Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: "Tiden har gått, inga sår har läkts" – Ulrika Hansson skriver om hemlängtan och hemligheter som sopas under mattan

Uppdaterad 24.09.2022 08:39.
En kvinna med svart eyeliner står framför en trädstam och ser in i kameran.
Bildtext Ulrika Hansson är aktuell med romanen "Fannys väg".
Bild: Helen Korpak

I romanen "Fannys väg" skildras en kvinnas kamp för rättvisa och respekt, förlåtelse och försoning – men går det att döva sorgen, smärtan och skulden?

Till det yttre påminner upplägget i Ulrika Hanssons nya roman Fannys väg om Maria Grundvalls debutroman Sommardrömmen (2020) där bibliotekarien Anna har tröttnat på ständiga visstidskontrakt på biblioteket i Grankulla och bestämt sig för att återvända till hemstaden Kaskö där hon köpt en gammal villa i akt och mening att öppna ett bed & breakfast-boende.

I Fannys väg får vi möta ensamföräldern Fanny som jobbar som reporter på en annonstidning i Helsingfors, ett jobb som hon känner sig allt mer otillfreds med samtidigt som hennes 12-åriga son Sam utsätts för mobbing i skolan. Så småningom mognar ett beslut fram om att återvända till hembyn i Österbotten för att hitta tillbaka till någon form av stabilitet i tillvaron.

Där Maria Grundvalls roman är en fartfylld och fräsig feelgoodroman är Ulrika Hanssons roman en tät berättelse om sorg, skuld och skam – med inslag av dråplig humor som glimtar till ibland.

Hemkomsten blir dock inte riktigt som man tänkt sig – varken för Anna i Sommardrömmar eller för Fanny i Fannys väg.

Såväl Sommardrömmen som Fannys väg kretsar kring småstadslivets trygga och trånga symbiotiska förhållanden där de sociala banden och nätverken kan vara både en belastning och en befrielse.

I Ulrika Hanssons roman Fannys väg blir det uppenbart hur krävande och kvävande livet i hembyn kan vara för en som återvänder från ”den stora världen”.

Även om landskapet inte förändrats till det yttre på flera decennier, förändras det hela tiden på insidan, konstaterar Fanny när hon kör förbi ett böljande landskap med åkrar, en bensinstation och avtag till små byar längs riksvägen.

Samhället förändras, viktig service flyttar bort, hus står obebodda och övergivna när invånarna åldras och dör.

Samtidigt pågår det en inflyttning till byn med unga människor som vill trappa ner och leva ett naturnära liv – men ortsborna ser inte alltid med blida ögon på de nyinflyttade, som Fannys pappa Olof konstaterar lätt sarkastiskt:

"Jag förstod på Doris i butiken att det är så många unga nuförtiden som frågar efter ekologiskt och närodlat att hon blir irriterad. Hon sa att de står och tummar på alla grönsaker så eftertänksamt som om det var en bil de var på väg att lägga alla sina besparingar på".

Kulturkrockar och klichéer

Miljömedvetna hipsters, sushiätande och cappuccinodrickande storstadsbor kontrasteras mot kaffe på bit och glasyrmunksätande landebor på pappadagis när Ulrika Hansson understryker skillnaden mellan livet i staden och på landsbygden.

Ibland kan det kännas lätt klichémässigt, men å andra sidan kanske skillnaden är just så schablonartad och banal som en chic värmefilt på en kaféstol på en uteservering eller pelargoner och spetsgardiner i fönstren i mormorsstugan.

När de två världarna möts kan det å andra sidan bli riktigt festligt, avväpnande och underhållande – inte minst tack vare språklig förbistring.

Hon kommer aldrig att vara den obekymrade återvändaren. Minnena ligger uppradade i baksätet

― ur Fannys väg

Att återvända till hemorten och till de små sammanhangen handlar framför allt om att kunna erbjuda sonen Sam en alternativ livsföring, ett lugnare tempo och en naturnära miljö.

