Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Venedigs sjuttionionde filmfestival går mot sitt slut – det här var höjdpunkterna

Skylt med Venedigs filmfestival
Bildtext Filmfestivalen i Venedig fyller 79 år i år. Festivalens logo är Guldlejonet som också är festivalens huvudpris
Bild: Selma af Schultén / Yle

På båten till Lido sitter reportrar, studerande och folk inom filmbranschen. Det luktar svett och hav. Samtidigt anländer vår tids största stjärnor till ön i privata båtar för att visa upp sig. Det är frågan om Venedigs filmfestival.

Filmfestivalen i Venedig ordnades i år för 79:e gången. Festivalen erbjöd både den förväntade glamouren med röda mattan och stora stjärnor och likaså en hel del mer eller mindre intressanta filmer från olika håll av världen. Festivalen är en av de äldsta och kändaste och tillsammans med Cannes och Berlin är Venedig en av de största i Europa.

Fans väntade på Bones and alls stjärnor utanför röda mattan redan tidigt på morgonen.
Bildtext Fans väntade på Bones and alls stjärnor utanför röda mattan redan tidigt på morgonen.
Bild: Selma af Schultén / Yle

Festivalen tar plats på en ö vid namnet Lido som ligger cirka tjugo minuter utanför Venedigs centrum San Marco.

Stora filmer fick sin premiär

Festivalveckan började med några av de största filmerna för i år. White Noise av Noah Baumbach öppnade festivalen på kvällen den 31 augusti. Baumbach har tidigare regisserat bland annat filmen Marriage Story.

Regissören Alejandro G. Iñárritu
Bildtext Presskonferencen för "Bardo" hölls på filmens och Iñárritus språk spanska.
Bild: ASAC, ph G.Z.

Också A.G. Iñárritus nya film BardoFalse Chronicle of a Handful of Truths fick sin världspremiär i början av veckan. Filmen handlar om en journalist och dokumentarist som efter stor framgång bestämmer sig för att åka tillbaka till sitt hemland Mexiko. Huvudkaraktären Silverio slåss med teman som identitet, framgång, Mexikos historia, dödlighet och familjerelationer. På presskonferensen förklarade Iñárritu att de precis den dagen firar årsdag för hans egen familjs flytt bort från Mexiko till Los Angeles år 2001.

På fredagen fick Luca Guadagninos nya film Bones and all sin premiär. Filmen passar bra för den som är ett fan av skräckfilmer men för en mera känslig person var filmen svårsmält. Bones and all är en romantisk skräckfilm till road-movie som handlar om två unga personer som träffas och hittar tillhörighet i att äta människokött.

Scen från filmen Bones and all
Bildtext Bones and all behandlar både kärlek och kannibalism.
Bild: Yannis Drakoulidis / Metro Goldwyn Meyer Pictures

Fyra av de tävlande tjugotre filmerna är producerade av Netflix. Att filmerna Athena (Romain Gavras), Bardo (Iñárritu), Blonde (Andrew Dominik) och White Noise (Noah Baumbach) inte går upp på biograferna är synd för både biografer och tittare.

Skådespelarna i filmen Don't worry darling
Bildtext Det har spekulerats kring varför det inte finns några bilder där Olivia Wilde, Harry Styles och Florence Pugh skulle stå brevid varandra.
Bild: La Biennale di Venezia

Worry darling? Dramatiken runt Olivia Wildes film

Don’t worry darling var en intressant fortsättning till Olivia Wildes karriär som regissör. Hon är ursprungligen skådespelare och regisserade sin första långa film Booksmart år 2019.

– Vi vill att filmen ska vara provokativ utan att översimplifiera berättelsen till en feministisk liknelse. Jag hoppas att den här filmen får en att tänka, samtidigt som vi vill att filmen är fullständig underhållning, förklarar Olivia Wilde på Don’t worry darlings presskonferens.

Men mera än om filmen själv har diskussionen snurrat kring dramatik som hänt mellan filmens arbetsgrupp. Ursprungligen skulle skådespelar- musikern Harry Styles karaktär Jack spelas av Shia LaBeouf.

Regissören Olivia Wilde förklarade att hon gett sparken åt LaBeouf eftersom hans process och sätt att arbeta skiljde sig stort från hur hon ville arbeta med skådespelarna, Wilde ville skapa en trygg arbetsmiljö och “skydda” huvudskådespelaren Florence Pugh. LaBeouf har nekat att han fått sparken och säger att han hoppat av produktionen på grund av brist på tid att öva och förebereda rollarbetet.

