Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Ryskspråkiga i Narva känner sig bittra efter att sovjetmonument togs bort

En äldre kvinna i solglasögon.
Bildtext Den 75-åriga Tamara i Narva var på tisdagen upprörd över att monument som hyllade hennes soldatpappa hade förts bort av regeringen i Tallinn.
Bild: Patrick Holmström / Yle

Invånare i den ryskdominerade staden Narva i nordöstra Estland som Svenska Yle talade med på tisdagen var både förbannade och resignerade efter att den estniska regeringen låtit flytta bort de främsta sovjetiska monumenten i staden.

Läget var relativt lugnt i Narva på tisdagskvällen efter en snabb och välkoordinerad operation som den estniska regeringen lät genomföra för att ta bort eller rensa minnesmärken som den tidigare sovjetiska ockupationsmakten placerat ut.

Våldsamheter och kravaller som många befarat skulle uppstå ägde inte rum. Polisen grep en handfull personer som anklagades för våldsamt beteende, men i övrigt var protesterna lågmälda och sörjande.

Det var en helt annan reaktion än då den så kallade bronssoldaten flyttades bort från Tallinns centrum i april 2007. Då fick Estland uppleva aldrig tidigare skådade massprotester påhejade av de ryska medierna. En person dog och hundratals greps.

Den estniska regeringen ingrep snabbt på tisdagsmorgonen efter att stadsfullmäktige i det nästan helt ryskdominerade Narva inte vågat befatta sig med monumenten.

"Jag älskar Narva och Estland men nu föraktar jag stadens ledning"

Monumentens öde var en alltför het potatis och flera ledamöter infann sig överhuvudtaget inte då sakens skulle diskuteras på ett fullmäktigemöte på måndagen.

– Vår ledning här i Narva är en samling fegisar. Jag älskar Narva och Estland men nu föraktar jag stadens ledning, säger den 75-åriga Tamara som står vid ett av de ställen där minnesmärken fördes bort på tisdagsmorgonen.

En äldre kvinna i blommig klänning står vid en stenmur med ett foto på en man runt halsen.
Bildtext Tamara i Narva var synnerligen förtörnad på tisdagen. Bakom henne syns muren där plaketter som hyllade sovjetarmén togs bort samma morgon.
Bild: Patrick Holmström / Yle

Hon har ett svartvitt foto av en man klädd i uniform på bröstet prytt med mannens namn Ivan Sjvyrov, den ryska Georgsordens band och texten "Narva".

– Det var min pappa. Han var från Peipusregionen, slogs här mot nazisterna och befriade Narva. Han miste benet då han steg på mina. Han var en god far och uppfostrade oss fyra barn. Han dog 1998. Skulle han vara vid liv i dag skulle det vara en stor tragedi för honom att se detta.

"Nu vet vi inte vad som kommer att hända med oss"

Tamara står vid en plats strax innanför gränsövergången till Ryssland där det på måndagen fortfarande fanns en rad plaketter som hyllade de sovjetiska bataljoner som besegrade de tyska trupperna vid Narva 1944.

På tisdagen hade de försvunnit och muren där de varit fästa var tom. Fler och fler blommor och ljus dök dock upp under dagens lopp.

En stenobelisk med blommor.
Bildtext Den här obelisken i Narvas utkant var på måndagen fortfarande tillägnad de fallna hjältarna i det stora fosterländska kriget 1941–1945 och hade en stjärna på toppen.
Bild: Patrick Holmström / Yle

– Alla de här monumenten över det stora fosterländska kriget var heliga för oss, säger Tamara med emfas och använder den sovjetisk-ryska benämningen på andra världskriget.

Hon upprepar flera gånger att tvisten om monumenten inte handlar om Ryssland och president Vladimir Putin. Enligt henne är det esterna i regeringen i Tallinn som vill trycka ner landets ryskspråkiga.

– Nu vet vi inte vad som kommer att hända med oss efter detta.Tamara får medhåll av en man som står och betrakar ett tomt fundament en bit därifrån. Han vill inte vara med på bild och vill inte uppge sitt namn.

– Då de nu gjort det här kan man vänta sig vad som helst, säger han och gör klart att monumentoperationen känns som en personlig förolämpning. Samma känsla av förolämpning kunde anas även hos andra Narvabor som Svenska Yle talade med.

Blommor och en stenplakett vid en obelisk.
Bildtext På tisdagen var obelisken tillägnad andra världskrigets offer.
Bild: Patrick Holmström / Yle

President Karis: "Vi behöver inte stridsvagnar för att minnas de stupade"

De sovjettida monumenten har alltsedan kriget varit en nagel i ögat för ester som generellt har en helt annorlunda syn på striderna 1944 än de ryskspråkiga – speciellt den äldre generationen.

Enligt det ryska narrativet som främjades av Sovjetunionen och är den rådande sanningen i Ryssland var striderna i Estland en ärorik kamp för att befria landet från den nazityska ockupationen. För esterna innebar Röda arméns seger dock början på en lång och brutal sovjetrysk ockupation.

En samling blommor vid en stenmur.
Bildtext Platsen där stridsvagnen stått monument var vallfärdsort på tisdagskvällen. Det höga fundamentet hade reducerats till en låg mur.
Bild: Patrick Holmström / Yle

Dessa två historieuppfattningar har aldrig kunnat kompromissa och då Ryssland överföll Ukraina i februari gjorde den estniska regeringen slag i saken och beslöt att monument som förhärligade den sovjetiska arméns intåg skulle bort.

– Vi behöver inte stridsvagnar för att minnas de stupade då det finns gravar och begravningsplatser, sa president Alar Karis i en kommentar till public servicebolaget ERR på tisdagen.

Han hänvisade till den omstridda sovjetiska stridsvagn som stått monument strax utanför Narva sedan 1970 och som fördes bort av den estniska armén på tisdagsmorgonen. Stridsvagnen sades vara en av många som bröt igenom de tyska linjerna vid Narva 1944.

President Karis sa sig hoppas att folk nu skulle dra ett streck under stridsvagnens historia och gå vidare. Stridsvagnen fördes på tisdagen till Estlands krigshistoriska museum i Viimsi strax norr om Tallinn där den kommer att ställas ut.

Ett par i 40-årsäldern lägger ned blommor vid en stenmur.
Bildtext Både unga och gamla kom till platsen för att lägga ned blommor och sörja det försvunna monumentet.
Bild: Patrick Holmström / Yle