Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Therecias dotter flyttade till barnhem: "Det ändrar inte på att jag är hennes mamma"

Therecia Liukkunen och hennes dotter Felicia
Bildtext Felicia åker varje vecka hem till sin mamma.
Bild: Minna Almark / Yle

När Therecia Liukkonens dotter var 12 år gammal blev hon omhändertagen. I dag har de två olika adresser, men ett bra förhållande trots allt.

Det är få som öppet vill prata om att ens barn har blivit omhändertaget – det är ett känsligt och svårt ämne som väcker mycket reaktioner. Men för Therecia Liukkonen är just det orsaken till att hon vill berätta om sina erfarenheter.

– Om man inte talar om svåra saker, så blir de ännu svårare. Jag har ingenting att förlora på att berätta om att min dotter har blivit omhändertagen, säger hon.

Therecias dotter bor på barnhem: "Hon är trots det mitt barn och inget kan ändra på det" - Spela upp på Arenan

För Therecia var det självklart och naturligt att bli mamma. När hennes dotter föddes fick hon en viktig uppgift i sitt liv: att ta hand om en annan person som var helt och hållet beroende av henne.

Samtidigt hade Therecia inte någon förebild att falla tillbaka på, eftersom hennes egen mamma inte har varit speciellt närvarande i Therecias liv.

Jag bad själv om hjälp eftersom jag inte klarade av att vara den Felicia behövde

― Therecia Liukkonen

När Therecia Liukkonen var fem år gammal blev hennes mormor förmyndare åt henne.

– Min mormor har alltid funnits där och var tryggheten som höll mig uppe. Hon sade åt mig att jag alltid kunde komma hem, oberoende av vad som hände. Det var tur att jag hade henne!

Hon gissar att hennes egen mamma kanske inte var mogen att ta hand om ett barn och det var helt enkelt tryggare hos mormor.

En gång frågade Therecia sin mormor om hon fick kalla henne mamma.

– Hon svarade att hon inte är min mamma och att jag kan säga mammamomi om jag vill. Det är klart att jag funderade på saken, men ett barn kan inte förstå allt som sker.

Svårt att veta hur en mamma ska vara

Therecia var 22 år gammal då dottern Felicia föddes. Det var en omvälvande upplevelse som förändrade hennes liv. Det var skrämmande, med det gick.

– Eftersom min egen mamma inte hade varit närvarande, var det svårt att veta hur man ska vara som mamma. Jag gjorde som instinkten sade och såg till att hon hade mat och kläder. Och jag tycker att jag lyckades ganska bra!

Ingen mamma vill vara med om det. Men det var det bästa för oss båda

― Therecia Liukkonen

Men när Felicia var två år gammal försvann hennes pappa ur bilden. Therecia träffade snart en ny man, som hon var gift med i tio år. Förhållandet var turbulent och Therecia mådde inte speciellt bra.

Därför kunde hon inte vara den mamma till Felicia som hon borde ha varit. Det ledde till sist till att Felicia blev omhändertagen.

– Jag bad själv om hjälp eftersom jag inte klarade av att vara den Felicia behövde. Jag gick igenom en skilsmässa och mådde dåligt och var därför tvungen att ta hand om mig själv.

Therecia Liukkonen och hennes dotter Felicia.
Bildtext Therecia försöker stödja sin dotter Felicia så gott det går.
Bild: Berislav Jurisic / Yle

Felicia var först tillfälligt placerad, men eftersom det bara är möjligt för en viss tid så blev hon omhändertagen.

– Det var svårt förstås. Ingen mamma vill vara med om det. Men det var det bästa för oss båda i den situationen just då. Det var det bästa alternativet av många dåliga alternativ.

I dag bor Felicia på ett barnhem och kommer hem till Therecia några dagar i veckan.

Kommunikationen och samarbetet med personalen på barnhemmet är väldigt bra och Therecia upplever också att hon har fått ett väldigt stort stöd av personalen.

– I princip är det som om Felicia är ett skilsmässobarn, hon bor på två olika adresser helt enkelt.

