Replotbron firar 25 år: "Bron skulle göra skäriborna jämbördiga"

För 25 år sedan öppnades Replotbron med pompa och ståt. Vi minns tillbaka och funderar också på brons betydelse för en levande skärgård.

Den 26 augusti 1997 var det fullt med dansande människor på Replotbron. Det som länge varit en dröm blev nu verklighet.

Nästa dag, den 27 augusti, öppnades bron för trafik och på plats var bland andra president Martti Ahtisaari.

Omfartsväg eller bro

På bron den dagen fanns också Ole Norrback. Han var trafikminister när pengarna till bygget beviljades.

- Det kan ju låta som skryt men inte skulle den finnas här om jag inte hade varit trafikminister då. Men inte skulle den heller finnas här om inte skärgårdsborna så länge hade krävt det. Det är som alltid i politiken, det är ett lagarbete, säger Norrback.

Regeringen satte pengar på tio stora infrastrukturprojekt och i Vasaregionen fanns det två alternativ: omfartsvägen i Smedsby eller en bro till Replot.

- Jag tänkte mig att det nog tar länge innan någon bygger en bro här, men omfartsvägen kommer säkert, säger Norrback.

Befolkningen minskar

Från 1995 till 2004 växte befolkningsmängden i Replot-Björköby, för att sedan börja avta kring 2012 framåt. Jämför man 1995 och 2021 är dock minskningen inte alarmerande; från 2 064 personer till 2 027. Alltså en minskning med 37 personer.

Men på ett par år, från 2019 till 2021, har befolkningen minskat med 24 personer. Och från 2016 till 2019 minskade befolkningen med 47 personer. En rätt snabb dykning de senaste åren alltså.

Det varierar mycket på byanivå. I Björköby är minskningen tydligast, där har befolkningen minskat från 422 år 1995 till 334 år 2021. En minskning med 88 personer.

I Replot har däremot befolkningen ökat. Från 757 år 1995 till 843 år 2021. En ökning med 86 personer.

"Förväntningarna var väldigt höga"

Kenth Nedergård är verksamhetsledare för Världsarvet i Kvarken och han tror att man utan bron skulle ha betydligt färre som bor ute på öarna - och färre besökare.

Bron kostade kring 150 miljoner mark när det begav sig.

Tycker du att bron har levt upp till förväntningarna?

- Det tror jag. Men om man ser på när den kom till för 25 år sedan, så var nog förväntningarna väldigt stora. Man hade en stor tro på att det här blir ett väldigt stort dragplåster och att det skulle gynna främst turismen och besöksnäringen. Och det har det gjort, i viss mån. Men kanske inte så mycket som man hoppades på under de första åren, funderar Nedergård.

Så i dagsläget, vad är det turisterna vill se? Bron i sig eller världsarvet?

- En allt större del av besökarna känner till Kvarkens världsarv. Bron kan kanske mera upplevas som en bonus. Fortsättningsvis är det många som tar en promenad upp på bron, säger Nedergård.

"Mr Berny" började med en kiosk 1973

Många turister svänger in till världsarvsporten strax efter bron. Där finns också restaurang Bernys.

Ralf Nygård började med en kiosk år 1973 och när bron kom växte också Bernys. Nygård driver inte längre själva verksamheten men han äger fortfarande byggnaden.

Han var också med och lobbade för en bro, men den stora äran går till en annan skärgårdsbo; Elis Backström.

- Jag var god bekant med Elis Backström som ju var den drivande kraften för en fast förbindelse. Och jag blev då involverad i verksamheten, säger Nygård.

Nygård har bott i Norra Vallgrund på Replot i hela sitt liv.

- För de som pendlar till fastlandet så har det blivit en betydande förbättring jämfört med tidigare. Då var en arbetsresa minst en till en och en halvtimme längre per dag.

Vad minns du om motståndet eller vilka problem man såg med ett brobygge?

- I början fanns det såna som sa att otryggheten kommer att öka. Alltså brottsligheten. Att vi får in en massa som gör illa här på nätterna. Och sen var man också rädd för att det skulle bli en snabb inflyttning. Men det blev det ju inte, säger Nygård.

