Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Uttalsfel i finlandssvenska ljudböcker upprör – författaren Monika Fagerholm: Irriterande och respektlöst

Författaren Monika Fagerholm.
Bildtext Monika Fagerholm, som själv lyssnar aktivt på ljudböcker, säger att hon ofta lägger märke till fel uttal när det är rikssvenska inläsare som läser böcker av finlandssvenska och finska författare.
Bild: Niklas Sandström

"Ees-boo", "Borjå", och "Träschända" – fel uttal i rikssvensk inläsning av finlandssvenska böcker irriterar författare och konsumenter. "Enormt irriterande och fel. Som finlandssvensk känner man sig osynliggjord", säger författaren Monika Fagerholm.

Det är inte bara Google maps robotröst som uttalar finländska ort- och gatunamn fel på svenska, det gör också kända rikssvenska skådespelare i sin ljudboksinläsning av finlandssvenska böcker.

Det senaste exemplet är Johanna Holmströms nya novellbok Handbok i klardrömmar, inläst av Sofia Pekkari, en känd rikssvensk skådespelare. Till exempel Esbo ('ɛsbɔ), Finlands näst största stad uttalas "Ees-boo", och förekommer frekvent i boken. Också andra orter som Kilo och Kervo uttalas fel.

En av dem som reagerat starkt på det här är Monika Fagerholm, en av Finlands mest framgångsrika författare. Först förstod hon inte ens vilka orter som avsågs då hon lyssnade på Holmströms novellbok, som hon i övrigt tycker är fantastisk.

– Det är ju enormt irriterande för att det är fel, det finns inget "Eeesboo", varken på svenska i Finland eller i Sverige. Det påverkar också väldigt mycket hur man upplever boken helt enkelt, säger Fagerholm och fortsätter:

– Jag tycker också att det här handlar om respekt för boken, respekt för författaren och respekt för landet Finland som är tvåspråkigt.

Officiell högsvenska

Fagerholm säger att hon ofta stöter på en ovetskap i Sverige om att Finland har två officiella språk, och en tro att det handlar om dialektala skillnader. Det är trots allt frågan om officiella namn på orter och gator, som gäller båda språken och som har ett korrekt uttal, poängterar hon.

– Det här här ingen dialekt utan gäller i allra högsta grad högsvenska. Rätt uttal ingår också i korrekt språkanvändning. Det här kan man kolla upp på fem röda sekunder genom att googla. Man kan till och med trycka på en knapp där man hör hur Esbo uttalas.

Fagerholm, som själv lyssnar aktivt på ljudböcker, säger att hon ofta lägger märke till fel uttal när det är rikssvenska inläsare som läser böcker av finlandssvenska och finska författare.

Det här kan man kolla upp på fem röda sekunder genom att googla

― Monika Fagerholm, författare

Hon lade nyligen ut en kommentar på Facebook om felaktigheter av det här slaget och det var många som bidrog med andra exempel i kommentarstråden.

– I till exempel Kjell Westös Den Svavelgula himlen, är Helsingfors gatunamn konsekvent fel uttalade. Det finns andra böcker där man talar om "Borjå" (Borgå) och "Träschända" (Träskända) … Det är förstås kul men väldigt irriterande. Jag känner mig sårad som finlandssvensk.

Också när det gäller finska böcker som översatts till svenska har många rikssvenska inläsare ofta väldigt svårt med uttalet.

– Det gör det lite fånigt vid sidan av att det är sårande. Det blir så där överexotifierande, och vi är ändå faktiskt inte så långt ifrån varandra.

"Kontexten blir fel"

Katarina von Numers-Ekman, prisbelönt författare och tidigare modersmålslärare hör också till dem som irriterar sig på det felaktiga uttalet i många ljudböcker.

– Man kan ju tycka att det handlar om detaljer men samtidigt blir det ett irritationsmoment som stör lyssningsupplevelsen. Även om det kan vara en fantastiskt duktig skådespelare som annars gör ett väldigt bra jobb med läsningen så skär det i örat med inläsningen.

