Lejonanalysen: Ett onödigt matchstraff, ännu onödigare bröllopskontrovers – men på isen blev gruppspelet en tråkig transportsträcka för Damlejonen
Då Damlejonen spelar storturnering kommer det att bli kontroversiellt på ett sätt eller annat. Till och med utan Pasi Mustonen. Spelmässigt ser allt också ut som förväntat.
Helhetsintrycket: Allt som väntat – på både gott och ont
Vad väntade vi oss inför dam-VM i Danmark? Att Finland skulle sluta trea i gruppen. Matcherna mot USA och Kanada skulle sluta i förluster, sen skulle Damlejonen slå Japan och Schweiz.
Check. Och check.
Det är så här maktförhållandena ser ut i den internationella damishockeyn just nu. Det är ingen nyhet. Finland är steget efter nordamerikanerna, men minst ett steg före resten av européerna.
Schweiz skulle stå för det tuffaste motståndet, men tvingades klara sig med tre kedjor utan sina två i särklass bästa spelare i Lara Stalder och Alina Müller. Då blev det inte ens en match.
Samtidigt har vi också lärt oss att det brukar bli kontroverser av olika slag när damlandslaget spelar. Under de senaste åren var det Pasi Mustonen som med sina val och ord kunde röra om i grytan – nu var det Susanna Tapanis bröllopsresa som gjorde det.
Vi ska ändå minnas att det här är ett VM som spelas i augusti ett OS-år. Det här är inte säsongens viktigaste turnering för någon av de inblandade spelarna (bortsett de som inte var med i Peking).
På isen visade Damlejonen också att de inte har påverkats lika kraftigt av bröllopsavstickaren som av de tidigare årens mediestormar. Men det betyder inte att allt sitter perfekt.
Frågetecknet: Förstakedjan – framför allt i powerplay
Finland har tre anfallare och två backar som håller världsklass. Petra Nieminen, Michelle Karvinen, Susanna Tapani, Jenni Hiirikoski och Ronja Savolainen hör till de bästa spelarna i världen.
Det har inte synts på isen.
Visst, spelskickligheten finns fortfarande där, men som femma fungerar inte kvintettens spel just nu. Det har förvisso blivit enstaka mål, men de här stjärnorna ska skapa lägen på löpande band mot motstånd som Japan och Schweiz.
Det gjorde de i OS, men nu såg vi redan under träningsmatcherna mot japanskorna i Vierumäki att nåt inte riktigt klaffar. Pusselbitarna har inte fallit på sin plats under gruppspelet heller, alla försöker sig på onödiga dragningar, helt för svåra passningar och optimistiska skott från dåliga lägen.
Det här gäller speciellt i numerärt överläge, där de ska panga in mål för att ens kunna drömma om att utmana Kanada eller USA. Nu ser spelet i powerplay närmast fantasilöst ut då förstalinan står på isen.
Det medgav också Juuso Toivola efter Schweiz-matchen då han i Yles intervju efterlyste barskare, rätlinjigare tag.
– Vi passar för mycket, konstaterade han. Och det är lätt för vem som helst att skriva under det.
Utropstecknet: Elisa Holopainen och Toivolas nya teser
När man kritiserar förstakedjans spel så här långt i Danmark ska vi minnas att de fått spela tillsammans i två matcher. Petra Nieminen åkte ut i praktiken direkt mot Kanada och var avstängd mot USA.
Susanna Tapani missade matchen mot USA på grund av det omsusade bröllopet.
Därför är det kanske logiskt att just andrakedjan istället stigit fram. Men sättet som Elisa Holopainen tagit för sig är glädjande ändå.
Holopainen har varit dominant i FM-ligan både för KalPa och Kiekko-Espoo. I landslaget har hon ändå inte hittills varit en stjärna av samma mått. Nu ser det annorlunda ut.
Hon har varit klinisk, framfusig och effektiv. Hon ledde Finlands poängliga redan innan matchen mot Schweiz, där hon igen stod för ett snyggt mål då hon pangade upp pucken i det främre krysset på ett oerhört kyligt sätt.
Juuso Toivola lyfte i sin tur fram två nycklar som han ville att Damlejonen under hans ledning skulle ta åt sig: att vinna puck och skapa 2-mot-1-anfall – och att anfalla som en kedja där backarna deltar aktivt i offensiv zon.
Check. Och check.
Damlejonen har skapat flera anfall i numerärt överläge efter att de vunnit puck i mittzon. Dessvärre har de inte lett till värst många mål.
Backarna har aktivt stigit upp från blålinjen (kolla till exempel hur Krista Parkkonen smög in mellan tekningscirklarna innan hon pangade in 3–0 mot Schweiz), men samtidigt har det lämnat luckor bakåt om spelarna tappar puck i offensiv zon.
Dessutom har Toivola inte varit rädd för att vaska om i kedjorna, till exempel spjälkade han upp radarparet Jenni Hiirikoski-Ronja Savolainen mot Japan. Det hade Pasi Mustonen aldrig gjort.
Lejondrottningarna i gruppspelet:
Tre stjärnor: Elisa Holopainen
Kan ju inte lyfta fram henne som utropstecken och sen inte ge henne full poängpott.
Två stjärnor: Noora Tulus
En stor orsak till att Holopainen fått stiga fram. En playmaker av rang. Kan också göra mål. Har bara inte gjort det i landslaget på flera år.
En stjärna: Jenni Hiirikoski
Hon må vara 37 år gammal, men hon är fortfarande Finlands enskilt viktigaste utespelare. Kan med sina långa spelöppnande passningar sätta igång anfall på en tiondelssekund och är också solid bakåt.
Fortsättningen: Tjeckien – mardrömsmotståndaren?
Finland har alltså så här långt spelat två matcher mot ett klart bättre motstånd och två matcher mot ett klart sämre. Nu väntar en motståndare som Juuso Toivola åtminstone placerar mellan de två skikten som Damlejonen ställts mot hittills.
Tjeckien gjorde livet surt för Damlejonen i VM-kvarten för ett år sedan och har all kapacitet att göra det igen. De fick kämpa in i det sista för att säkra gruppsegern, samtidigt har Finland i praktiken haft semester i tre dagar.
Samtidigt finns det ett otroligt revanschsug i den tjeckiska truppen – dels på grund av VM men också på grund av den snöpliga förlusten mot Japan i OS-gruppspelet som tvingade dem att spela kvartsfinal mot USA och missa en plats i den bättre gruppen nu.
Det här kommer inte att bli någon genomklappning.