Den mörka framtidsskildringen Veden vartija blev mer skrämmande aktuell än regissören hade trott
När filmregissören Saara Saarela för sju år sedan började arbetet med filmen hade hon aldrig tänkt att det hela skulle ta så lång tid eller att filmen skulle vara så angelägen då den når biografen.
Veden vartija eller Minnet av vatten skildrar en värld där polarisen smält, de fossila bränslena är slut och ett stort krig haft ödesdigra följder. En värld där vatten är den mest värdefulla tillgången.
Huvudpersonen Noria (Saga Sarkola) lever i det som en gång kallades för norra Finland men som nu är en del av en diktatur där soldater håller stenhård kontroll på vattenransonerna. Noria har tagit över rollen som temästare efter sin fars död och får samtidigt reda på en hemlighet som ändrar livet för Noria.
Filmen är baserad på Emmi Itärantas hyllade debutroman Teemestarin kirja (2012) som på svenska heter Minnet av vatten.
En lång process
Veden vartija kunde beskrivas som en science fiction-film, en udda genre inom finsk film, då filmer som Star Wreck (2005) eller Iron Sky (2015) mer kunde kallas för komedier.
Att göra science fiction är också dyrt eftersom du måste skapa en helt egen värld. Därför var det från början klart för Saarela att hon och filmteamet var tvungna att söka finansiering utomlands.
Att få ihop budgeten på 3,8 miljoner euro var i sin tur en lång och arbetssam process. Sedan satte också pandemin en del käppar i hjulet då man fick skjuta på inspelningen och även biopremiären har flyttats framåt ett antal gånger.
Sammanlagt har det tagit sju år att få filmen klar.
Melankoli och sorg
Det Saarela fascinerades av i romanen var berättelsen om en ung huvudperson som funderar på och tvingas ta ställning till stora och svåra frågor.
– Med manusförfattaren Ilja Rautsi pratade vi mycket om det som gjorde intryck i boken och det var melankolin och sorgen. Att det handlar om en förlorad värld och huvudpersonen Norias längtan eller ambition att ta reda på vad som hänt.
– Det handlar också om hur den här gamla världen, det som en gång fanns, läcker in i den här nya världen. Hur det som skedde förr fortfarande påverkar det som sker nu i Norias värld.
– Den här melankolin får i romanen kanske en mer poetisk form medan den melankoliska tonen eller nyansen i filmen mer kommer fram i skådespelarnas arbete, musiken och i bildspråket.
Själva arbetet med manuset tog också sin tid. Saarela avslöjar att manusförfattaren Rautsi, även känd för manuset till Hanna Bergholms film Pahanhautoja, skrev elva olika manusversioner och Saarela ännu en tolfte version, ett så kallat shooting script.
Dystopi eller utopi?
En film om en ung kvinna i en framtida värld med totalitära ledare för lätt tankarna till filmer som Hunger Games eller Divergent och Saarela säger att hon och filmteamet har varit mycket medvetna om de här olika skildringarna som finns.
– Finansiärerna ville också gärna att vi skulle nämna andra filmer som liknar vår film, så kallade referensfilmer men vi hittade aldrig någon film som direkt skulle likna den här filmen.
Minnet av vatten skildrar en postapokalyptisk värld, en värld där så att säga undergången redan skett och stora delar av jordklotet är obeboeligt. De människor som finns kvar försöker överleva så gott det går.
Dessutom lever de i en totalitär stat där soldater patrullerar och kontrollerar allt, även historien.
Det är en dyster värld som skildras men Saarela säger ändå att när hon nu ser på filmen så tycker hon att man också kunde se den som en skildring av en utopi, en slags önskedröm.
– För handlingen i filmen visar att det antagligen kommer att ske en förändring. Veden vartija skildrar en person som försöker förändra världen och göra den bättre. Hon åtminstone försöker föra fram information man har dolt för människor. Det här är en person som vågar agera och på det sättet tycker jag att man kan se skildringen som en utopi.
Skrämmande aktuell
Filmen utspelar sig ungefär 200 år in i framtiden men känns ändå i allra högst grad som angeläget och dagsaktuellt och Saarela håller med.
Då filmprojektet startade för ungefär sju år sedan trodde hon aldrig att de teman som filmen behandlar, miljöförstöring, bristen på vatten och en totalitär stat som kontrollerar medborgarna, skulle vara så konkret i fokus som just nu.
– Vi har i sommar sett bilder av uttorkade sjöar och flodbäddar och man talar om att grundvattnet på många håll i Europa nästan är slut, så filmens tema känns skrämmande aktuellt. Och så har vi vårt grannland Ryssland och kriget i Ukraina som också fört oss närmare vad ett totalitärt tänkande kan leda till.
Finns det vatten för alla?
I de tusen sjöarnas land kan bristen på vatten kanske kännas främmande men Saarela menar att vi inte skall invagga oss i någon falsk trygghet.
– Vi har gjort en hel del bakgrundsforskning för den här filmen och pratat med olika experter och forskare i energi och vattenfrågor. Det som blev speciellt tydligt för mig är att fast vi i Finland idag har massor med vatten så finns det inte vatten för alla och vi är en del av en global vattenmarknad genom företag och de produkter vi konsumerar.
Filmen beskriver Saarela som en slags spekulativ fiktion men menar att man just genom en slags tankelek, “vad om det här skulle hända” kanske också föder nya tankar och ett behov av förändring.
Saarela hoppas också därför att filmen ska väcka tankar om vad individens ansvar är i den förändring som väntar oss alla.
– Vi kan inte fortsätta leva och konsumera så här som vi gjort, så hur förhåller vi oss till förändring? Vad är du som individ beredd att göra? Och är förändring alltid av ondo? Förändring kan ju också föra med sig något gott och nytt.
– Vatten är en så konkret sak för oss människor, om vi inte har vatten så har vi inget liv, så enkelt är det.
Bok om filmen
Filmen är baserad på en bok men själva arbetet med filmen har också blivit en bok, Veden vartija, Teemestarin kirjasta elokuvaksi.
Det är journalisten och filmkritikern Kalle Kinnunen som följt filmprocessen och som mycket utförligt skildrar det långa och tidskrävande arbetet från att idén till filmen föds till den slutgiltiga filmen.
Speciellt arbetet med att få ihop filmens budget är en intressant historia. Men boken beskriver också hur film alltid är ett kollektivt arbete.
Därför berättar boken ingående om det noggranna arbetet som krävs av bland annat scenograf, kostymör, fotograf, klippare, kompositör eller teamet bakom specialeffekter för att skapa den framtida värld filmen utspelar sig i.
Saarela som själv jobbar som professor i filmregi vid Aalto-universitetet säger att boken fungerar som en slags fallstudie och att hon därför kan tänka sig att använda den i undervisningen.
– Boken ger en bra och ärlig beskrivning av hur arbetet med en film ser ut. Jag tycker att den inte bara är för registuderanden utan också för dem som vill veta mer om hur man gör film.
Rättelse den 2.9 klockan 10.48: Boken som filmen baserar sig på heter Teemestarin kirja, inte "Teemestarin tytär" som det tidigare och felaktigt stod i artikeln.
LYSSNA PÅ KULTURPODDEN OM DYSTOPIER, bl.a. om Veden vartija:
