Det finns inga nationella regler för hur man kan kompensera koldioxidutsläpp med skog – nu börjar marknaden göra upp sina spelregler

Nu kan den som vill kompensera för sina utsläpp genom att köpa kolkrediter kolla om de faktiskt gör jobbet, på adressen Hiilikompensaatioinfo.fi (som tyvärr bara finns på finska).

Efter att lagen om penninginsamlingar ändrades har det blivit tillåtet även för företag att sälja koldioxidkompensation. Tidigare var det tillåtet endast i icke-vinstbringande syfte.

Enligt Naturresursinstitutet, som sammanställt Hiilikompensaatioinfo.fi, vill finländska företag kompensera för sina utsläpp av växthusgaser i Finland och den finländska marksektorn har stora möjligheter att binda koldioxid på olika sätt. Men den som vill kompensera för sina utsläpp har haft svårt att jämföra hur väl de olika åtgärderna som erbjuds verkligen binder koldioxid.

Naturresursinstitutet erbjuder inte en lista på aktörer i branschen, men de utvärderar olika sätt att binda kol. Först och främst är det förstås meningen att vi ska minska på våra utsläpp. Men om det inte är möjligt så återstår att binda kol i skog, åkermark eller så kallad impedimentmark. De kan i sin tur stödja våtmarker och naturens mångfald.

Många vill tjäna pengar på utsläppskompensation

Det har inte funnits några fullt etablerade definitioner och kriterier för organisationers klimatneutralitet och frivillig utsläppskompensation tidigare. I projektet Fånga kolet som finansieras av miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet fastställs spelregler för aktörer som använder och producerar tjänster för frivillig kompensation.

– Vi behöver rättvisa spelregler för frivillig utsläppskompensation, så att konsumenterna får korrekt information om hurdan företagens och produkternas klimatpåverkan i verkligheten är. Det ligger också i företagens intresse att det finns tydliga och transparenta riktlinjer för kommunikationen, säger miljö- och klimatminister Maria Ohisalo.

... men kriterierna är svåra att uppfylla

Kriterierna är att den koldioxid som binds ska kunna mätas, bindningen ska vara bestående och additionell, alltså att den inte annars hade gjorts. Resultatet får inte heller räknas dubbelt, både på individuell och på nationell nivå eller säljas flera gånger. Det företag som erbjuder kompensationen ska öppet redovisa för sin verksamhet. En utomstående aktör ska därtill utvärdera resultatet.

– Kompensation som görs i Finland är mycket lättare att bevisa än den som görs i regnskogar i Asien där man inte kan vara säker på att skogen står kvar imorgon, säger Janne Koskelainen. Han representerar ett företag i Uleåborgstrakten som producerar askgranulater för skogsgödsling och som mäter tillväxteffekter innan och efter de 15 - 20 år som kontraktet gäller.

Goda resultat kan nås speciellt i skogar på torvmark. Metoden att gödsla skog riskerar att inte vara additionell eftersom staten stöder skogsgödsling. Vilket betyder att man gödslar skog även utan att det kan anses vara kompensation. Det finns också en risk att skogsgödsling uppmuntrar till avverkning av områden som annars skulle ha hållits utanför virkesproduktion och då bevarats som kolsänkor.

Kompensation i skog behöver spelregler

Ett pilotprojekt kring koldioxidkompensation som Skogsvårdsföreningarnas Service SVFS Ab tillsammans med Green Carbon Finland Oy, Skoggi Oy och Puro.earth lanserat handlar om en kommersialisering av den tilläggstillväxt som uppnås genom gödsling och förlängd omloppstid, alltså den tid som träden får växa innan slutavverkningarna. Båda de här metoderna ökar mängden grövre rundvirke i virkesproduktionen. Syftet är att bidra till att öka koldioxidbindningen genom ett nytt system för koldioxidersättning och koldioxidhandel som utvecklas i projektet.

Målet är alltså att kommersialisera nyttan av åtgärderna och bygga en hållbar businessmodell med enhetliga spelregler för frivillig kompensation. Tanken är också att öka samarbetet mellan de aktörer som redan finns på marknaden. Projektet ska också stärka skogsägarnas och skogsfackmäns förståelse för koldioxidbindning och koldioxidkompensationsmarknaden.

På frågan hur väl det det här projektet uppfyller kriterierna för frivillig klimatkompensation, svarar projektchef Hanna Yrjölä att man bearbetar kriterierna i samarbete med Gaia Consulting Oy i enlighet med rådande direktiv.

Avtalet för att förlänga omloppstiden kan göras antingen för 10 eller 20 år. Områden som lämpar sig är sådana som växer bra och som står inför att kalhuggas. Då tillkommer tyvärr ännu koldioxidutsläpp från marken.

Gamla skogar är viktiga kolsänkor

– Gamla skogar är mycket viktiga som kolsänkor, både i Finland och globalt. Och de fungerar mycket länge, medan 55 procent av de produkterna som görs av trä bränns upp inom några år, säger Esa-Jussi Viitala, skogsekonom på Naturresursinstitutet.

Enligt honom finns det mycket missuppfattningar kring det här. Och effekten av substitution, det vill säga hur vi kan ersätta fossila material med trä är inte tillräckligt utredd.

Ingen myndighet övervakar att klimatkompensation fungerar – miljömedvetna företag lämnas vind för våg

Företag omfattas inte av konsumentskyddslagen.

Enligt forskarna kan det bli förmånligare för skogsägare att sälja kolkrediter än att avverka sin skog. Priset per koldioxid ton kan bli högre än priset på virke. En fråga är då om så kallad koldioxidodling ska stödas med offentliga medel eller via kolkrediter?

– Om virkespriserna inte fördubblas inom tio år kommer det att löna sig för skogsägaren att istället sälja kolkrediter, säger Aleksi Vihonen på Arvometsä.