Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

När konstnärer tar sig an ryan får det traditionella hantverket ett nytt utseende – "Det är friare former för hur ryor kan se ut i dag"

Konstnären Lotta Blomberg ligger på en rya.
Bildtext Konstnären Lotta Blomberg ligger på sin rya "Sokea piste, tarkan näön alue" som föreställer hennes egen ögonbotten.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Ryan har inte bara fått ett uppsving under de senaste åren, nu förnyas också de stora, lurviga mattorna. När unga konstnärer tar sig an det traditionella hantverket återupplivas ryan i ny skrud.

Ryor är bekanta för de flesta, då ryan under sin flerhundraåriga historia har tagit sig in i många finländares hem. Det här betyder inte ändå att alla älskar de stora, lurviga mattorna.

Ryan från 1700-talet som nyligen slängdes i en UFF-låda för att hamna på butikens golv i Åbo är bara ett exempel på hur det traditionella hantverket inte alltid får den kärlek det förtjänar.

Rya från 1700-talet som vävdes för en vigsel.
Bildtext Exempel på hur ryor från 1700-talet kan se ut. Den här ryan har vävts för en vigsel.
Bild: Kari Jämsén

Det kan låta motsägelsefullt att vissa slänger sina ryor, medan andra pratar lidelsefullt om ryor med snudd på darr på rösten. Men sådan är ryan; en åsiktsdelare.

En ny generation av ryor

Alla slänger ju inte heller sina ryor i UFF-lådor. Under senare år har många igen fått upp ögonen för ryan och snarare plockat fram mattorna som kanske har legat i källaren och samlat damm.

Inte bara uppskattas den arbetskrävande hantverkstraditionen på ett annat sätt än tidigare. Ryan upplever också något av en renässans, då en ny generation av ryamakare har börjat göra sina egna tolkningar av de traditionella textilverken.

Konstnären Anna-Karoliina Vainio är en av dem. Hon gjorde sin första rya 2016 när hon gick på konstskola i Kankaanpää och fastnade direkt för tekniken.

– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Vainio skrattandes.

Porträtt av konstnären Anna-Karoliina Vainio.
Bildtext När Anna-Karoliina Vainio började på konstskola hade hon ambitionen att bli bildkonstnär, men det tog inte länge innan hon övergav målandet för textilhantverk.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Efter att hon blev förtjust i hantverket har hon också läst på om ryans historia och betydelse i finländsk och nordisk tradition.

Vainio förundras över att det har ansetts vara en typisk kvinnosyssla och därför stämplats som handarbete, istället för att få det konstnärliga erkännande som hon tycker ryorna förtjänar.

– Därför ville jag förädla ryan och anpassa den enligt nutidskonsten, säger hon.

Konstverk gjorda av trasmatteteknik. Anna-Karoliina Vainio heter konstnären.
Bildtext Anna-Karoliina Vainio har också börjat experimentera med samma teknik som man gör trasmattor med. En annan hantverkstradition som inte har värderats högt i konstkretsar. Tidigare i sommar hängde de här på Galleri Halmetoja i Helsingfors.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Traditionen möter nutiden

De moderna ryorna som blev vanligare under den senare delen av 1900-talet kännetecknas av modeller och materialpaket som man beställde och sedan följde till punkt och pricka. Någonting som Vainio ser som en väldigt viktig del av ryatraditionen, men som hon inte själv följer.

– Det som kännetecknar dagens konstryor är att det är friare former för hur de kan se ut, både när det kommer till färg, motiv och detaljer, berättar hon.

De ryor som görs i dag tar avstamp i moderna teman och inspireras av nutida konst, och de kan också skilja sig väldigt mycket från de traditionella ryorna. Ibland är det enda som förenar dem tekniken, någonting som Vainios egna lekfulla och färgglada ryor är ett bra exempel på.

Rya gjord av Anna-Karoliina Vainio.
Bildtext Trots att Anna-Karoliina Vainio förnyar ryatraditionen, har hon också tagit tillvara detaljer från traditionella ryor som har fallit bort i och med att de moderna ryorna blev vanligare. På flera av sina ryor har hon till exempel lagt till fransar, hon har använt sig av text i motiven och hon har också ramat in ryan med ett mönster. "Allt det här är jätteviktigt för att ryatraditionen ska anpassas enligt nutiden och leva vidare", slår hon fast.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

En metod med mycket potential

En annan nutida konstnär som också tagit ryan till sig och anpassat det till vår tid är Lotta Blomberg, som i grunden är fotograf.

Lotta Blomberg på en soffa med ryor.
Bildtext Lotta Blomberg berättar att hon länge har varit intresserad av att pröva på att göra ryor, men att det aldrig blivit av. När coronapandemin kom fick hon mera tid över och tog tag i saken. "Jag hade tänkt ha det som en hobby, men som det så lätt blir som konstnär så är det svårt att göra någonting kreativt utan att det blir jobb", berättar hon.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Hon berättar att hon kom in på att börja göra ryor som motvikt till att stirra på en datorskärm och redigera bilder och videor som man kan hålla på med hur länge som helst utan att bli klar.

– Ryan som medium är väldigt mångsidig och det är en metod med mycket potential som är lätt att kombinera med andra metoder, säger hon.

Moderna tolkningar av ryor

Blomberg kombinerar ryan med fotografi och säger skämtsamt att hon ser på ryan som ett fluffigt fotografi. Motiven för hennes ryor baserar sig också på fotografier, men inte på alldagliga bilder.

Mönstret för de första ryorna hon gjorde är bilder från en värmekamera. Idén föddes av att ryor traditionellt har använts för att ge värme, antingen som täcke eller för att hindra kylan från att sippra in genom glesa väggplankor.

– Det sa bara "klick" för mig när jag kom på den här kopplingen mellan värmekameran och ryan som en värmeförmedlare. Det kändes naturligt att förena de här två med varandra, berättar Blomberg.

Lotta Blomberg. Konstnär som bland annat gör ryor.
Bildtext Lotta Blombergs ryor visar den värld som vi kan känna men som vi inte kan se med enbart ögat.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

För sina senaste ryor har hon använt sig av en mikroskopkamera på ett ögonsjukhus. Motivet är hennes egen ögonbotten och ryans mönster består av näthinna och synnerv som har förstorats upp till en sju kvadratmeter stor bild som i sin tur har.

Konstnären Lotta Blomberg visar en av sina stora ryor.
Bildtext Istället för ryaknutar, eller nockor som de kallas, tänker Lotta Blomberg i pixlar. För den här sju kvadratmeter stora ryan i två delar har det knutits ungefär 70 000 ryaknutar. En för varje pixel.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Blomberg berättar att det inte var planerat att hon skulle göra en stor rya med en förstoring av sitt eget öga, utan att hon satt och bläddrade i en bok om ögonanatomi när hon fick en insikt.

– Herregud! Ögonbotten ser ju precis ut som en rya om man tittar tillräckligt nära, berättar Blomberg om när hon fick idén.

Ryornas väktare morrar fortfarande

Men alla jublar inte åt de nyskapande ryorna. Ann Jonasson är utbildad hemslöjdslärare och har också jobbat med att designa ryor under flera års tid.

Hon berättar att det finns många som har skygglappar för ögonen när det kommer till ryor.

– De säger att ryor inte får se ut si eller så, och att vissa mönster inte passar för en rya. De vaktar på de gamla, stora ryorna och håller stint fast vid vad de tycker är rätt för en rya, berättar Jonasson om hur diskussionerna går kring nyskapande ryor i vissa grupper på Facebook för ryaintresserade som hon är med i.

Ann Jonasson kombinerar ryatekniken med andra handarbetstekniker.
Bildtext Ann Jonasson blandar friskt och modigt ryatekniken med andra tekniker. Här har hon gjort en ryadetalj till en bildväv.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Hon håller inte med om att ryor ska behöva se ut på något visst vis.

– Rya är en teknik bland alla andra tekniker, poängterar hon och fortsätter:

– Jag tycker man ska använda den tekniken till det som man själv tycker. Gör fast en luden mössa om du känner för det, och nog är det en rya ändå. Att bara säga att man inte får göra si eller så gör ju att tekniken aldrig går framåt och vi håller fast vid de där ryorna från 1800- och 1900-talet, slår Jonasson fast.

Ann Jonasson med en skål för en liten rya.
Bildtext "Skål för en rya", utbrister Ann Jonasson med ett skratt och visar en liten skål med en liten rya, som båda är gjorda av henne.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Jonasson säger också att hon inte har upplevt att ryan har varit så här populär någonsin tidigare. Här får hon medhåll av textilkonstnären Ingrid Signell som även hon designar sina egna ryor.

– Det finns ett stort intresse för ryor just nu men jag vet inte varför det plötsligt är intressant med ryor igen, säger hon.

Ingrid Signell bland sina egengjorda ryor.
Bildtext Ingrid Signell gläds åt att ryor uppskattas i högre grad men konstaterar att den ökade efterfrågan inte ännu avspeglar betalningsviljan. "Det svåra med textilkonst är ju att de aldrig skulle få kosta någonting. Tavlor får ha hur skyhöga priser som helst, men textilkonst är betydligt svårare att sälja", säger hon.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Signell tror att coronapandemin kan vara en bidragande orsak då flera har börjat handarbeta och på den vägen kanske fått upp ögonen för ryor och börjat uppskatta dem som hantverk.

En annan bidragande orsak enligt Blomberg kan vara att tuftning har varit väldigt trendigt under den senaste tiden, särskilt på sociala medier. Tuftning är en helt annan metod än rya metoden, men slutresultaten ser rätt så likadana ut.

– Flera kallar tuftade verk för ryor, så kanske det är den vägen som ryorna också har fått ett lyft, spekulerar Blomberg.

Inte "bara" ett hantverk

Just nu är det inte enbart ett allmänt uppsving i intresset för ryor som hantverk, utan även som konstform. Det är alltså inte enbart som historiska artefakter som ryor hängs upp på museers väggar.

Vainio kan inte svara på vad det här beror på men hon har märkt av den här förändringen, och hon ser förväntansfullt på ryans framtid.

– Tanken om att ryan bara är ett hantverk som inte är tillräckligt fint för konstvärlden håller äntligen på att luckras upp, säger Vainio.

Det här märks också på konstgallerier och museer som har börjat visa upp de här nutida ryorna som, bland andra, Vainio och Blomberg har gjort.

Konstnär Anna-Karoliina Vainio vid sin egengjorda rya.
Bildtext Om en tradition bevaras på exakt samma sätt dör den lätt bort, anser Anna-Karoliina Vainio. "Man måste våga ändra på den, fortsätta på den och anpassa den enligt sig själv och vår tid, för det är så en tradition lever vidare", säger hon.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Men, det är inte bara museer och konstgallerier som har börjat intressera sig för de här nutida ryorna. Vainio säger att hon under de senaste åren har märkt att intresset för ryor har ökat inte bara genom att alla de ryor som hon har gjort har köpts, utan också av att flera kontaktar henne för att få tips för hur de ska komma igång med att göra en egen rya.

– Det är väldigt roligt att märka att flera är väldigt intresserade av den här metoden. Det är också ett bra sätt för traditionen att leva vidare på, konstaterar Vainio.

Mer om ämnet på Yle Arenan