Hoppa till huvudinnehåll

Natur

Artinventerare: Slöseri med resurser att staten avverkar egna värdefulla skogar och samtidigt betalar ersättningar för privat skog som skyddas

Uppdaterad 29.08.2022 15:42.
Skog och vatten.
Bildtext Vad allt ska Finlands skogar räcka till?
Bild: Fredrik Forsberg / Alamy/All Over Press

Åsikterna om hur Finland borde förvalta sin skog går starkt isär. Det skogsindustrin och miljöorganisationerna är överens om är att Finland behöver sin skog, men hur den ska behandlas har man inte kunnat enas om.

Medan skogsindustrin säger att den finländska skogen mår bra, menar forskare och miljövänner att Finland borde skydda mera skog eftersom arterna i skogen minskar i en alarmerande takt. Speciellt gammal skog försvinner oåterkalleligt i en snabb takt.

Forstmästaren Joni-Matti Kusmin hör till Luonnonmetsätyöryhmä (Arbetsgruppen för Naturskog) som inventerar statens skogar på sällsynta arter och biotoper som är särskilt värdefulla. I våras publicerade de sin andra rapport där de identifierat 55 områden med värdefull natur som inte är skyddade. Arbetsgruppen på knappt 10 personer finansieras av Kone-stiftelsen och har som uppgift att kartlägga områden som uppfyller kraven för EU:s biodiversitetsstrategi.

Sådana är naturskogar som aldrig kalhuggits, dikats eller skogar som brukats jämförelsevis lite.

– Med naturskogar avser vi alltså både skogar som aldrig har huggits och skogar som har uppstått naturligt och som har en naturliknande struktur där det växer värdefulla arter, säger Kusmin.

"Börja med de områden som staten redan äger"

– Staten har förbundit sig att stoppa naturens utarmning och därför skulle det vara allra enklast om staten började med de områden som man redan äger. Forststyrelsen har redan mycket naturskyddsområden, men också flera områden som har huggits trots att de är värdefulla, säger Kusmin.

Luontokartoittaja Joni-Matti Kusmin
Bildtext Joni-Matti Kusmin inventerar statens skogar på värdefulla arter.
Bild: Tanja Perkkiö / Yle

Han poängterar ändå att det är viktigt att även privata skogar skyddas och att det borde avsättas mera resurser för att ersätta privatpersoner som vill skydda sin skog. Den rådande biodiversitetskrisen kan inte lösas med bara statens skogar.

Jussi Kumpula, vd för Forststyrelsen Skogsbruk Ab, försvarar sig med att en del av de områden som arbetsgruppen identifierat inte är orörd naturskog. Forststyrelsen har dokumentation från hundra år om vad som gjorts i skogarna.

– Ganska snart ser ett erfaret öga om det finns spår av stubbar och avverkning eller diken. Men visst kan området vara värdefullt. Alla områden är värdefulla för oss och skönheten ligger i betraktarens öga, konstaterar Kumpula.

Men även om området inte är helt orört kan där ju finnas hotade eller sällsynta arter?

– Vårt mål är att bevara alla arter i Finland. Utan tvekan tar vi i beaktande alla hotade arter och har som mål att hålla bestånden levande.

Enligt Kumpula gör Forststyrelsen en kartläggning innan en eventuell avverkning. Då inventeras skogen på dödved, brunnet trä och indikatorarter som trivs i vissa miljöer. Enligt det beslutar man vad som kan göras.

Politikerna borde gripa tag i det här och höja bidragen för miljöskydd, sänka Forststyrelsens resultatmål och omedelbart styra Forststyrelsen till att ta bort alla naturskogar från listan på avverkningsområden.

― Joni-Matti Kusmin

Kusmin som gör artinventeringar håller inte med om det. Enligt honom gör Forststyrelsen kartläggningar på områden som anses ligga inom normalt skogsbruk först efter att man fått bevis på att det förekommer sällsynta arter på ett område som man planerar avverka.

Avverkning i myrskogar kan försämra vattenkvaliteten

Enligt Kusmin skulle det vara viktigt att införa kontinuitetsskogsbruk i myrskogar. Där borde skötseln revolutioneras helt inom närmaste tiden om vi vill skydda Finlands insjövattendrag och Östersjön från de väldiga utsläpp som uppstår ifall man börjar beståndsdika de områden som nu kommit till den ålder där de kunde kalavverkas. Ungefär en fjärdedel av Finlands skogar växer på myrar.

Naturskogsarbetsgruppen kritiserar också att Forststyrelsen avverkar områden intill hotade arter vilket gör att helheten blir splittrad.

– Under inga omständigheter krävs det att alla hotade arter ska lämnas helt utanför verksamhetsområde. Forststyrelsen avverkar inte orörda naturskogar. Klara fall för att låta bli att avverka är två; arter som enligt naturdirektivet klassas som ytterst hotade arter och de som enligt miljöskyddslagen är fridlysta. Vi undersöker art för art vad som finns på området och vad de behöver. För några år sedan tog vi den linjen när vi publicerade en ny guide att vi lämnar allt dött eller ruttet virke kvar i skogen. För det råder brist på det i de finländska skogarna, säger Kumpula.

