Teater: Själarnas ö är en gruvligt stark teaterupplevelse om platsen som bar på världens lidande
Helgjuten uppsättning i Mikaela Hasáns regi och dramatisering.
Själö var holmen som ingen återvände från, åtminstone inte patienterna på mentalsjukhuset. Själarnas ö på Svenska Teatern skildrar dess människoöden.
På 1930-talet anländer sjuttonåriga Elli (Sonia Haga) till mentalsjukhuset på Själö, en isolerad holme utanför Nagu. Hennes rykte föregår henne. Hon är intagen för att hon rymt hemifrån och levt rövare i Västnyland med sin älskare, vilket uppmärksammas stort i pressen. Allt till hennes högborgerliga familjs fasa.
Det är en kuslig plats hon anländer till. Själö har i hundratals år varit en plats där utstötta vårdats. Först var det en koloni för spetälska, senare galningar. Holmen som Elli anländer till är en plats för kvinnor som anses obotligt sjuka, och få av dem som intas slipper någonsin därifrån. För de flesta är Själö deras ändhållplats i livet.
I Hagas intensiva gestaltning är Elli en spänd och lynnig flicka som skruvar på sig som om hon ville krypa ur sitt eget skinn. Hon verkar kämpa ner ett raseri som när som helst hotar att flamma upp, ett glödande raseri mot världen, mot sig själv, mot sin känslokalla mor (Minttu Mustakallio).
Vid ankomsten utsätts hon för en närgången läkarundersökning som åkallar det tidiga 1900-talets fysiologiska teorier om kvinnligt vansinne.
Både fängelse och tillflykt
Men det är trots allt ingen mardrömsplats hon anländer till. Det finns en gemenskap mellan patienterna, till och med kärlek.
”Detta är en god plats”, hävdar den unga sköterskan Sigrid (Sophia Heikkilä). Hon är en varm och empatisk människa som trots läkarens (Mitja Sirén) varningar bemöter patienterna med värdighet. Till och med den gamla Kristina (Ylva Ekblad) som inte har talat på åratal och som stryker omkring i sjukhuset med ett filtknyte i famnen – filten hennes dotter var insvept i då hon dränkte sina barn i Aura å för fyrtio år sedan.
Pjäsen handlar om hur Elli lär sig knyta an till de andra patienterna, hur hon kämpar för att komma därifrån och vad hon tvingas offra för att skrivas ut. Den skildrar även andra tragiska livsöden.
Vissa av dem är kvinnor som Elli som inte kan anpassa sig till tidens snäva krav. Andra har ingen annanstans att ta vägen. Deras familjer inte vill veta av dem, eller de saknar helt anhöriga. Somliga mals ner av sorg, längtar bort, dränker sig. Både patienter och skötare.
Ön som bär världens lidande
Mikaela Hasán har regisserat Svenska Teaterns uppsättning av Johanna Holmströms roman Själarnas ö från 2017. Det är en sällsynt lyckad uppsättning där alla sceniska element – från skådespelare till scenografi, ljus, ljud och allt annat – samverkar för att bygga upp en stämning som skildrar mänskligheten vid denna yttersta rand.
Föreställningens centrum är den stumma Kristina. I Ylva Ekblads gestaltning blir denna skugga av en människa en fruktansvärt stark närvaro på scenen där hon glider omkring i bakgrunden av handlingen. I några gastkramande monologer suger hon in åskådarna i sitt själslandskap som öppnar mot handlösa bråddjup av sorg och förtvivlan.
Milja Salovaaras scenografi är rätt avskalad, några skrovlikande kistor och en kal säng räcker för att skapa bilden av en kal holme någonstans i de yttre havsbanden. Och över hela scenen hänger en enorm törnekrona, en tung och kraftfull visuell gestaltning av hur denna plats bär på världens lidande.
Men bilden tjänar också till att förmedla pjäsens djupare budskap om hopp, medkänsla och kärlek. För att inte säga frälsning. Allt i denna omsorgsfulla uppsättning samverkar för att skapa en gruvligt stark teaterupplevelse om bortträngda röster ur det förflutna.
På scen: Ylva Ekblad, Sonia Haga, Sophia Heikkilä, Minttu Mustakallio, Kira-Emmi Pohtokari, Saga Sarkola, Johanna af Schultén, Mitja Sirén.
Regi och textbearbetning: Mikaela Hasán. Scenografi: Milja Salovaara. Musik och ljud: Hanna Mikander. Ljus: Tom Kumlin. Kostym: Anna Sinkkonen. Mask och hår: Tiitta Stoor. Körledare: Heidi Kiviharju. Koreograf: Hanna Brotherus.
Texten uppdaterad 14.9.2022 kl 9:28. Den gamla patientens namn korrigerades till Kristina. Uppdaterad 9:43, namnen Sonia Haga och Sophia Heikkilä korrigerades.
LYSSNA PÅ KULTURPODDEN OM SJÄLARNAS Ö:
