Enormt och unikt avtal i Norge – utsläpp från Nederländerna ska lagras under norskt hav: "Bevisar att vi börjar se effekter av EU:s klimatpolitik"

Ett unikt avtal om att lagra koldioxid från Nederländerna under norskt havsbotten har slutits. Energiexpert Filip Johnsson menar att vi nu börjar få se effekter av de höga priserna på utsläpp inom EU.

Från och med 2025 ska gödselmedelsproducenten Yaras utsläpp från en fabrik i Nederländerna skeppas till Norge. I Norge tar lagringsföretaget Northern Lights emot växthusgaserna och pumpar dem 2600 meter ner under havsbotten.

Det är enligt NRK första gången någonsin som två företag i två olika länder ingår ett kommersiellt avtal, utan statligt stöd, om att det ena företaget ska lagra det andras utsläpp.

– Det bevisar att vi börjar se effekter av EU:s klimatpolitik. Det kommer långsiktigt att bli dyrare att släppa ut koldioxid, säger Filip Johnsson som är professor i energisystem på Chalmers i Göteborg.

Om Yara inte fångar sina utsläpp och lagrar dem är alternativet varit att betala för utsläpp genom att köpa utsläppsrätter. Priset för att släppa ut koldioxid inom EU:s utsläppshandelssystem ligger för närvarande på rekordhöga 90 euro per ton.

– Vår inställning är att det är viktigare att ta bort utsläppen än att betala för att släppa ut, säger Yaras koncernchef Svein Tore Holsether till NRK.

"Huvudhindret har varit ekonomin"

Fabriken i Nederländerna ska leverera upp till 800 000 ton koldioxid per år från och med 2025. Det är ungefär lika mycket koldioxid som Hanaholmens kraftverk i Helsingfors släppte ut 2021.

Yara kommer att betala en ansenlig summa för lagringen, men företagen vill inte gå ut med något exakt pris.

– Vi går inte ut med priser och kommersiella detaljer. Men vi pratar om investeringar i miljarder (i norska kronor, red anm.), säger Northern Lights vd Børre Jacobsen till NRK.

Enligt Filip Johnsson, som forskat kring tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS), finns det i dag teknik och erfarenhet för lagring av koldioxid i Norge.

I Norge har man fångat in och pumpat ner koldioxid i porös sandsten under havsbotten sedan 1996.

– Huvudhindret för CCS har varit ekonomin. Det har bland annat varit osäkert vad som ska hända med utsläppsrätterna i EU. Nu har priserna på utsläppsrätter gått upp och drivkraften man vill ha är att det ska kosta mer att släppa ut koldioxid än att lagra den, säger Johnsson.

Moraliskt dilemma i Norge

Tidigare i år kom Sverige och Norge överens om att intensifiera samarbetet om koldioxidlagring. I både Sverige och i Finland finns stora biogena utsläpp från kraftvärmevärk som eldar biomassa från pappers- och massabruk. Då koldioxid avskiljs från biogena utsläppskällor erhålls negativa utsläpp, det här förutsatt att det finns en nettotillväxt i skogen vilket är fallet i Sverige och Finland.

Filip Johnsson ser en framtid där både Finland och Sverige kommer att exportera koldioxid till Norge i jakten på negativa utsläpp.

– Norge har lagringsplats under Nordsjöbotten och den är välundersökt, ironiskt nog på grund av utvinningen av olja och gas. En potentiell nackdel för Finland och Sverige är att man är beroende av att köpa tjänsten, och kostnad är inte samma som pris, säger Johnsson.

Det finns möjlighet att lagra koldioxid under Östersjön, men bottnen är inte lika välundersökt som Nordsjöns.

Filip Johnsson menar att det i framtiden kan uppstå ett moraliskt dilemma kring att Norge, som utvinner och tjänar mycket pengar på olja och gas, samtidigt skulle tjäna stora summor på koldioxidlagring.

– Utmaningen för Norge är att de tar upp väldigt mycket olja och gas, och när den exporteras och eldas upp så blir det stora koldioxidutsläpp, säger Johnsson och fortsätter:

– De skulle tvingas lagra väldigt mycket om de ska kunna kompensera för all den koldioxid som släpps ut från deras olja och gas.

Men också inom den fossila branschen pågår det satsningar för att minska på utsläppen. Norska Equinor utvecklar för tillfället så kallad blå vätgas, vilket innebär att naturgas delas upp i koldioxid och vätgas där koldioxiden lagras.

– Det här skulle möjliggöra fortsatt utnyttjande av norsk gas samtidigt som klimatmålen kan nås, säger Filip Johnsson.