Från funktion till så mycket mer – den moderna behån fyller 100 år: ”Det finns inget annat plagg som är så feminint som behån”

År 1922 började man tillverka en behå med två kupor för brösten. Då föddes den moderna behån, säger behå-entusiasten och professorn Louise Wallenberg, som tar oss med på en resa från antikens Grekland till nu.

Redan i antikens Grekland band kvinnor tyg runt brösten för att hålla dem på plats.

På 1500-talet använde man korsett för att forma kvinnokroppen och det gällde i flera hundra år framöver.

Men på 1900-talet ville kvinnorna frigöra sig från korsetten och den moderna behån såg dagens ljus, säger Louise Wallenberg, professor i modevetenskap vid Stockholms universitet.

”För att kläder ska sitta bra behövs en bra behå”

Året var 1922. Belarusisk-amerikanska Ida Rosenthal som invandrat till USA hade startat sitt företag Maidenform som sålde vanliga damkläder.

Men för att kläderna ska sitta bra behövs också en bra behå, tänker Rosenthal, och uppfann en behå med två kupor för brösten, som senare också gjordes i olika storlekar.

– Det är första gången som kupor tagits fram i olika storlekar och därför tänker vi också att det är en modern behå, eftersom det är en behå som fungerar för olika bröststorlekar, säger Wallenberg.

Samtidigt frigörs kvinnokroppen när korsetten som snörpt in den ersätts av den mycket friare behån, säger Wallenberg. Och med det börjar den intressanta utvecklingen, som vi kan se under hela 1900-talet.

1900-talets kroppsideal syns också i behån

Från början var behån ett funktionsplagg. Man använde band eller korsetter för att hålla brösten på plats.

– Och när man under 1800-talet börjar laborera med att ta fram behån, för man började ju tidigare än 1922, så är det först och främst för funktionen, för att hålla bysten på plats, säger Wallenberg.

Därför är det egentligen först under 1900-talet som den också kommer kopplas till att formge bysten på ett visst sätt, enligt vissa kroppsideal, fortsätter hon.

Samtidigt blir behån väldigt exklusiv och under vissa perioder väldigt påkostad och otroligt feminin, förklarar Wallenberg.

Det finns inget annat plagg som är så feminint som behån, med rosetter och små rosenknoppar, siden och sammet. Det är en excess i femininitet och prinsesshet, som jag tycker är så underbart med behån

― Professorn Louise Wallenberg, behå-entusiast

Under 1900-talet följer alltså behåns form de kroppsideal som är populära då.

– Under 1920-talet har vi ett ideal som är helt plattbröstat och höftlöst, säger Louise Wallenberg.

Sedan händer en utveckling under 1930-talet och under sena 40-talet syns i stället ett nytt ideal: Den kurviga kroppen med yppig byst och smal midja, med stor höft och bak.

Det kurviga och lite större idealet som kom på 40-talet och höll i sig under 50-talet syntes inte bara hos kvinnorna, utan också hos männen, säger Wallenberg.

– Det är inte bara kvinnors byst som skulle vara stor då, utan också männens bröstomfång. Går man tillbaka till den populärfilm som producerades under 50-talet, till exempel om Antiken eller liknande, så är det otroligt mycket fokus på dessa breda mansbringor som upptar filmduken.

Perioder när kvinnors byst ska vara stor och yppig ska också männens kroppar vara väldigt vältränade, breda och biffiga. Och när kvinnokroppen ska vara tunnare och mera androgyn är mansidealet samma

― Professorn Louise Wallenberg, behå-entusiast

När behån blev politisk på 60-talet

På 60-talet sker en helomvändning i idealet. Från att ha fokuserat på det stora och yppiga kommer hippierörelsen och den feministiska rörelsen med ett ideal som liknar 20-talets ideal.

– Då är det en friare och plattare kropp som är i fokus, säger Wallenberg.

Under 60-talet blir också behån politisk hos en del kvinnor, fortsätter hon.

– Den blir politisk under 60-talet först och främst bland radikalfeminister som ser behån som ett uttryck för patriarkatets förtryck av kvinnor och kvinnokroppen.

– Och att då slänga eller neka behån är ett sätt att frigöra kvinnokroppen och vägra patriarkatet.

Bystdrottningarna på 80- och 90-talet

Det friare idealet håller i sig under hela 70-talet, men på 80-talet sker en helomvändning igen.

– Då går vi tillbaka lite till 50-talets yppiga byst och då blir också behån väldigt viktig.

Push-up och balconette togs fram för att verkligen lyfta fram brösten som på en bricka. Man skulle gärna ha en urringad topp eller klänning till, allt skulle vara enormt

― Professorn Louise Wallenberg, behå-entusiast

På 90-talet och in på 00-talet är smalare och plattare populärt igen, men innan det dyker också vad Wallenberg kallar bystdrottningarna upp. Hit hör exempelvis Samantha Fox och Pamela Andersson.

– De är i sin tur nästan direkta kopior av 50-talets bystdrottningar, säger Wallenberg.

90-talets andra trend: bekvämlighet

Pushup-behån kom tillbaka under vårt sekel kring 2010-talet eller strax före det, säger Wallenberg.

– Men för vår egen tid är det helt i linje med att implantat blivit så populära och vanligt förekommande. Då är pushup-behån en möjlighet att nästan få implantatbröst utan att behöva genomgå proceduren.

Från 90-talet sköljde dock också en annan våg in över behåmodet, nämligen kravet på bekvämlighet. Louise Wallenberg säger att det bekväma behå-plagget har kommit för att stanna.

– Det kommer absolut att hålla i sig. Jag tror ingen kommer vilja rucka på bekvämlighet för elegans eller moderiktighet.

Pandemin fick folk att kasta av sig behån

På 2000-talet har trenderna varit mera flytande. Det viktigaste är fortfarande att behån är bekväm, om det så är en väl sittande pushup eller en sportbehå.

Men coronapandemin skapade faktiskt en liten behåtrend. Eftersom många satt hemma och hade möten på distans eller arbetade helt på distans var det många som skippade behån helt under den värsta pandemitiden.

– För egen del kan jag säga att jag gått i yogakläder under hela pandemin, säger Wallenberg. Ibland har jag suttit i pyjamas hela dagen ska jag erkänna. Varför ha på sig en jätteflott spetsbehå i bygel när man kan ha på sig en sportbehå.

Det här påverkade också branschen. Bland annat Kappahl berättade att försäljningen och intresset för mjuka och bekväma behån ökade under pandemin. Vid Stockmann berättar man att kunderna förutom bekvämlighet nu för tiden också satsar på sig själva och vill investera i kvalitetsunderkläder. Vid Lindex berättar man att behå utan bygel och vadd blivit populärare under pandemin.

Så om vi skippat behån under pandemin, har behån fortfarande en plats i dagens samhälle, Louise Wallenberg?

– Behån är här för att stanna. Det är så pass många som ändå behöver behån, det är ett väldigt funktionellt plagg helt enkelt.

– Min förhoppning är att behåproduktionen ska bli mera etisk. De här gamla, fina, exklusiva underklädesmärkena har ju varit sämst på att ställa om och skapa hållbara underkläder, så de har mycket att ta tag i.

Louise Wallenberg tycker också att underklädesbranschen borde vara smartare och tänka mer utanför boxen. Hon nämner till exempel transpersoner som skulle behöva få chans till ett större utbud.

– För många är behån så viktig för att kunna bli den där kvinnan som de vill vara. För behån är ju i en så unik position att det är ett plagg som tillåts vara så hyperfeminint.