Florence Pughs klänning var en av röda mattans modefavoriter.
Bildtext Florence Pughs klänning var en av röda mattans modefavoriter.
Bild: Selma af Schultén / Yle

Festivalens stora snackis verkade gälla hur Pugh reagerat på att Wilde och Styles inlett en relation under inspelningarna. Wilde ha varit gift med sin man samtidigt som hon och Styles inledde en relation, vilken ledde till dålig stämning i resten av arbetsgruppen. Florence Pugh kom inte till presstillfället och på röda mattan var stämningen spänd.

Det ryktades också om att Styles spottat på sin motspelare Chris Pine under premiären.

Harry Styles debut som skådespelare

Både fans och filmskapare väntade ivrigt på att se hur musikern Harry Styles skulle klara sig i sin första filmroll. Styles kom till Venedig direkt från sin världsturné och verkade väldigt distraherad. I en intervju med Chris Pine sade Styles:

– Det bästa gällande den här filmen är att den känns som en film.

Styles mediokra insats i filmen blev inte bättre efter hans pinsamma och slöa svar på publikens frågor.

Fortfarande få kvinnliga regissörer

Som vanligt domineras festivalutbudet av många manliga namn. Ynka 23 procent av de tävlande filmerna regisserades av kvinnor. År 2020 var det 44 procent men 2017 var endast en av de tävlande filmerna regisserad av en kvinna.

Marilyn Monroe (Ana de Armas) sitter i en soffa med en tidning i handen och ser förbryllad ut.
Bildtext Ana de Armas spelar Marilyn Monroe i filmen Blonde som visar den dystra sidan av Monroes liv.
Bild: Netflix

Några kvinnliga aktörer som förtjänar att nämnas är åtminstone Taylor Russell som spelar huvudkaraktären i Bones and all, Ana de Armas som Marilyn Monroe i Blonde, Cate Blanchett som spelar en dirigent i Tár och fängslande Florence Pugh som räddar Don’t worry darling.

Brendan Fraser gjorde comeback

Brendan Fraser spelar en överviktig man som försöker förbättra relationen till sin tonåriga dotter i den tävlande filmen The Whale. Många känner Fraser från 1990-talets Mumien-filmer och rollen i The Whale var ett steg åt ett nytt håll i Frasers karriär ger honom ett helt nytt djup.

– Du är min barndom, skriker ett fan åt Fraser på The Whale-premiären.

Själva filmen har kritiserats för dess brister men det flesta verka hålla med om att en Oscarsnominering väntar Brendan Fraser nästa år. Efter premiären stod Fraser tårögd efter att han fått stående ovationer i sex minuter.

Finsk film syns och hörs

Finska filmregissören Hanna Västinsalos första långa filmfilm Palimpsest fick stora applåder på premiären i söndags. Palimpsest kunde kategoriseras som science fiction där huvudpersonerna ingår i ett experiment inom genterapi som får dem att åldras baklänges. I filmen spelar bland annat Riitta Havukainen, Emma Kilpimaa, Krista Kosonen, Kaisu Mäkelä, Leo Sjöman och Antti Virmavirta.

Regissören Hanna Västinsalo
Bildtext Hanna Västinsalos Palimpsest hade sin premiär i söndags i festivalsalen Sala Giardino.
Bild: Selma af Schultén / Yle

Filmen utvecklades genom projektet Biennale College Cinema, som gav Västinsalo en summa på 150 000 euro. Projektet är till för att stödja regissörer under deras första eller andra film. Än så länge väntar Palimpsest på distribution i Finland.

– Jag är tacksam över den här möjligheten, det var svårt att få finansiering för filmen i Finland, säger Västinsalo.

San Servolo ön
Bildtext Utanför Lido ligger också ön San Servolo. På San Servolo visades samiska filmer.
Bild: Selma af Schultén / Yle

Finsk och samisk konst visades på ön San Servolo som ligger bredvid Lido. Árran 360° är en del av konstbiennalens samiska paviljong som visar samisk film- och visuell konst. Verk visades av sex samiska konstnärer: Ann Holmgren Aurebekk, Elle Márjá Eira, Hans Pieski, Liselotte Wajstedt, Marja Helander och Siljá Somby.

Också israeliska filmregissörens Guy Davidis film Innocence, som berättar om samhällets militarisering, visades i Venedig. Innocence är en samproduktion mellan Danmark, Finland, Island och Israel.

Finland har de senaste åren förtjänat sin plats i filmvärlden med fantastiska filmer som fått stor internationell uppmärksamhet. På Venedigs filmfestival har tidigare visats finska filmer som till exempel Teemu Nikkis Sokea mies joka ei halunnut nähdä Titanicia (2021), Hannaleena Haurus Fucking with nobody (2020) och Anna Erikssons M (2018).

Rapport från filmfestivalen i Venedig

6:51