Kurs i autistiskt skrivande väcker debatt i Sverige – finlandssvenska Rosanna Fellman kursdeltagare: "Det ska bli jätteroligt"

Ett forskningsprojekt i Göteborg synar neurodiversitet som resurs i konstnärlig forskning och utbildning. En viktig del är en kurs i autistiskt skrivande där finlandssvenska Rosanna Fellman deltar.

I Sverige har det de senaste veckorna diskuterats huruvida det finns ett särskilt autistiskt skrivande eller inte. Detta med anledning av kursen Autistiskt skrivande och läsande. Den startar i morgon vid Konsthögskolan Valand som är en institution vid Göteborgs universitet.

Högt tonläge

På förhand har tonläget varit högt på tidningarnas kultursidor. Bland annat har psykologen Mikaela Blomqvist, kritiker på Göteborgs-Posten, hävdat att autistiskt skrivande inte finns och att "i förhållande till skapande är psykiatriska diagnoser i princip ointressanta".

"Att autism är en psykiatrisk diagnos och inte något man identifierar sig som verkar ha gått Konsthögskolan Valand förbi.", skriver Blomqvist aporopå det faktum att kursen riktar sig till personer som "identifierar sig" som autister.

Misslyckanden vanligt

Paula Tilli, sverigefinsk författare och föreläsare inom autism, välkomnar kursen.

– Många av oss har misslyckats när vi läst vanliga kurser och det kan inte finnas för mycket anpassad undervisning. Det var först när jag själv gick en informatörsutbildning för personer med Aspergers syndrom vid Ågesta folkhögskola som jag själv vågade börja skriva.

Däremot är Tilli skeptisk till att det inte funnits diagnoskrav på sökande.

– Jag har inget emot om någon upplever sig som autistisk, men autism är en funktionsnedsättning och diagnosen får man ofta efter att man inte klarat av arbete, studier eller familjeliv. Om det här endast blir en fråga om identitet finns en risk att vi att vi som har mycket stora svårigheter på grund av vår autism och ett stort stödbehov försvinner i mängden, men jag har förstått att de som ordnar kursen har en annan syn på autism än den rent medicinska, säger hon.

Jag har inget emot om någon upplever sig som autistisk, men autism är en funktionsnedsättning och diagnosen får man ofta efter att man inte klarat av arbete, studier eller familjeliv.

Paula Tilli

Förstår frågan

Elisabeth Hjorth, universitetslektor i litterär gestaltning, är en av forskarna som deltar i projektet "Autistiskt skrivande i neuromixade rum: Att återta ett annat modersmål" som skrivkursen är en del av.

– Jag förstår att frågan om diagnoskrav kommer. Anledningen till att vi inte vill kräva att deltagarna har diagnos är helt enkelt att så som diagnosticeringen ser ut i dag är kriterierna inte anpassade för alla. I vissa delar av utredningarna är till exempel frågorna ställda på ett sätt så att den tilltänkta svararen är en uppenbart manlig individ. När vi säger identifiera sig som autist, snarare än att ha autismdiagnos, vill vi betona att det finns många olika sätt att vara autist på. Alltså inte bara autism som svårigheter i enlighet med diagnoskriterier, utan autistiskt funktionssätt som en tillgång, inte minst i konstnärlig verksamhet.

– I praktiken tror jag det blev så att alla som går kursen nu i höst är diagnostiserade, men vi hade inte velat stänga kursen för någon som ännu inte fått en diagnos på grund av till exempel en lång utredningskö eller för den delen inte vill utsätta sig för processen som en utredning innebär även om man levt sitt liv som autist. Vi vill absolut inte osynliggöra någon, vi vänder oss emot uttryck som att "alla kan ha en släng av autism" och liknande, som speglar en djup okunskap om vad ett autistiskt funktionssätt innebär. Samma sak med de fördomar som autister möter i form av kommentarer som "du som är så empatisk kan ju inte vara autistisk". Förminskande och misstänkliggörande är vanligt, och verkligen något vi tar avstånd ifrån, säger Hjorth.

Pedagogiken viktig

Undervisningen sker på distans och i korta pass om en timme åt gången vid några tillfällen per vecka.

– Den pedagogiska biten är väldigt viktig, säger Elisabeth Hjorth. Vi vill erbjuda olika alternativ att kommunicera och ta del av föreläsningar och det som sägs i skrift och på film, och även alternativa sätt att göra uppgifter. Det viktiga är att deltagarna får ägna sig åt konstnärligt arbete i stället för att lägga energi på att anpassa sig till en neurotypisk miljö.

Lockande sammanhang

En av ett tiotal antagna deltagare är den finlandssvenska poeten Rosanna Fellman.

– Det ska bli jätteroligt. Jag råkade läsa om kursen i en rikssvensk grupp för personer med autism som jag är med i, och det lockade mig väldigt mycket att få vara i ett sammanhang som tar upp skrivande, mitt största intresse, och där alla har liknande förutsättningar.

Fellman är medveten om att hon ger sig in i ett pågående forskningsprojekt.

– Det är ju ett experiment alltihop. Det ska bli spännande att se om idén om hur man kan läsa och skriva autistiskt blir en teori som man kan använda sig av eller om det bara blir ett separatistiskt rum.

Under de senaste veckorna har hon följt debatten på kultursidorna i Sverige.

– Det känns lite lustigt att folk grälar om en kurs jag ska delta i. Jag förstår att det kan uppfattas som luddigt om det finns något som "autistiskt skrivande", men om det inte finns, vad är min hjärna då? Det blir en hårfin skillnad mellan "autistiskt skrivande" och "autister som skriver".