Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Film: Triangle Of Sadness – uppfriskande filmdusch när Ruben Östlund spyr galla över oss alla

Närbild av en kvinna som kräks en fontän av guldskimmer.
Bildtext Den lilla människans stora illamående. Ruben Östlund fortsätter att ifrågasätta och provocera med en film som är både bitsk och rolig. På bilden Sunnyi Melles.
Bild: SF Studios

Den svenska auteuren Ruben Östlund gillar att klämma på ömma punkter, punktera varbölder och tvinga åskådaren att titta inåt. Behagligt är det inte – men vem har sagt att film måste vara det?

Det börjar med manliga modeller. En rad atletiskt byggda unga män som med bar överkropp och rena drag tävlar om att landa nästa stora reklamkampanj.

Vilken look de visar upp inför fotografen beror på om det handlar om ett lyxmärke eller en lågpriskedja. Den rika konsumenten möts av sammanbiten coolhet, medelklassen med ett öppet leende.

Dryg självmedvetenhet för de utvalda, en glättig blinkning av samförstånd till de stora massorna.

Det är ett genialiskt anslag – snyggt, inbjudande och roligt. Även om man genast misstänker att man själv håller på att ingå ett mindre bekvämt kontrakt med filmen.

Att man automatiskt positionerar sig – vilken grupp tillhör jag?

En tragisk komedi i tre akter

För att kort sammanfatta handlingen kan man konstatera att vi följer modellerna Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean) på en resa som slutar med katastrof.

CHARLBI DEAN och HARRIS DICKINSON i Traingle of Sadness
Bildtext På livets solsida. Yaya (Charlbi Dean) och Carl (Harris Dickinson) är unga, vackra och framgångsrika.
Bild: SF-studios

De inledande introduktionerna förser oss med en bild av det unga parets relation och vilken typ av fallgropar den kan tänkas innehålla. Därefter följer vi dem ombord på en lyxjakt med en färgstark sammansättning av gäster, besättning och övrig personal.

Och sedan börjar det storma. Både ovan och under ytan.

En kapten och en besättningman står bredvid varandra i en matsal på en båt som lutar kraftigt.
Bildtext Lagom lutning? Förste styrman Darius (Arvin Kananian till vänster) och kaptenen (Woody Harrelson) har fullt sjå med att hållas stående.
Bild: Fredrik Wenzel

Medan passagerarna kastar upp i hytterna sitter den amerikanska kaptenen (en underbar Woody Harrelson) och en rysk miljonär (Zlatko Burić) i matsalen och kastar politiska citat mellan varandra.

Ryssen som byggt sitt ekonomiska imperium på försäljning av gödsel skrattar gott åt bilden av "en amerikansk kommunist och en rysk kapitalist".

Här handlar det om att sälja skit, prata skit och överleva sin egen skit.

Tills allt skiter sig för dem alla.

Färgstarkt och frodigt

Den som minns det emotionella bygget i Turist (2014) och/eller de intellektuella resonemangen om konstens betydelse i The Square (2017) kan bereda sig på ett ännu yvigare bygge.

Karaktärerna i Triangle of Sadness är målade med tjocka penslar och händelseförloppen tecknade med schwung.

Här finns it-miljonären (Henrik Dorsin) som ännu inte anpassat sig till sin nyvunna rikedom och mijonärskan (Sunnyi Melles) som hinkar skumpa i samma takt som hon trakasserar personalen med påtvingad vänlighet.

En kvinna i aftonklänning sitter vid ett lyxigt matbord.
Bildtext Illa – jag mår illa. Resenären Vera (Sunnyi Melles) vill att alla skall må bra, på hennes villkor.
Bild: Fredrik Wenzel

Vi har ett gulligt gammalt par (Amanda Walker & Oliver Ford Davies) som gjort sig en förmögenhet på granater – och vi har en krutdurk till besättning.

Medan vissa sliter häcken av sig på däck, håller andra ordning på kök och hytter.

Alla har sin givna plats i hierarkin.

Smart – men alltför utdraget

Det är frejdigt och frodigt och fram till den tredje akten är jag personligen helt med på noterna.

Jag rodnar, äcklas och roas. Och har fullt upp med att försöka dechiffrera de visuella slängarna och de mångbottnade dialogerna.

Men när den tredje akten inleds händer det något med både tempot och symboliken. Plötsligt känns det inte riktigt lika fräscht och det är inte enbart på duken som det luktar lite unket.

Två ovärdadde män står vid ett stort träd i djungelliknande miljö.
Bildtext Är det du eller jag som behöver en dusch? Dimitry (Zlatko Buri) och Jarmo (Henrik Dorsin) tar mått av varandra.
Bild: Fredrik Wenzel

För den tematiska tråd som bygger på att yttre omständigheter skakar om rollfördelningen och dynamiken i en grupp - den har vi följt många gånger förr.

Visserligen är det alltid intressant att studera makt, manipulation och mänskliga tillkortakommanden i närbild – men ändå blir jag lite besviken på elementet av förutsägbarhet.

Jag hade gärna skippat vistelsen på den öde ön och istället stannat lite längre på den stinkande lyxjakten. Men å andra sidan kanske det inte behövdes fler minuter ombord eftersom jag vid det här laget ägnat åtskilliga timmar åt minnet av den stormiga resan?

Dessa spektakulära minuter av ett Titanic-upplägg där Östlund skippar romantiken och går direkt på politiken. Vem skor sig på vem, till vilket pris säljer man sin själ och hur ser det ut när skenbar vänlighet övergår i plågsam maktutövning?

Uppfriskande – det är vad det är.

Triangle of Sadness öppnar årets upplaga av filmfestivalen Kärlek & Anarki som pågår mellan den 15–25 september.

På den vanliga biorepertoaren visas filmen från och med den 23.9.

En ung kvinna har lösgjort sig från ett större sällskap som står vid en livbåt på en strand.
Bildtext Mot ljuset. Ruben Östlund går mot nya framgångar, men för skådespelaren Charlbi Dean blev Triangle of Sadness den sista filmen. Den sydafrikanska modellen avled plötsligt efter en sjukdomsattack den 29 augusti – 32 år gammal.
Bild: Fredrik Wenzel