Yrkesexamen före fyrtio

Under en stor del av sitt vuxna liv har Therecia varit arbetslös arbetssökande. Efter grundskolan började hon flera olika utbildningar, men lyckades aldrig avsluta dem. Och utan utbildning har det varit svårt att hitta jobb.

Jag har vuxit som människa tack vare allt som jag har varit med om

― Therecia Liukkonen

Som vuxen fick hon diagnosen ADHD med drag av asperger. När hon i dag tittar i backspegeln kan hon se att många svårigheter troligtvis har berott på diagnosen, trots att hon inte enbart vill skylla på den.

– Men det lättade ändå eftersom jag förstod att jag inte är dum, det är inte något fel på mig, utan det finns faktiskt en orsak till att vissa saker är som de är.

Therecia Liukkonen får betyg från Axxell.
Bildtext Therecia Liukkonen fick sin yrkesexamen från Axxell i Karis på våren 2022.
Bild: Nina Ahtola

I november för tre år sedan började Therecia Liukkonen än en gång på en ny utbildning. Den här gången var det kocklinjen på yrkesutbildaren Axxell i Karis som hon siktade in sig på.

Jag kände glädje över att jag slutförde något och faktiskt fixade det

― Therecia Liukkonen

Och i maj 2022 tog Therecia emot både ett slutbetyg och den vita mössan. Samtidigt uppfyllde hon ett löfte hon hade gjort till sig själv: att hon skulle skaffa en utbildning före hon fyllde 40.

– Jag klarade av det den här gången eftersom jag har vuxit som människa tack vare allt som jag har varit med om.

Å ena sidan kändes det tomt och skrämmande att lämna studierna, som hade blivit en trygg rutin för Therecia. Å andra sidan var det skönt att ha en yrkesexamen i bakfickan.

– Jag kände glädje förstås, att jag slutförde något och att jag faktiskt fixade det. Och så var jag lite förvånad också.

Felicia känner till mina trassliga sidor och därför hoppas jag att hon känner en trygghet att kunna vara som hon vill

― Therecia Liukkonen

Under studietiden var Therecia på praktik på Mikaelskolan i Ekenäs. Då hon blev färdig erbjöds hon ett alterneringsvikariat på fem månader, som hon genast nappade på. Sedan början av augusti jobbar hon i skolans kök, städar och serverar mellanmål till eftisbarnen.

Therecia Liukkonen på jobb.
Bildtext Therecia Liukkonen har fått en tillfälligt jobb i Mikaelskolan i Ekenäs.
Bild: Berislav Jurisic / Yle

Det betyder fem månader av trygghet, utan några Fpa-blanketter och utkomststöd.

– Nu vet jag att jag får lön för den tiden och jag behöver inte vända på varenda slant.

Också rutinerna gör gott åt henne.

– Kanske jag orkar reda upp resten som har blivit lite på hälft. Tidigare har jag inte haft den orken psykiskt. För när man är arbetslös så orkar man inte ta itu med de enklaste saker. Nu har jag den orken, fast jag är fysiskt trött efter arbetsdagen.

"Jag hoppas Felicia kan leva det liv hon vill"

Dottern Felicia fyller snart 18 år och blir alltså myndig. Hon har nyss börjat studera till närvårdare vid Axxell och verkar trivas. Varje vecka åker hon från barnhemmet hem till Therecia och stannar över natten. Så har hon gjort nästan hela den tiden hon har varit omhändertagen.

För trots att de har olika adresser, är bandet starkt mellan Therecia och Felicia. Therecia hoppas att hon kan erbjuda trygghet: att Felicia alltid ska känna sig välkommen hos henne och att de kan prata också om svåra saker.

– Vi är alltid ärliga mot varandra. Felicia känner till mina trassliga sidor och därför just hoppas jag att hon känner en trygghet att kunna vara som hon vill och säga vad som helst.

För Therecia är det viktigaste att Felicia kan leva det liv som hon vill leva, att det går bra för henne och att hon blir lycklig.

– Ibland blir det en krokig och trasslig väg, men då inser hon kanske att det inte var någon bra väg. Då byter man väg och det är inte hela världen!

Har du en historia värd att berätta? Eller känner du någon som har det? Hör av dig på livet@yle.fi