Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Tusentals barn och unga börjar en ny gratis hobby – högstadieeleverna lockas inte av hobbyer på skolan

En klättrare på en klättervägg
Bild: Mikko Savolainen / Yle

Finlandsmodellen för hobbyverksamhet ska ge varje barn och ung chans till en rolig och gratis hobby under eller genast efter skoldagen. Helsingfors uppfyller inte målet på långt när.

När september kör igång får tusentals barn och unga i grundskolor runt om i landet möjlighet att börja en ny hobby. Hobbyn är gratis, den ordnas under eller genast efter skoldagen och barnen har själva fått välja vad de vill sysselsätta sig med.

Sammanlagt rör det sig om 10 000 hobbyklubbar i 2 000 skolor, i de kommuner där man följer Finlandsmodellen för hobbyverksamhet.

I Larsmo har grundskolorna följt modellen sedan pilotstadiet lanserades våren 2021.

– Det har alltid gått att ordna så att vi hittar en plats åt dem som vill vara med i klubbverksamheten. Antalet deltagare varierar lite under året så man har nog rymts med, säger Caroline Smedberg, chef för välfärdstjänsterna i Larsmo.

Eleverna i Larsmo önskar sig ofta sådant de känner till. Kommunen försöker också införa lite nytt i helheten. I höst ordnas bollklubbar, parkour, dans samt läs- och litteraturklubb.

– Mest förvånande har varit att eleverna på högstadiet har önskat sig historia. I ett och ett halvt år har vi haft en historieklubb, säger Smedberg.

Tyttö tekee parkourtemppua koulun liikuntasalissa.
Bildtext Parkour är en idrottsgren som många barn är nyfikna på.
Bild: Mårten Lampén / Yle

Hobby oberoende av inkomster

En viktig röd tråd bakom modellen är att alla barn och unga ska ha rätt till en hobby oberoende av familjens inkomster.

Liksom den utvidgade läroplikten ska också det här initiativet minska på marginalisering och den ojämlikhet som uppstår av inkomstklyftorna i samhället.

Verksamheten finansieras av statliga medel, den årliga budgeten är kring 15 miljoner euro, som delas ut av regionförvaltningsverken. Kommunerna ansöker om pengarna och ordnar verksamheten.

Hobbyerna ska ordnas under eftermiddagen så att inte familjernas kvällar upptas av barnens hobbyer.

– Den största fördelen är förstås att det ekonomiska understödet har ökat kommunens möjligheter att erbjuda olika typer av klubbverksamhet för skolelever, och just utgående från deras önskemål. Då ökar också chansen att få dem med i verksamheten. Men en utmaning är ju frågan om vem vi absolut behöver nå, kan vi ändå få med de personerna med i klubbverksamheten. Det är ju inte helt säkert, säger Caroline Smedberg i Larsmo.

grankulla slalombacke
Bildtext I Grankulla kan den lokala föreningen också erbjuda alpin skidåkning som en hobby för skoleleverna.
Bild: YLE/Helena von Alfthan

Ett grundläggande mål med modellen är att öka barns och ungas välmående.

– Hösten ser jättebra ut. Vi ordnar 13–15 klubbar i varje skola, säger Taru Ikäheimonen som har koordinerat arbetet i Grankulla.

Grankulla ordnar allt från matlagningskurser till alpin skidåkning via Grankulla IFK. Enligt Ikäheimonen är det lyxigt breda utbudet möjligt eftersom det i budgeten på 90 000 euro också ingår pengar för skolornas ordinarie klubbverksamhet, kommunens egen finansieringsandel på kring 20 procent och dessutom en extra egen satsning.

Det hela är möjligt också för att lärarna själva är ivriga på att dra klubbarna, och det blir billigare för kommunen än att anlita utomstående.

Det svåra är dock att locka med högstadieeleverna.