Att bryta en ond cirkel och att skydda Sam från bråkstakare och belackare – även om Fanny i ett samtal med rektor och klasslärare konstaterar att det borde vara mobbarna som tvingas byta skola och inte den mobbade.

I hembyn finns tryggheten, stabiliteten och lugnet i morfar, och Klaus, en gammal och god kompis till Fanny från skoltiden som blir den manliga förebild som Sam saknat under sin uppväxt.

Hemligheter sopas under mattan

Fannys väg är en titel som anspelar på flera olika trådar i berättelsen – å ena sidan det vägval som Fanny beslutar sig för, nämligen att återvända till sin gamla hemby, å andra sidan är vägen en alldeles specifik väg i byn, en väg där det skedde en fruktansvärd olycka en vinterdag för många år sedan när Fannys lillebror Mats blev påkörd och dog.

Sorgen och smärtan har följt Fanny sedan den dagen och inte minst skulden över att inte ha kunnat förhindra det som skedde. Och samtidigt en okuvlig och brinnande vilja och hämningslös hämndlystnad att sätta dit den som körde bilen den där ödesdigra kvällen.

De sociala banden människor emellan är starka i en liten by där alla känner alla, håller varandra om ryggen och hemligheter tystas ner eller sopas under mattan. Hur ska Fanny lyckas sticka hål på den kollegiala tystnad som råder i byn när alla försök möts med undanflykter och flackande blickar, misstänksamhet och motstånd, hotelser och hat?

Fannys väg är också vägen tillbaka till det egna jaget – vem är Fanny efter alla dessa år i förskingringen, går det att återvända till en plats, eller ett jag, som på ytan är oförändrad men där mycket inuti inte längre är sig likt.

Omslaget till Ulrika Hanssons roman "Fannys väg".
Bild: Schildts & Söderströms förlag

I essäsamlingen Ta plats. Om skrivandet, hemhörighet och sökandet efter jagets källor (2020) skriver litteraturforskaren Åsa Stenwall bland annat om poeten Catharina Gripenbergs författarskap och om teman som författaren tar fasta på i sina texter, som en ung människas flytt från en mindre ort ut i världen samt återkomsten till hembygden, spänningen mellan utanförskap och tillhörighet.

Med hänvisning till Gripenbergs senaste diktsamling, Handbok att bära till en dräkt (2016), konstaterar Stenwall att man kanske kan tolka dikterna i samlingen som "(a)tt bo på en liten ort är att vara omsluten av en handbok, man vet vilka regler som gäller. Den som flyttar bort kan behöva en handbok."

För Fannys del är återkomsten till hembyn komplicerad – hemkomsten betyder att landa i ett hemtamt sammanhang men är samtidigt förknippad med många smärtsamma minnen.

Fanny bär ständigt med sig sin lillebror – och skulden över sitt eget misslyckande. Samtidigt gör hon allt för att skydda sin son.

I sin oförtröttliga jakt på att skipa rättvisa är Fanny oresonlig och taktlös – hon håller sig helt enkelt inte till de oskrivna reglerna i byns handbok, och ibland kan hennes agerande och reaktioner kännas något överdrivna och irrationella, även om de kan vara psykologiskt motiverade.

Spänningar och spärrar människor emellan

Ulrika Hansson debuterade för två år sedan med romanen Jaktlaget en berättelse som också utspelar sig i en mindre österbottnisk by där livet, åtminstone till synes, pågår som vanligt medan det pyr av motsättningar och missnöje under ytan.

Social kontroll och inre slitningar i små sammanhang är ett tacksamt ämne, och Ulrika Hansson är skicklig på att beskriva spänningar och spärrar mellan människor – ofta genom en liten detalj, som en blick som söker bekräftelse eller bifall, en suck som träffar snett och singlar ner på golvet eller en tystnad som varar lite för länge.

På det hela taget är Fannys väg en berörande studie i en kvinnas kamp för rättvisa och respekt, sanning och konsekvens, förlåtelse och försoning.

Läs en intervju med Ulrika Hansson om boken Fannys väg.