Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Film: Nope – stjärnregissören Jordan Peele leker med blicken och vår syn på underhållning

En man till häst i ett sandigt ökenområde.
Bildtext Vad glor ni på? OJ (Daniel Kaluuya) inser att molnen döljer en hotbild som det gäller att fånga på bild.
Bild: © 2022 UNIVERSAL STUDIOS

Get Out, US och Nope – Jordan Peele gillar korta, slagkraftiga titlar. Men innehållsmässigt har alla hans filmer långsiktig verkan – först blir man underhållen, sedan tvingas man tänka.

Efter succén med den Oscarsbelönade genombrottsfilmen Get Out (2017) och den imponerande US (2019) verkar Jordan Peele mer eller mindre permanent ha parkerat i skräckgenren.

Men till dig som skriker "nope!" vid blotta tanken på blodiga motorsågar och slemmiga monster vill jag genast säga att Peele spelar med en helt annan form av skräck.

Pressbild för Get out
Bildtext Se hit! I alla sina filmer leker Jordan Peele med ögat, blicken och blinda fläckar. På bilden Daniel Kaluuya i Get Out (2017).
Bild: © Universal Pictures

Här handlar det om skräck förklädd till humor och insvept i en eggande intrig full av undertoner. Och laddad med ett obehag som inte sällan föds ur insikten om att du själv är en del av hotbilden.

Hos den som förväntas skriva en recension ger Peele dessutom gång efter annan upphov till den kallsvettiga frågan: hur ska jag lyckas skriva om den här fenomenala filmen utan att avslöja för mycket?

Det lugna livet på landet …

Nope för oss till ökenområdet Aqua Dulce i Kalifornien där syskonen OJ (Daniel Kaluuya) och Em Haywood (Keke Palmer) driver en ranch tillsammans med sin far (Keith David). För den lilla trion är Hollywood den stora drömkunden när det gäller hästarna de föder upp.

En man till häst framför en vit villa.
Bildtext Någonting bortom bergen. OJ (Daniel Kaluuya) spanar ut i fjärran medan Em (Keke Palmer) vänder blicken mot marken.
Bild: © 2022 Universal Studios

Inte bara för att hästar behövs i mängder av produktioner utan för att syskonens farfarsfarfarsfar var ryttaren som galopperade fram i Eadweard Muybridges bildserie The Horse In Motion från 1878 – en av filmhistoriens första milstolpar.

Men medan familjen förbereder sin försäljningspitch börjar oförklarliga saker hända. Elen slås ut, djuren blir oroliga och en mystisk skugga glider in och ut mellan molnen.

I samma veva slår Hollywood bakut och familjen Haywood tvingas sätta sitt ekonomiska hopp till en lokal nöjespark i behov av hästar.

Nöjesparken leds av den forna barnstjärnan Jupe (Steven Yeun) som numera underhåller en alltmer svårflörtad publik som ständigt hungrar efter nya intryck – även av det morbida slaget.

Närbild på en man i cowboyskjorta stående i ett rum med fönster på alla sidor.
Bildtext Ett fönster mot det förflutna. Steven Yeun spelar barnstjärnan som medverkade i en tv-serie vars andra säsong slutade i ett blodbad. Bokstavligen.
Bild: © 2022 UNIVERSAL STUDIOS

Samtidigt drömmer OJ och Em om att fånga skuggan bland molnen på bild och som ett steg på vägen mot det ultimata löpsedelsfotot köper duon kamerautrustning i långa banor av en tekniknörd vid namn Angel (en helt suverän Brandon Perea i sin andra filmroll).

Men hur långt måste man vara beredd att gå för att få en bild av något som ingen sett förr?

Det tydligt tänkta blir det snyggt berättade

Även om jag inledningsvis kväver en liten suck inför tanken på ännu ett "udda men smart skräckpaket" så tar det inte många minuter innan jag sugs in i Peeles värld.

Det är något med personporträtten, tempot och den visuella skönheten – stort tack till den i Sverige bosatta nederländska fotografen Hoye van Hoytema – som gör det omöjligt att värja sig.

Vilket i sin tur gör det lätt att bejaka den sällsamma känslan av att varje bildvinkel, detalj och replik döljer mängder av betydelser.

Mies ja hevonen takaapäin öisessä maisemassa. Katselevat rinnakkain kukkuloille päin.
Bildtext En stad ovan molnen? Den svensk-nederländska filmfotografen Hoyte van Hoytema (Oscarsnominerad för Dunkirk) gör något magiskt av den magiska kvällsskyn.
Bild: LANDMARK MEDIA / Alamy / AOP

För visst är det den smarta leken med genrer, kulturella koder och referenser som gör helheten så lockande. Denna fantastiska möjlighet att läsa in allt möjligt mellan bilder som spelar med västernmiljöer, scifimotiv, skräckmarkörer, cirkuselement, tv-underhållning och Steven Spielbergs tidiga produktion.

Är det hela en kritik av Hollywood, medievärlden, nyhetsbranschen, teknikivern? Eller av en publik som suger i sig visuella intryck från morgon till kväll utan att reflektera över vad den ser?

Det spelar ingen roll om det handlar om andras olyckor, egna trauman eller större katastrofer - allt kan bli en kick.

Och då väcks frågan om vad titeln kan tänkas syfta på? Men nope – det tänker jag inte svara på. Det får du själv fundera på efter att ha sett OJ & co blicka upp mot molnen.

Tre personer i en dörröppning spanar mot något i fjärran.
Bildtext Jepp – det här är en vinnande trio. Daniel Kaluuya, Brandon Perea och Keke Palmer gör fina insatser i Nope
Bild: © Universal Studios. All Rights Reserved.