Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Wilma Murto tog EM-guld efter sanslös kavalkad av rekordhopp – tränarens fråga visade vägen: "Vill du vinna?"

Murto Europamästare och klarar 485 - Spela upp på Arenan

En finländsk superstjärna i friidrott är född. Wilma Murto är Europamästare i stavhopp. Hon satte punkt för den finska friidrottens ökenvandring då hon hoppade nytt finländskt rekord 485.

Wilma Murto gjorde åtlöje av sitt tidigare finländska rekord i finalen. Hon förbättrade rekordet inte mindre än tre gånger om i finalen som blev en omedelbar finländsk idrottsklassiker.

– Jag fick ut det som har varit i antågande en längre tid. Resultatet var ingen överraskning och jag tror att det var orsaken till att jag klarade av att göra det i den här tryckkokaren. Det gick som det skulle, säger den färska Europamästaren och skrattar hjärtligt.

Inför den magiska stavkvällen i München hade Finland kammat noll i fem stora friidrottsmästerskap på raken. Den senaste medaljen i en hoppgren tog längdhopparen Tommi Evilä i hemma-VM 2005 då han slutade trea.

– Det har sagts en hel del om finländsk friidrott. Egentligen hur länge som helst. Jag upplever att man redan under en tid har sett tecken på att trenden har vänt och kanske den här framgången är det slutliga beviset på att det har skett, säger Murto.

Behöll lugnet trots att medaljen var kirrad

Stavfinalen bjöd på stor dramatik. Murto säkrade medalj då hon överskred 465, vilket sannolikt ledde till att medaljfesten startade på många håll i Finland.

Men Murto var inte klar. Inte på långt när. Hon formligen osade självförtroende och lugn under hela finalen.

– Jag har alltid utgått från ett en tävling pågår tills jag rivit ut mig. Jag skulle ha förstört min tävling om jag hade börjat jubla efter att medaljen var klar.

Wilma Murto jublar.
Bildtext Wilma Murto gick inte att stoppa i finalen.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Den definitiva vändpunkten kom då hon rev sitt första försök på 470. Strax därpå diskuterade hon läget med sin tränare Jarno Koivunen som efter en stund ställde den avgörande frågan.

– Vi tittade på varandra och Jarno sa: Vill du vinna? Jag svarade inte ens – beslutet var fattat.

– Ett annat avgörande moment var att jag klarade 465. Jag började räkna och insåg: Ett ögonblick, vi är bara tre kvar! Då jag hade säkrat medaljen släppte fördämningarna. Jag tänkte då: Nu kör vi och det resulterade i ett flow. Det var en härlig känsla.

Stortävlingsnerver av stål

Wilma Murto visade prov på sina stortävlingsnerver redan i OS i Tokyo då hon var femma och i VM i Eugene då hon placerade sig på sjätte plats.

I EM-finalen demonstrerade hon en mental styrka som till och med överraskade hennes tränare.

– För Jarno kom gränsen emot då guldet var bärgat. Han visade att tävlingen är över, men jag sa att jag inte är klar än.

Wilma Murto med Finlands flagga.
Bildtext Känslorna var på ytan efter bärgat EM-guld.
Bild: IMAGO/Eibner/ All Over Press

Först efter att hon klarat 485 kom de stora känslorna fram. Hon begravde ansiktet i sina händer och lät glädjetårarna flöda.

– Jag minns inget av det hoppet. Det enda jag kommer ihåg är att jag tänkte att nu är jag klar för i dag. Det var så många känslor som dök upp vid det skedet.

Lång väg från juniorstjärna till EM-guldmedaljör

Om någon i januari 2016 skulle ha förutspått att Wilma Murto vinner EM-guld sex år senare skulle många ha hållit med. Murto hade hoppat juniorvärldsrekord 471 och förväntningarna hade trissats upp till skyarna.

Men vägen till EM-guldet har varit långtifrån spikrak. Utvecklingskurvan pekade nedåt i ett par år på grund av en efterhängsen skada och hon bytte tränare flera gånger om.

Wilma Murto och tränaren Jarno Koivunen.
Bildtext Wilma Murto och Jarno Koivunen har vandrat en lång väg tillsammans.
Bild: IMAGO/Chai v.d. Laage/ All Over Press

Till slut återvände hon till ruta ett. Med hjälp av hennes första tränare Jarno Koivunen lyckades hon få fason på idrottandet igen.

De tunga åren har lett till att hon lärt sig att uppskatta de goda stunderna mer än tidigare.

– Utan tvekan. En vändpunkt i min karriär var juniorvärldsrekordet, men det kom så lätt. Sedan dess har jag varit med om mycket. Jag är oerhört tacksam över den väg jag vandrat till det här EM-guldet.

Tillsammans med Koivunen kom de vid årsskiftet överens om att årets stora mål är att ta en medalj i EM.

Den målsättningen tummade de inte ens på i januari då hon återvände från Frankrike med foten i paket. Hon hade skadat sig i samband med en tävling i Nevers.

– Vi beslöt att tidtabellen håller. Jag sa strax inför finalen till Jarno att jag är stolt över att vi inte gjorde det.

Hela släkten på plats

Det heter att delad glädje är dubbel glädje. Nästan hela släkten var på plats på Olympiastadion i München för att heja fram Murto under finalen.

– Även om jag skulle vinna VM- eller OS-guld i fortsättningen så är det svårt att toppa den här känslan. Att få uppleva den här stunden tillsammans med dem var otroligt.

– Jag har idrottsliga målsättningar kvar att uppnå men emotionellt fick jag allt jag kunnat drömma om. Såvida de inte har fler resor inplanerade, säger hon och skrattar högljutt igen.

Wilma Murto och de skrämmande men nödvändiga förändringarna - Spela upp på Arenan

Resultat

1. Wilma Murto FIN 485 NR/CR
2. Aikaterini Stefanidi GRE 475 SB
3. Tina Sutej SLO 475
4. Caroline Holm DEN 455 NR
4. Angelica Moser SUI 455

11. Elina Lampela FIN 440