Nya litteraturprofessorn Kristina Malmio om stormig utbildningslinje: "Det kommer att behövas fler litteraturvetare i framtiden"

Det har stormat kring professuren i nordisk litteratur, som var nedläggningshotad. Men Kristina Malmio ser ljust på framtiden: "Vi har ett starkt nordiskt stöd".

Aulan i Forsthuset i Helsingfors fylls av ett sorl när nya och gamla studerande samlas för att inleda höstsäsongen. Några våningar ovanför sitter Kristina Malmio, nytillträdd professor i nordisk litteratur, i sitt nya arbetsrum. Egentligen började hon redan i augusti, men det är nu i september undervisningen kör igång.

– Det är superroligt och lite pirrigt också. Vi tar inte bara emot våra egna som kommer till nordisk litteratur eller nordiska språk, utan också alla de som börjar studera till exempel finska i vårt gemensamma kandidatprogram. Vi talar om flera hundra människor, säger Malmio och sträcker fram en ask överblivna pepparkakor.

Professuren i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet förklarades ledig efter att Ebba Witt-Brattström gick i pension sommaren 2021. Det var länge oklart om tjänsten alls skulle tillsättas och frågan debatterades flitigt i offentligheten i början av 2021.

Om professuren hade gått i graven skulle en väsentlig del av den finlandssvenska kulturekologin ha rykt med, anser Malmio.

– Nordisk litteratur är en av de kulturbärande institutionerna på svenska i Finland. Vi har ett ansvar för den finlandssvenska litteraturen i första hand. Men också ett ansvar för att utbilda människor med god förmåga att kommunicera språkligt både i tal och i skrift.

Malmio vill jobba mot fördomarna om att den som studerar litteratur inte "blir något". Litteraturvetenskapen ger en bred kompetens. Förutom experter inom finlandssvensk litteratur utbildar linjen också modersmålslärare, journalister, arkivarier, bibliotekarier och personer som jobbar på svenska i olika institutioner i Finland.

Kristina Malmio är ny professor i nordisk litteratur

11:03

"Läsning bäst i världen"

Malmios egna brinnande intresse för litteratur började tidigt. Hon beskriver sig själv som ett av de där barnen som hittade till biblioteket men egentligen aldrig kom ut därifrån.

– Jag har alltid läst. Böckernas värld är det bästa stället i världen, egentligen. Jag har läst europeisk litteratur, finsk litteratur och svensk litteratur, men nordisk litteratur kom jag egentligen in på lite senare.

Kristina Malmio utbildade sig till litteraturvetare vid Åbo Akademi där hon också skrev sin licentiatavhandling. Hennes doktorsavhandling från Helsingfors universitet 2005 handlade om finsk- och svenskspråkig populärlitteratur i Finland under de första decennierna av 1900-talet. De senaste åren har hon forskat i finlandssvensk samtidslitteratur, något hon ämnar fortsätta med i sin nya tjänst.

– Det saknas en mera övergripande bild av den finlandssvenska samtidslitteraturen i förhållande till världen runt omkring, och en bredare beskrivning av hela det litterära fältet.

I framtiden hoppas hon kunna göra en litteratursociologisk undersökning av den finlandssvenska litteraturen, om hur många förlag och författare det finns, vilka de ekonomiska villkoren är och vilka genrer som ges ut årligen.

Utmaningar och relevans

När det gäller själva utbildningen ser Malmio flera utmaningar, inte minst på grund av den krassa ställning humanioran överlag har för tillfället. Bakgrunden är regeringen Sipiläs beslut i samband med rambudgeten 2016 om att chocksänka den statliga finansieringen av universiteten. Helsingfors universitet blev av med 100 miljoner euro och Humanistiska fakulteten hörde till de största förlorarna i reformen.

För att bidra till en ökad arbetslivsrelevans inom utbildningen har universitetet utvecklat ett nytt utbildningsprogram som inleds år 2023.

– Vår ställning är nu åtminstone tryggad fram till år 2026. Vi behöver uppdatera vår utbildning kring på vilka sätt den kan ge våra studenter färdigheter att till exempel berätta om nya litterära trender och vad det innebär att vara författare idag, säger Malmio och fortsätter:

– Samtidigt måste vi bevara en stor medvetenhet om det förflutna. Folk tror väldigt ofta att allt som händer nu är jätteunikt. Till exempel Karl Ove Knausgård är verkligen inte den första att skriva minutiöst om sig själv. Autofiktionen fanns redan på femtonhundratalet.

En del av världslitteraturen

Med nya trender avser Malmio till exempel litteraturens relation till det digitala och vilka sätt nya digitala plattformar och medier inverkar på litteraturen.

– Det gör det de facto på väldigt många olika sätt. Det syns både i litteraturens språk och i hur författarna jobbar med sina texter.

– En annan intressant aspekt är hur den finlandssvenska litteraturen alltmer har blivit en del av världslitteraturen, alltså litteratur som inte i första hand är förankrad i Svenskfinland utan som gestaltar världar som kan placeras var som helst i västvärlden.

Hur ser du på litteraturvetenskapens framtid som universitetsämne?

– Det är en utmaning. Litteraturen måste ha en ställning som huvudinriktning. Samhället behöver det.

– En intressant ny utredning som Kultur- och undervisningsministeriet lagt fram pekar på att det i framtiden behövs flera litteraturforskare än förut, eftersom litteraturvetenskapen ger kompetenser som behövs i framtiden. Till exempel förmågan att läsa kritiskt och analytiskt, och att kunna analysera texter på en väldigt specialiserad nivå.

Nordiskt stöd

Den nordiska litteraturen har inte varit hotad bara i Finland, institutionerna där man kan studera hela paletten av nordiska språk har överlag minskat i Europa, säger Malmio.

– Det vi gör är vi unika på. Vi samarbetar med olika nordiska universitet, nätverk och nordiska institut som Nordisk kulturkontakt. Vi har ett samarbete med Norden-studier vid Helsingfors universitet.

Stödet från det nordiska kollegiet var starkt då Helsingfors hotade gå miste om den nordiska professuren i litteratur.

– Det var ju helt fantastiskt! Hela 45 svenska, danska och norska professorer skrev en insändare där man yrkade på att professuren måste bevaras. Det var också faktiskt ett tyskt universitet som engagerade sig i processen. Det kändes väldigt fint. Det finns folk som tror på oss och som vill stödja oss och som tycker att vi är viktiga och behövs.

Så det finns du räknar med att det finns ett starkt stöd också i framtiden?

– Det gör jag verkligen.

Malmios föregångare Ebba Witt-Brattström har varit en synlig och färgstark debattör i offentligheten. Malmio kommer i första hand att koncentrera sig på att finnas till hands för studenterna och forskarstuderande samt sitta i olika ledningsgrupper.

– Jag kommer att påverka hela tiden, men inte genom en lika synlig roll som till exempel Ebba Witt-Brattström haft som samhällsdebattör. Jag tror jag trivs bättre i bakgrunden, säger Malmio med ett skratt.

Innan vi tar avsked passar jag på att be Malmio att rekommendera en bok ur en av bokhyllorna i hennes nya arbetsrum.

– Det är ju jättesvårt, jag kunde rekommendera varenda en ur den här hyllan. Finlandssvensk litteratur är fantastisk, men Ralf Antbackas Wunderkammer är speciellt fantastisk. Det är inte en lätt bok, men den är alldeles jättekul.