Ta bort parentesen runt hockeyligan: fler stjärnor, tydligt ointresse för Jokerit och två jättar i guldduell – här är fem snackisar inför nystarten

Ett lag utan licens, spelare, hall och riktning har svalt mycket syre det senaste halvåret. Det är synd, för det finns annat att prata om när en uppumpad hockeysäsong ska köra i gång.

1. Bröstet ut, nu känns inte hockeyligan som en parentes

Finländsk ishockey har varit en tudelad historia ett bra tag. På landslagsnivå är Finland världsledande och på individnivå finns det en drös NHL-stjärnor – men på inhemsk klubbnivå har det varit profilfattigt och slätstruket, till och med långtråkigt?

FM-ligan i ishockey har varit en parentes för den breda massan.

Med tio–femton år av dalande kurva känns hösten 2022 åtminstone som en nystart. När grundserien börjar är det charmoffensiv på flera fronter.

Från högsta ort kommer tydligare vägval, informationsgången har varit knivskarp med ny presschef, sju domare håller nu i pipan som proffs och transfernyheterna har innehållit annat än att femman i backarnas poängliga i fjolårets Mestis värvats till SaiPa.

Förra veckans upptaktsträff andades optimism och ett nyfunnet självförtroende. Bröstet ut och fräscht syre i lungorna är hockeyligans uppiffade startposition då finalreprisen Tappara–TPS inleder säsongen.

2. Ligans tydlighet mot Jokerits skumma sommar

På tal om självförtroende: Vem trodde att inhemsk ishockey skulle ge känsloframkallande Jokerit kalla handen så tydligt?

Efter månader av spekulationer och rykten i kulisser, bittra Teemu Selänne-kommentarer och ett Joel Harkimo-stämplat projekt utan offentlig ryggrad fick hockeyligan nog. Mindre än två veckor före premiären stängde ligan dörren för Jokerit.

Jokerits existens i skarven mellan de kritiserade KHL-åren och återkomsten till det finländska ishockeysystemet har onekligen svalt mycket syre det senaste halvåret.

Vad händer med Jokerit?

Det finns inga svar, men en sak har åtminstone blivit väldigt klar. Ett Jokerit som saknar transparens och andas skumraskaffärer intresserar inte ligan – oavsett hur mycket serien skulle må bra av ett tillskott i Helsingfors.

3. Välkomna, efterlängtade profiler

Tömningen av Jokerit och de andra KHL-lagen har spelat övriga ishockey-Europa i händerna. Ett fåtal spelare har tänkt med plånboken och valt Ryssland, men de allra flesta har så mycket förstånd att de begrep att en fortsättning i KHL inte är ett alternativ.

Jyrki Jokipakka (Ilves), Frans Tuohimaa (Jukurit), Joonas Kemppainen (Kärpät) och Jori Lehterä (Tappara) är landslagsmeriterade spelare som knappast hade flyttat till ligalag under normala förhållanden.

Jesse Joensuu (Ässät), Marko Anttila (Kärpät), Kasper Björkqvist (Kärpät) och Sami Niku (JYP) är i sin tur spelare som hockeyvänner kan bokstavera till.

Och visst är serien fortfarande ett förstklassigt fönster mot framtiden också. Nashvilles draftval Joakim Kemell – på lån i JYP en vinter till – är det allra mest sevärda exemplet.

Ett av ligans stora problem har varit bristen på stjärnor att luta förväntningar och intresse mot. Den stängda KHL-dörren har åtminstone gett klubbarna en chans att värva bekantare namn och öka chanserna att locka publik.

4. Publikkris?

Kris är samtidens modeord.

Ekonomisk kris, politisk kris, energikris, elkris, matkris … Publikkris?

Det är omöjligt att inte ägna en av klubbarnas stora utmaningar en tanke.

Förra vårens slutspel var en stor succé och Tammerfors ledde framgången på läktarplats. Den nya arenan i centrum är en tillgång för finländsk ishockey i stort, för Tappara och Ilves i synnerhet.

Efter två pandemiår var slutspelet och fullsatta läktare på Lejonens väg mot VM-guldet en påminnelse för många om hur härlig liveidrott är. Nu väntar en lång grundserie, tajtare ekonomiska ramar för många och då kan besöket i ishallen strykas.

5. Två giganter i final – en jätte i problem?

Sportsligt går det bara att ringa in två förhandsfavoriter: Kärpät och Tappara.

Inte speciellt mycket nytt på den fronten, alltså.

Tappara har spelat om medaljerna de nio senaste säsongerna (rekord) och ingen tror på ett trendbrott. Regerande mästaren fortsätter med guldtränaren Jussi Tapola, backbesättningen är urstark och framåt finns ett gäng matchvinnare.

Tappara mår bra på alla plan och multiarenan i Tammerfors ger fortfarande ett nyhetens behag för publiken.

Raksila i Uleåborg är betydligt slitnare, men Kärpät är ombonat efter den svaga fjolårssäsongen. Nygamle tränaren Lauri Marjamäki vet hur man vinner guld med Kärpät – och han har fått ett spelarmaterial för att kunna lyckas.

När säsongen startar är det låga odds för att två av seriens rikaste klubbar gör upp om guldet.

Den ekonomiskt sett tredje jätten HIFK är däremot ett frågetecken. Kapacitet finns för medalj, men hur är det möjligt att laget startar säsongen med Niilo Halonen och Roope Taponen som målvaktsduo? Lärde den sportsliga ledningen sig inget av förra vårens miss?