Norrena & Frantz: "Att dumförklaras och förminskas på jobbet är min vardag" – om mobbning i vuxen ålder
Tuffa innegänget fnissar när du går förbi, de himlar med ögonen när du talar och du får aldrig hänga med dem på lunch. Nej, du är inte tillbaka i högstadiet, ni är alla vuxna människor.
Ni var många som skrev till Relationspodden den här veckan då vi efterlyste erfarenheter av mobbning i vuxen ålder.
Tyvärr tycks fenomenet vara väldigt utbrett. På var och varannan arbetsplats verkar det finnas människor som inte ser det problematiska i att göra livet surt för kollegerna.
Ingen tycks gå säker. En del av er som skrev till oss är chefer som mobbas av era anställda.
Och som en brevskrivare poängterade, värst är de som ser vad som pågår men inte ingriper.
Fram för mera civilkurage här! Mobbning är inte acceptabelt, vare sig man är tre, fyrtiotre eller hundratre.
I podden förundras vi över tandlösa chefer och mesiga kolleger, men läser också ett tankeväckande brev av en person som tror sig uppfattas som en mobbare trots att hen inte menar något illa.
Norrena & Frantz
Ingen dricks till dig, pysen
När jag som 17-åring började jobba på en sommarrestaurang frös de äldre servitriserna ut mig.
Dricksen delades alltid upp bland alla som jobbat under kvällen. En gång glömdes jag bort och påpekade detta. Det var hon som var kyligast mot mig som hade delat upp dricksen.
Nästa dag hade jag en liten anonym lapp i min drickskopp där det stod "här har du din dricks som var så himla viktig".
Lilla igelkotten 32
Vem hjälper det vuxna mobbningsoffret?
Att bli offer för mobbning vid 45 års ålder var en chock för mig.
Jag har pratat med min chef, vår företagshälsovård, facket och många, många andra, men jag får inga vettiga svar.
Jag föses från lucka till lucka men förgäves. Sedan sägs det att “du måste nu bara försöka få hjälp”.
Alla är som strutsar och gömmer huvudet i sanden. Jag älskar mitt arbete och de flesta kunderna och det får mig att fortsätta kämpa.
Jag-å / 55
Mobbades i skolan, men på jobbet tänker jag inte ge efter
Jag bytte arbetsplats och fick en position där jag är handleder och organiserar. Jag är alltså inte chef, men mitt uppdrag är att leda.
Trivs väldigt bra med mina kollegor, men det finns en som inte gillar mig. Hen är fräsig och otrevlig, hälsar inte och sätter käppar i hjulet för mig.
Jag uppfattar att det inte är direkt personligt, snarare att hen har ett problem men min position.
Jag blev mobbad i skolan och jag skulle inte orka med en ny omgång. Det tog ett tag innan jag insåg att det här verkligen är arbetsplatsmobbning.
Men jag tänker inte byta arbetsplats, för problemet är inte jag. Det bör ske en ändring på annat plan!
Hoppsan hejsan 33
Gravid och utstött
Då jag var gravid för tredje gången blev jag utfryst av ett gäng kolleger. Ingen sade hej då jag kom till jobbet på morgonen, många ignorerade mig hela dagen.
Då och då fick jag höra uttryck som "tydligen är graviditet en sjukdom nuförtiden" osv.
Allt detta för att jag var tvungen att vara sjukskriven stora delar av graviditeten. Läkarna förbjöd mig att arbeta då det var en riskgraviditet och jag hade ett fysiskt krävande jobb.
Ingen frågade mig hur jag mådde eller varför jag var sjukskriven, men alla hade en åsikt ändå.
Jag mådde väldigt dåligt av det här, hade ångest inför varje arbetsdag och hade dessutom en tung graviditet och fruktansvärd foglossning.
Idag är jag inte kvar på samma arbetsplats, thank god
Muminmamman 37
Mobbning på kvinnoträff
Jag var på en kvinnoträff med cirka 200 kvinnor som skulle lyssna på en föreläsning.
En dam som har en lätt funktionsvariation satt ensam i en lång rad med stolar mitt i salen.
Flera stora kvinnogrupper gick förbi just denna rad fast det fanns gott om plats. Detta upprepades också nästa kväll när samma gäng träffades för en annan föreläsning.
Jag satte mej med kvinnan och det gjorde jag inte för att skryta efteråt utan för att vuxenmobbning är så förnedrande.
Mamma
Servitörens hämnd
Jag började jobba på en restaurang. Två lite äldre kvinnor behandlade mig som luft, så jag gick in för attityden att jag får väl klara mig själv då.
Senare vid en firmafest blev jag utskälld av en av dem. "Du kom hit som du ägde stället" tyckte hon.
Senare bytte jag arbetsplats och ort. En av damerna sökte jobb på min nya arbetsplats och då passade jag på att upplysa arbetsgivaren om hennes dåliga sidor.
Hon fick inte jobbet. Karma.
Servitör 40
Narcissisten fick mig att sluta, fast jag var förman
Jag var förman och mobbningen blev outhärdlig. Det handlade om att inte delta i möten, undanhålla information, vända så många människor mot mig som möjligt med allehanda lögner.
Personen lyckades få flera i arbetsgruppen att sluta, och fick till sist orkade inte jag heller längre och blev sjuk.
Jag skulle påstå att det handlade om narcissism, men ingen, inte jag heller, kunde sätta ord på det då. Nu efteråt har jag förstått mycket. Enda sättet för mig att överleva var att sluta på jobbet.
Mamsen 43
Gubbarna frös ut mig, sin egen arbetsgivare
Jag jobbar som företagare med anställda i en mansdominerad bransch. Att dumförklaras och förminskas är min vardag.
Många manliga anställda har inga problem med att jag är yngre och kvinna, men sen finns det några som gjort det till en grej att hela tiden göra sig lustiga över mig.
Det kan jag stå ut med, men roligt är det inte.
Jag var hemskt glad att pandemin slog till och jag inte dagligen behövde stå ut med deras tissel och tassel.
Som arbetsgivare är man låst och kan inte avskeda folk utan rimlig orsak, och även om jag med alla medel försökte reda ut situationen med dem fick jag bita ihop och gilla läget.
Företagarkvinnan 40+
Pissiga pedagoger
Jag har två kolleger som raskt byter samtalsämne ifall jag försöker delta i en diskussion. De kan också med blickar signalera att jag inte ska få vara med i kafferumssnacket.
På personalfester hälsar de inte alls, utan svänger bort ansiktet när jag söker ögonkontakt. Jag har lärt mig att inte ens försöka hälsa på dem, fast det känns onaturligt för mig,
Mest är jag förvånad över att pedagoger beter sig så med jämnåriga arbetskamrater.
Ragnhild 55
I mardrömmarna är jag tillbaka på företaget
Var anställd på litet företag i 14 år. Det började med att mina förmåner togs bort utan diskussion eller ens något meddelande.
Sedan blev det psykisk och fysisk mobbning när jag ville följa säkerhetsföreskrifter, arbetstidslagen och arbetarskyddslagen.
Efter 14 år var jag helt färdig. Idag har jag ingen kontakt med arbetsgivaren, men har ofta mardrömmar där jag är tillbaka i deras våld.
Försöker glömma, 36
Har du blivit mobbad i vuxen ålder? Då kan du här lyssna på företagspsykologen Victoria Grönlunds tips på hur man kan hantera situationen.
