Violer, häggbär och hallonblad sätter färg på garn och tyg – testa växtfärgning experiementellt i burkar och i saftkokare

Minna Knutar har varit intresserad av växtfärgning av garn och textilier sedan barndomen. Hon gillar att experimentera med burkfärgning och växtavtryck.

Barndomsminnen av eld under växtfärgningsgryta utomhus om hösten är en av inspirationskällorna till Minna Knutars intresse för växtfärgning, garn och textilier. Intresset har hon ärvt från sina föräldrar i Evijärvi.

När Minna besöker Strömsö experimenterar hon med två olika metoder: växtavtryck i saftkokare och burkfärgning.

Blommor, blad och växtdelar ger olika avtryck

För att göra växtavtryck i saftkokare bör man reservera minst en timme ångkoktid. För att färgen ska fastna bättre ska man skölja plagget i proteinrik sojamjölk blandat med vatten. När sojamjölken har torkat in i plagget eller tyget kan man starta experimentet.

Blad och blommor doppas i en vätska som Minna kallar rostvatten. Det innehåller 1-2 gram järnvitriol per liter vatten. Rostvattnet hjälper till att lösgöra färgämnet ur växterna. Kom ihåg att använda skyddshandskar när du hanterar järvitriol och alun och andra liknande ämnen.

Innan Minna radar ut bladen så blöts plagget som ska färgas.

När mönstret på skjortan är klart rullas skjortan till ett hårt paket. Därefter sätts paketet i saftkokaren där det får ångkoka i ungefär en timme.

Olika växter släpper olika mycket färg, så man får experimentera och prova sig fram.

När skjortan är klar att tas ur ångbadet är det som att öppna en julklapp, tycker Minna. Hon blir alltid lite överraskad av resultatet. Skjortan hängs på tork och färgerna får sätta sig. Vanligen framträder färgerna tydligare då skjortan har torkat.

Växtavtrycket är inte beständigt utan skjortan kommer att skifta färg då den används och tvättas.

Burkfärgning är långsamhetens lov

Minna experimenterar också med burkfärgning. Det är en mycket längre process än att färga i saftkokare. Garnet får ligga med växterna i burken åtminstone i några veckor.

Färgen fastnar bäst på garn av ull eller lin. Alunvatten används för att färgerna ska fästa. Alun ska blandas med varmt vatten och mängden brukar vara 10 % av garnets torrvikt.

För att göra ett garn som skiftar i olika färger varvar Minna garnet med olika växter.

Nylonstrumpa ger mindre skräp i garnet

Om växterna är smuliga och det är risk för att de fastnar allt för mycket i garnet, kan man lägga dem i en nylonstrumpa. Den släpper igenom färg och är lätt att ta bort efter användning.

Det är viktigt att hälla på mycket vätska för att minimera risken att garnet börjar mögla. Man kan sätta en påse med vatten överst som tyngd på garnet så det hålls under ytan.

Burken får gärna stå på en varm plats som i ett soligt fönster, i eftervärmen i bastun eller på en kamin, det försnabbar processen. Efter några veckor är garnet mättat på färg.

När färgningen är klar behöver man skölja garnet tills sköljvattnet är klart. I det sista sköljbadet kan man ha en skvätt ättika. Garnet får torka på en luftig plats, sedan är det bara att nysta upp härvan och börja handarbeta.