Norrena & Frantz: "Han är passionerad, jag är lite tråkig, men tillsammans är vi ett vinnande koncept"
Stämmer det att lika barn alltid leker bäst då det gäller kärleksrelationer? Eller är snarare så att vi - likt magneter - dras till personer som är möjligast olika oss själva?
Den undrade Norrena & Frantz och ni i publiken svarade.
Idealet tycks vara den perfekta cocktailen av likheter och olikheter.
Ibland kan det kännas bra med en partner som innehar vissa egenskaper man själv saknar. Det kan till exempel vara skönt för den blyga att ha en pratsam partner som tar ansvar för sociala sammanhang.
Så länge man har ungefär samma värderingar och tycker lika gällande exempelvis feminism, abort, rasism och barnauppfostran kan det vara helt okej (eller rent av underhållande) med radikalt olika musiksmak.
Så vilken relationsschablon stämmer? Det kommer vi faktiskt fram till i slutet av podden. Och några av veckans brev publicerar vi här.
Lagom lika leka bäst
Jag behöver en partner som ger mig det mina föräldrar inte gav mig
Jag växte upp med föräldrar som var känslomässigt oengagerade i mig. Alla mina tidigare kärleksförhållanden har kraschat eftersom mina ex inte heller varit den där klippan jag behövde.
Så tacksam att ha hittat min fina partner som verkligen bekräftar och stöttar mig. Mina föräldrar är fortfarande oengagerade i mig och mitt liv.
Ugglan, 30
Sexet är bra, men annars är det inte så hävt
Vi har ett fantastiskt sexliv, men inte så mycket mer. Man kanske får vara nöjd med det lilla efter 20 år?
Skulle jag byta partner skulle det bli någon som har samma fritidsintressen som jag. Det skulle vara mysigt att nörda ner sig i olika ämnen tillsammans.
Fröken fräken 40
Han är passionerad, jag lite tråkig
Min partner och jag delar många intressen och tycker ganska lika när det handlar om politik, religion och barnuppfostran.
Dessutom är hans aktiva och passionerade personlighet väldigt nyttig för mig som är lugn, ganska pryd och kanske lite tråkig ...
Det verkar vara ett vinnande koncept för oss i alla fall eftersom vi hängt ihop i 20 år och är lika kära i varandra ännu!
Lugn och ro, 38 år
Det kanske skulle vara roligare att vara ihop med en likasinnad
Ibland tänker jag faktiskt att det skulle vara lättare att bo med någon mera likasinnad.
Det känns trist då en är energisk och den andra vill helst göra så lite som möjligt, den ena helst vill sitta med en skärm medan den andra vill prata, den ena är morgonpigg och andra morgontrött ... Listan kunde göras lång.
Mimmi 36år
Har testat lite av varje, och söker ännu efter den perfekta helheten
Det var viktigt för mig att få barn, så jag valde en kvinna som hade en hel del gemensamma drag med min mamma. Kvinnan jag gifte mig med var en bra mamma, men hon var varken erotisk eller kärleksfull.
Senare har jag haft kvinnor där den omedelbara ömsesidiga attraktionen var så stark att ord var onödiga. Men dessa relationer fungerar sällan en längre tid.
Jag har också många kvinnliga vänner, där det inte finns något erotiskt intresse, men en mysfaktor och ett rikligt intellektuellt utbyte.
Jag söker fortfarande efter en relation med en kvinna som delar mina intressen och som kompletterar mig på olika plan. Jag vill att vi älska varandra lika mycket.
RS 66
Folk undrar nog varför min extroverta karl är ihop med mig
Jag och min partner är utifrån sett ganska olika. Han är extrovert, utåtriktad och älskar stora grupper. Själv är jag introvert och föredrar att umgås i mindre grupper.
Många kan säkert undra varför han har valt att vara tillsammans med mig, som är så tystlåten.
Men saken är den att vi är väldigt lika då det gäller det som är viktigt för oss.
Beträffande värderingar, humor, synen på en relation och vad man förväntar sig av varandra är vi en otroligt bra match.
Jag ser till att tona ner honom när jag tycker att han babblar för mycket och han ser till att föra in mig i diskussioner när han tycker att jag är väl tyst.
Introvert kvinna över 20