– Det är jätte svårt att få dem med. I år provar vi på ett lite annorlunda sätt, så jag vet inte hur det kommer att bli. Under förra läsåret ordnades klubbarna på skolan, men vi hörde av andra kommuner att de lyckats locka med högstadieeleverna då de flyttat verksamheten bort från skolan, säger Ikäheimonen.

Efterfrågan är ju stor och tyvärr ryms inte alla med, särskilt i de mest populära grupperna. Vi har inte hobbygrupper för alla 43 600 elever.

― Pinja Rosenberg, koordinator i Helsingfors

I Helsingfors har man haft samma problem med de äldre eleverna.

På svenskt håll råder det dessutom brist på aktörer som kan och vill ordna hobbyverksamhet på svenska. Överlag räcker platserna i hobbygrupperna bara till en bråkdel av stadens grundskoleelever.

– Med lite över 300 grupper kan vi ordna hobbyverksamhet för nästan 5 000 elever varje vecka om grupperna har minst femton elever. Det motsvarar 15 procent av målgruppen, men målet är att höja den till 30 procent, säger Pinja Rosenberg som koordinerar Finlandsmodellen i de svenska skolorna.

Helsingfors erbjuder en gratis hobby bara för elever i årskurserna 3–9 För 1–2 årskurserna ordnar staden eftermiddagsverksamhet.

– Efterfrågan är ju stor och tyvärr ryms inte alla med, särskilt i de mest populära grupperna. Vi har ju inte hobbygrupper för alla 43 600 elever. Men ibland har vi också svårt att samla ihop grupper för hobbyer som ordnas för elever i årskurs 7– 9, säger Rosenberg.

Flera penslar står i en burk.
Bild: Yle/ Nora Engström

Lediga lokaler saknas

I flera kommuner understryker man brådska som ett problem för att planera verksamheten. Skolans scheman slås fast först i augusti och att pussla ihop grupper och lediga lokaler tar tid.

Brist på lediga lokaler begränsar möjligheterna i Åbo.

– Det är ett verkligt stort pussel, säger projektansvariga Rebekka Hermonen i Åbo.

Efterfrågan på hobbyer varierar kraftigt i Åbo beroende på område.

– I vissa skolor finns det mycket efterfrågan, i andra skolor väldigt lite, säger Hermonen.

Intresset beror på hur mycket andra slags hobbyer och klubbar det ordnas i skolan och hur mycket barnen har hobbyer utanför skolan. Åbo stad har försökt ordna en gratis hobby till varje skolenhet enligt Finlandsmodellen, men i vissa fall har det inte varit möjligt på grund av brist på lokaler.

Hermonen lyfter också fram den sökande hobbyverksamheten, genom vilken staden försöker nå barn som inte har hobbyer sedan tidigare. Den sökande verksamheten har etablerats redan i 28 skolenheter.

Hur ska barnens välmående mätas?

Henni Axelin, direktör vid ungdoms- och idrottspolitiska avdelning vid Undervisnings- och kulturministeriet, säger att man i höst på riksnivå börjar utvärdera modellen och hur den fungerar.

Axelin är medveten om att högstadieeleverna är en svår målgrupp.

– Överlag vet man att puberteten är en ålder då den ungas intresse för hobbyer förändras kraftigt. För en del betyder det att man passionerat kastar sig in i en hobby medan övriga delar av livet eller kompisarna blir viktigare för andra, säger Axelin.

Axelin känner också till situationen i Helsingfors, att bara få barn de facto får tillgång till en gratis hobby.

– Statsbidraget är begränsat och man har inte lyckats möta stadens behov. Endera behövs det större anslag eller så måste staden själv skjuta till en större andel. Men Helsingfors stöder nog redan ungdomars hobbyverksamhet på många sätt. Det här är inte det enda sättet, säger Axelin.

Trots att utvärderingen av modellen inte har gjorts vill regeringen skriva in Finlandsmodellen i ungdomslagen redan från och med med årsskiftet.

– Det handlar främst om att etablera modellen, mer eller mindre i den form den redan nu tillämpas i kommunerna, säger Axelin.