Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Åklagarna yrkar på 18 månader villkorligt för journalister som avslöjade Signalunderrättelsecentret

Kai Kotiranta och Kaius Niemi står bredvid varandra iklädda kostym.
Bildtext HS chefredaktör Kaius Niemi, till höger, sa att han går in allvarligt men stabilt sinnestillstånd. Niemi åtalas inte i fallet, vilket han också ifrågasatt eftersom chefredaktören alltid bär publicistiskt ansvar. Till vänster försvarsadvokat Kai Kotiranta.
Bild: Sakari Piippo / Yle

Ett och ett halvt års villkorligt fängelse är det straff åklagarna anser att de tre journalisterna på Helsingin Sanomat borde dömas till. Journalisterna nekar till brott.

Helsingin Sanomat publicerade i december 2017 ett reportage som berättade om verksamheten vid det topphemliga Signalunderrättelsecentret, en nu nedlagd del av Finlands underrättelsetjänst.

Försvarsmakten anmälde artikeln samma dag och efter fyra år av förundersökning, som bland annat inkluderade en husrannsakan hos en av journalisterna, inleddes rättegången på torsdagen med en förberedande session.

Tre reportrar på HS, varav en i förmansställning, åtalas för röjande av statshemlighet och för försök till röjande av statshemlighet.

Fåordiga åklagare yrkar på fängelse och avpublicering

Åklagarna yrkar på ett och ett halvt års villkorligt fängelse för alla tre åtalade. Dessutom yrkas på skadestånd på 80 euro per person som betalas till Försvarsmakten, att en av journalisterna blir av med sin rang som undersergeant i reserven, samt att artikeln avlägsnas från nätet där den fortfarande är publicerad.

Som om inte fallet i sig är ensamt i sitt slag i finländsk historia gjorde åklagarna och fallets kärande, Försvarsmakten, det hela ännu ovanligare genom att inte uttala sig om fallet för media. Det kan ha och göra med att det var en förberedande session och inte starten för den riktiga rättegången.

Varför stoppade Försvarsmakten inte artikeln?

Försvarets linje är åtminstone på ytan ytterst enkel: inga brott har begåtts eftersom allt som står i den publicerade artikeln, och i de opublicerade artiklarna som ligger som grund för rubriceringen försök till röjande av statshemlighet, går att hitta i offentliga källor.

Försvaret går delvis ut på att en del av all information som Försvarsmakten hemligstämplar egentligen inte är hemligt; det bara görs i samband med att relaterad information hemligstämplas. Den informationen som HS har använt säger försvaret att återfinns i offentliga källor.

En detalj är att Försvarsmakten visste om informationsläckan långt innan artikeln publicerades. Av förhörsprotokollen framkommer enligt Helsingin Sanomat att deras egen journalist, en av de åtalade, själv har skvallrat till Försvarsmakten.

Det här är ett tveeggat svärd för försvaret i rättegången. Å ena sidan måste Försvarsmakten svara på varför de inte stoppade en artikel de visste att skulle publiceras. Å andra sidan vittnar en anställd på Försvarsmakten om att journalisten sagt att tidningen inte borde ha tillgång till innehållet hon jobbade med.

Vidare påpekar journalisterna att de inte är ansvariga för publiceringen av artiklar (chefredaktör Kaius Niemi har förundrat sig över att åtal inte väckts mot honom).

Det är problematiskt att be ägaren moderera innehållet på en tidning

I straffyrkan sägs också att Sanoma, Helsingin Sanomats ägare, ska avpublicera den på tidningens hemsida ännu publicerade artikeln.

Det här förstår försvaret inte – Kai Kotiranta, tidningens, bolagets och två av journalisternas försvarsadvokat, säger att det går emot all journalistisk praxis att ägaren dikterar åt en redaktion vad de får ha för innehåll.

Kan leda till självcensur

Försvararen Kotiranta sa i höstas då åtal väcktes att målet kan skada pressfriheten i Finland. Speciellt gäller det åtalen för försök till röjande av statshemlighet.
– Att vilja straffa någon för något den har funderat på att säga är starkt kopplat till självcensur. Det är en skrämmande tanke, sade Kotiranta då.

Också andra har uttryckt en oro för pressfrihetens framtid i Finland, bland annat Journalistförbundets ordförande Hanne Aho som ser en förändrad syn på pressfriheten i Finland.