den pessimistiska uppfattningen härrör från dem som har gjort en klassresa nedåt. Deras antal är redan ganska stort.

– Både när det gäller män och kvinnor blir det allt ovanligare med klassresor uppåt. Allt färre klarar av att förbättra sin position i förhållande till sina föräldrar. Samtidigt blir det allt vanligare att barn gör en klassresa neråt och får en sämre socioekonomisk position än sina föräldrar. Nuförtiden är det vanligare att barnen får det sämre än bättre än sina föräldrar.

Därför ser unga inte mera samma möjligheter att förbättra sin position som tidigare generationer.

För många valmöjligheter ger osäkerhet

E2 som har undersökt ungas syn på framtiden ser att många oroar sig för om de ska orka jobba, få en tillräcklig inkomst och ha ett meningsfullt arbete i framtiden.

Detta trots att de nog inser att samhället erbjuder till exempel goda möjligheter till studier för att de ska kunna forma sin framtid.

– Unga ser nog alla möjligheter och de vet att alla behövs i Finland. Men många upplever att det finns för många möjligheter och för många beslut som borde fattas och tycker att det krävs för mycket av dem.

– Trots att en ung person börjar studera kan hen tänka att hen inte är i rätt bransch eller att hen inte vill arbeta hela livet i samma yrke. Den unga vill kanske byta utbildning eller sluta och hitta en annan väg, säger Karina Jutila.

Hon påpekar att unga också medvetet kan välja en mindre ambitiös karriär än sina föräldrar.

– En del unga vill också sluta arbeta innan de är 40. Kanske vill de tänka på livet på ett annat sätt. Därför kan det hända att de själva inte vill utbilda sig värst långt även om deras föräldrar har en akademisk utbildning.

Här tycker Karina Jutila att de som är äldre borde vara mer empatiska och förstå unga vuxna bättre.

– Vi borde förstå att de verkligen önskar att livet ska vara rimligt. Vi borde inte tänka på dem som lata. Vi vet att unga människor som varken jobbar eller studerar ändå vill delta i samhället och hoppas att deras liv ska vara bra i framtiden.

Också när det gäller den politiska makten i samhället känner sig många unga utanför.

– Unga vuxna tycker det är de äldre generationerna som har makten och unga borde ha större möjligheter att föra fram vad som är viktigt för dem. Vi borde ha en större solidaritet mellan olika samhällsgrupper, säger Karina Jutila.

Klassresor nedåt ger fel bild av karriärmöjligheterna

De ungas bild är att de inte mera har samma möjligheter att förbättra sin ekonomiska position som tidigare generationer hade. Men det verkar vara en synvilla.

Vi drar lätt fel slutsatser utgående från våra egna erfarenheter som kanske bygger på vår egen status i samhället.

Sosiologian professori Jani Erola Turun yliopiston käytävällä
Bildtext Jani Erola vid Åbo universitet säger att den sociala rörligheten fungerar bra i Finland, men klassresorna uppåt har blivit ovanligare sedan efterkrigstiden.
Bild: Merja Niilola

Jani Erola påpekar att de ökade klassresorna nedåt inte verkar bero på att det skulle ha blivit svårare att göra karriär.

– När det gäller utbildning har den största förändringen skett i föräldrarnas utbildningsnivå, inte barnens. I dagens läge har 30-40 procent av föräldrarna högskoleutbildning. Bland de barn som föddes på 70-talet hade under 10 procent av föräldrarna högskoleutbildning. Eftersom högskoleutbildning klassas som den högsta utbildningsnivån betyder det att 30-40 procent av barnen inte har någon möjlighet att utbilda sig mer än sina föräldrar. Då kan barnens utbildning bara antingen hålla sig på samma höga nivå eller sjunka.

Samma fenomen syns också i yrkeslivet.

– Om det uppkommer allt fler och bättre arbetsplatser finns det gott om arbeten som betalar bättre än föräldrarnas jobb. Men om sådana jobb inte finns har barnen inte samma chanser att förbättra sina positioner.

Och det är just det som har skett i Finland.

– Samhällsutvecklingen är inte mera är lika turbulent. I tider då samhället genomgår en snabb strukturomvandling finns det flera chanser till klassresor uppåt.

En allt större andel av befolkningen är missnöjd över den utveckling som deras liv har haft.

― Jani Erola

Men från och med medlet av 60-talet har samhällsutvecklingen varit ganska långsam och då har också chanserna att förbättra sin livssituation minskat, säger Jani Erola.

Då ökar den sociala rörligheten nedåt helt naturligt. Men lågt utbildade föräldrars barn kan fortfarande förbättra sin position.

– Det är förstås oroväckande om lågt utbildade föräldrars barns möjlighet att utbilda sig skulle försvagas. Men tills vidare ser vi åtminstone inga tecken på det. Tvärtom är vårt utbildningssystem fortfarande ganska effektivt när det gäller att lyfta fram motiverade och kunniga barn, säger Jani Erola.

Han påpekar ändå att forskarna bara ser den här typen av förändringar med 10–15 års fördröjning.

– Därför är det viktigt att följa med den här utvecklingen noggrant.

De som får det sämre kan ge politiska problem

Eventuella sämre möjligheter att göra karriär är inte de enda frågorna som oroar unga, och Karina Jutila tycker vi borde visa förståelse för unga som efterlyser rimlighet i livet.

– Om man tycker att unga på många sätt har lättare än förr och inte förstår hur svårt det har varit för 50 år sedan är det visserligen sant, men varje generation har sina egna resurser. När vi tänker på världen i dag där det finns krig, pandemier och klimatförändring kan unga människors erfarenhet vara att de stora globala problemen är väldigt svåra. De kan kännas för stora och svåra att tänka på. Vi borde förstå att de inte har alla resurser som äldre människor har.

– Vi har alla på många sätt samma drömmar och många unga vill bara ha lite mera stöd. Kanske en människa som hjälper i början. Sedan kan de aktivera sig och börja om. Jag tycker inte att vi kan säga att de unga är för mjuka eller idealistiska eller bara önskar att samhället ska bära dem eller göra livet lätt. De vill klara sig själva, men livet är många gånger alltför komplicerat för unga i Finland i dag.

Vi frågar oss om vi borde minska tillväxten och minska allas välfärd.

― Jani Erola

Jani Erola påpekar att de många klassresorna nedåt också kan få politiska effekter, även om de i sig bara är ett bevis på att den sociala rörligheten fungerar.

– Vi vet ännu inte värst mycket om vad de har för samhällspolitiska effekter på lång sikt. En allt större andel av befolkningen är missnöjd över den utveckling som deras liv har haft. Det kommer säkert att vara en svår samhällspolitisk fråga under de kommande årtiondena.

Den frågan måste lösas på något sätt.

– I princip har man i många västliga samhällen tänkt att det inte är så farligt om allas levnadsstandard ändå stiger hela tiden. Så var det också efter andra världskriget. Även de mindre bemedlades levnadsstandard förbättrades så snabbt att också de vars relativa position i samhället försämrades fick det bättre absolut sett.

– Men nu är vi i ett läge där vi inte vet om en sådan här ekonomisk tillväxt över huvud taget är möjlig rent ekologiskt. Vi frågar oss om vi borde minska tillväxten och minska allas välfärd. Då blir det en mycket mer brännbar fråga hur den växande grupp som i sitt eget liv har upplevt en klassresa nedåt reagerar, säger Jani Erola.

Karina Jutila betonar att Finland måste var ett land också för de unga.

– Vi behöver alla och vi borde samarbeta mer mellan olika sociala grupper och åldersgrupper. Om vi bara grälar eller slösar bort tid på eviga analyser utan att försöka hitta lösningar kommer tiden bara att gå utan att någonting händer. Då kan olika samhällsgrupper förlora förtroendet för varandra, och det är inte en bra väg.