Debatt om brons nödvändighet

Viveca Dahl, ledarskribent på Vasabladet, har minnen från tiden då bron debatterades. På 80-talet när hon hade flyttat "hem" till Replot efter studierna i Åbo, tillhörde hon en skara yngre människor som inte såg en bro som absolut nödvändig.

- Vi var influerade av tidiga gröna tankar, ett ifrågasättande av idén om den ständiga tillväxten, säger Dahl.

Av debatten lärde hon sig att delar av föregående generation upplevde sig som mindre värda än de som bodde på fastlandet.

- Den underlägsenhetskänslan hade jag inte förstått vidden av. En bro skulle äntligen göra skäriborna jämbördiga, likvärdiga, säger Dahl.

Hon minns också att hon skrev om färjan som en välgörande paus, som en social träffpunkt, som en broms för onödiga bilresor till stan, som en säkerhetsfaktor (färjförarna höll koll på främmande bilar) och som en lokal arbetsplats för ett antal människor.

- Försöker jag tänka bredare antar jag att de tveksamma funderade just på exploateringsrisken, stor inflyttning som snabbt skulle omvandla byarna, rikt folk skulle köpa upp stränderna. Sånt som hänt i delar av södra Finland.

- Men pressen att tänka "rätt" var nog ganska stor, man får inte vara emot "utveckling", nu som då, funderar Dahl.

Dahl konstaterar att Replot med bibehållen färja givetvis hade varit annorlunda. Mer svårtillgängligt och samtidigt mer "exotiskt".

- Skärgårdsstödet som varit avgörande för en del företagsetableringar under 1900-talets senare del föll bort i och med bron, men den logistiska flaskhalsen färjan föll ju också bort. Och många unga familjer vars medlemmar pendlar skulle antagligen inte slagit sig ner på Replotlandet eller i Björkö om färjan funnits kvar.

Hur ser hon då på bron i dagsläget?

- Bron är en så naturlig del av allt nu att det är svårt att "tänka bort" den. Och utsikten från toppen är svindlande vacker. Ingen storskalig för lokalbefolkningen negativ exploatering av Replot och Björkö har skett, så i det avseendet kom farhågorna på skam, säger Dahl.

"Överlag en stabil utveckling i skärgården"

Lite mer om det där med befolkningsutvecklingen. Sett till hela Korsholm har befolkningen ökat stadigt.

Men i Replot-Björköby har det alltså skett en rätt klar minskning de senaste åren.

Kommundirektör Rurik Ahlberg verkar dock inte oroad.

- Överlag har vi en bra och stabil utveckling i skärgården. Nya företagare har kommit in i synnerhet inom turismen, Replot kyrkby går bra och södra Vallgrund har också en stabil botten.

Ahlberg säger att kommunen har satsat mycket i hamnen i Klobbskat och att Svedjehamn besöks av tiotusentals personer varje sommar. I skärgården som helhet, inklusive fastlandsskärgården, har det kommit cirka tusen nya stugor sedan bron invigdes.

- Så grundbilden är bra. Men det är sant att bilden är olika i olika byar. Främst är det byarna med de längsta avstånden, Björköby, Klobbskat och i fastlandsskärgården Köklot som söker en ny profil. Vi har en förtätning mot Replot kyrkby.

- Min bedömning är att skärgården inte skulle ha klarat av förändringen av åldersstruktur så här bra utan en bro, konkluderar Ahlberg.

Snart är Replotbron inte längre den längsta

Replotbron kallas också för Oles bro och det är den längsta bron i Finland. Men det blir det ändring på inom några år. Kronbergsbron som byggs i Helsingfors kommer att bli ännu längre.

Men Ole Norrback sörjer inte den förlorade statusen.

- Man bygger broar där de behövs. En annan sak är att jag inte tycker att den riktigt behövs på det sättet man bygger, men det har inte med längden att göra, utan hur man använder pengar rent allmänt. Men det spelar ingen roll att det kommer en längre bro.