Själv har hon precis lyssnat på ljudboksinspelningen av Susanna Alakoskis Bomullsängeln, som utspelar sig i Vasa.

– Där finns en väldigt central person som heter Sanna-täti. Det har blivit "tetti" och "tääti" och många olika varianter, som visar att inläsaren har varit osäker på hur det ska sägas. Då kunde man ju faktiskt fråga någon som vet, säger von Numers-Ekman och fortsätter:

En mörkhårig leende kvinna
Bildtext Författaren Katarina von Numers-Ekman irriterar sig också på fel uttal i ljudböcker.
Bild: Cata Portin

– En person som man av kontexten förstår att ska kallas Sota-Simon, (sota betyder krig på finska) har inläsaren tolkat ska uttalas "soota-Simon", något som har med sotning att göra. Det för associationerna i helt fel riktning då de ska gå till krig.

Man kan ju tycka att det handlar om detaljer men samtidigt blir det ett irritationsmoment som stör lyssningsupplevelsen

― Katarina von Numers-Ekman, författare, f.d. modersmålslärare

Ansvaret ligger hos produktionsbolagen och både Fagerholm och von Numers-Ekman hoppas att man ökar sin medvetenhet och anstränger sig lite mer för att få det rätt.

– Jag tror inte man gör det med flit för att irritera folk från Finland. Jag är säker på att man gärna vill göra bättre och rätt framöver, så det handlar väl om att få fram den här informationen, säger von Numers-Ekman.

Kontrollinsatser på förlaget

Johanna Hansen, är förlagschef på Bonnier Audio som ger ut både Holmströms Handbok i Klardrömmar och Westös Den Svavelgula himlen. Hon säger att det finns rutiner för uttalskoll både före, under och efter inläsningen.

En mörkhårig leende kvinna.
Bildtext Johanna Hansen är förlagschef på Bonnier Audio.
Bild: Caroline Andersson

Vad tänker ni göra för att åtgärda problemet med felaktigt uttal i era ljudböcker när det gäller böcker från Finland?

– Eftersom det här precis har kommit till min kännedom behöver jag utreda det lite närmare gällande den här specifika inläsningen, men generellt eftersträvar vi att alla våra ljudböcker ska ha en hög kvalitet. Det ska vara korrekt uttal i inläsningen och vi har en rad kontrollinsatser för det.

– Men inläsning är en komplex process och varje inläsning och manus är unikt, så ibland kan det bli fel. Då försöker vi självklart åtgärda det så fort det kommer till vår kännedom och säkerställa att det inte ska hända framåt.

En mörkhårig man som lutar sig mot en gul vägg.
Bildtext Tomi Riitamaa har forskat i den finlandssvenska litteraturens position och predikament i Sverige.
Bild: Simon Johansson

En öm punkt med långa anor

Man kan tycka att frågan om fel uttal handlar om detaljer men den träffar en öm punkt med långa anor. Filosofie doktor Tomi Riitamaa, kulturredaktör vid Nya Åland disputerade i fjol från Helsingfors universitet med en doktorsavhandling om den finlandssvenska litteraturens position och predikament i Sverige.

– Ända sedan Sverige förlorade Finland till Ryssland 1809, har särskilt de svenskspråkiga i Finland ansett sig styvmoderligt behandlade av Sverige och sverigesvenskarna i olika avseenden, och osedda.

Sedan mitten av 1800-talet har man funderat kring hur litteraturen på svenska i Finland ska kunna uppmärksammas, förstås och läsas på bästa sätt i Sverige.

– Man har oroat sig för att författarna tenderar att använda för mycket finlandismer, fennicismer och dialektala uttryck i sina böcker och man har menat att man borde skriva på högsvenska istället, för att bli förstådd och läst i Sverige.

Riitamaas forskning visar ändå att den här oron i Svenskfinland till viss del varit obefogad.

– Finlandssvenska författare som använder sig mycket av finlandismer, fennicismer, dialekt och slang, har blivit väldigt hyllade i Sverige, framför allt för språket. Kjell Westö, Lars Sund, Ulla-Lena Lundberg och Monika Fagerholm för att nämna några.