Jussi Kumpula, Metsähallitus
Bildtext Jussi Kumpula är VD för Forststyrelsen Skogsbruk Ab.
Bild: Ari Tauslahti / Yle

– Det räcker inte. Naturskogarna borde helt fredas för det finns inga bevis på att miljöåtgärder, som sparande av dödved är tillräckliga. Vi borde göra allt vi kan för att ha tillräckligt med skyddade skogar. Det är det viktigaste, menar Kusmin.

Skogshygien gav städade skogar

Skogsvård för 50 år sen betydde att man tog bort gamla döda träd för att insekter eller andra skadedjur inte skulle breda ut sig. Men i dag tänker man annorlunda.

– Man talade om skogshygien, en sort parkartad skogsvård där det skulle vara snyggt och ingen oreda tilläts. Värderingarna förändras med tiden och Forststyrelsen ändras med dem, inte är det konstigare än så. Kunskapen om vilka arter som är hotade ökar hela tiden och om det hittas en hotad art vill vi utreda vad den behöver just där den är, utan att vi behöver freda hela området däromkring. För vi vet att många arter inte kräver de, säger Kumpula.

De statsägda skogarna har kammats igenom många gånger. Men om där hittas någonting nytt är vi redo att granska det.

― Jussi Kumpula

Som exempel nämner han duvhöken. Den häckar i samma träd så länge det står upprätt, men om det faller så häckar den inte längre på samma område.

– Naturen förändras hela tiden och enlig det måste vi leva.

Värdefull skog fälls, medan mindre värdefull sparas

Arbetsgruppen för naturskog frågar sig varför staten inte skyddar de skogsområden som har höga naturvärden. Istället betalar staten privata skogsägare ersättningar genom skyddsprogrammet Metso. I södra Finland har sådana biotoper skyddats som inte är lika värdefulla som de som Forststyrelsen avverkar.

– Vi har dokumenterat ett tiotal fall där mycket värdefulla områden har huggits eller planeras för avverkning. Det är resursslöseri av staten att förstöra skog som kunde bidra till att hindra naturförlust, säger Kusmin.

– Snabbt tänkt kan det ju verka så. Men om vi jämför statens marker och privata så är de privata markerna mycket bördigare. Statens marker är så kallade överskottsmarker, all bördig mark har tagits i jordbruksanvändning redan för århundraden sen. Staten fick i samband med storskiftet de utmarker som inte dög för andra. De är relativt karga och i genomsnitt mindre bördiga.

90 procent av statens marker ligger uppe i norr, nere vid sydkusten äger staten mindre än en procent av arealen. Men behovet av skyddsområden är störst är i söder, väster och sydost och speciellt i bördiga områden.

Forststyrelsens marker i Finland
Bildtext Forststyrelsens marker ligger till största delen i norra Finland.
Bild: Forststyrelsen

– Sådana områden är i allmänhet privatägda, konstaterar Kumpula.

De områden som staten äger i södra Finland har ofta även annan användning. Försvarsmakten använder stora områden, Naturresursinstitutet behöver områden för forskning och hög- och yrkeskolor för behöver områden för utbildning.

– De har kammats igenom många gånger. Men om där hittas någonting nytt är vi redo att granska det, säger Kumpula.

Forststyrelsen styrs av politiker som vill ha resultat

Den här hösten förbereds Finlands nationella skogsstrategi 2035. Målet är att samordna människa, ekonomi och miljö.

Kusmin riktar ett anklagande finger mot politikerna. Forststyrelsen fullgör bara det samhälleliga uppdrag som politikerna gett dem. Där finns mycket sakkunskap och de kunde, om de vill, göra dessa karteringar själva. Men det är Jord- och skogsbruksministeriet och regeringen som styr Forststyrelsen genom sina resultatkrav som Kusmin anser är för höga.

– De lockar till att avverka. Ställvis råder det brist på stockved, bland annat i Kajanaland, och då hittar man de områden man kan avverka i de här naturskogarna så att resultatkraven uppfylls. Det här borde politikerna sköta, menar Kusmin.

Forststyrelsens resultatmål är 114 miljoner €/år och det målet ändras enligt rådande politisk vilja. Avverkningsmängderna bestäms i en naturresursgrupp tillsammans med berörda parter. Då bestäms vad som är hållbart för olika områden.

– Vi lyssnar förutom på ägaren, det vill säga staten, även på kommuner, arbetsorganisationer, miljöorganisationer, jägare, fiskare, sågverk och skogsindustrin. De har väldigt olika önskemål och tillsammans försöker vi nå gemensamma kompromisser, beskriver Kumpula.

– Politikerna borde gripa tag i det här och höja bidragen för miljöskydd, sänka Forststyrelsens resultatmål och omedelbart styra Forststyrelsen till att ta bort alla naturskogar från listan på avverkningsområden. Det är det enda sättet för oss att minska naturförlusten i våra skogar, säger Kusmin.

Den som hittar utrotningshotade arter kan anmäla det till offentliga databaser som laji.fi.