Yle svarar: Yle X3M välkomnar en debatt om hur man talar om droger
Vi publicerar skriverier, svar och rättelser som Yle skickat till tidningar. Det här svaret har skickats till Hufvudstadsbladet den 14.9.2022.
Förra veckan publicerades serien “Knark” på Yle Arenan och i samband med detta hade Yle X3M en temavecka med fokus på droger. Temat genomsyrade mycket av det innehåll vi publicerade på redaktionell nivå och målet var att skapa en diskussion och därmed en ökad förståelse för både hur droganvändningen ser ut i Finland och för de personer som använder droger. I synnerhet har det varit viktigt för oss att ge en neutral bild av de användare som modigt ställt upp och öppet berättar om sin droganvändning, utan att demonisera, dehumanisera eller att döma dem. För att undvika stigmatisering har språkbruket varit något som diskuterats genomgående under seriens produktion. Det är därför överraskande att se Torsten Fagerholm skriva i sin ledare (HBL 12.9.2022) att vi “lättsamt använder stämplande slangord som ‘knark’ eller ‘knarkare’”.
Ordet “knarkare” är mycket riktigt ett stigmatiserande ord. Det här är också orsaken till att det ordet inte har använts i något av Yle X3M:s innehåll under temaveckan, trots att Fagerholms ledare antyder annat. Fagerholm föreslår själv ordet “narkoman”, men det är likt “knarkare” också en förlegad term som vi valt att inte använda. Istället använder vi genomgående den neutrala termen “användare”. Målet med serien har varit att öppna upp hur olika de ämnen som bakas in under ett paraplybegrepp som “knark” faktiskt är, därav titeln.
Ordet “knark” kan anses lite gammalmodigt eller “fnissigt”, men det är ett ord som fortfarande används, inte bara av intervjuobjekten på Yle, utan också i media. I HBL kunde man senast för en månad sedan läsa en rubrik om hur “tullen beslagtog knark värt 1,6 miljoner euro”. Till skillnad från ord som “knarkare” eller “narkoman” stigmatiserar ändå inte ordet “knark” en utsatt grupp, utan kan mest kritiseras för att vara passé.
Vi på Yle X3M välkomnar en debatt om hur man talar om droger och dess användare, det är något som vi aktivt gjort inför detta projekt och som vi gärna fortsätter med. Jag hoppas ändå att de viktiga frågorna som serien lyfter fram skulle få större uppmärksamhet istället för att vi fastnar i semantik. En person som vi intervjuat berättar att hen första gången testade amfetamin som 14-åring, då en kompis pappa gav det åt hen. En annan berättar om hur hen inte fick hjälp med sin psykiska hälsa på grund av att hen öppet berättade om sin droganvändning för sin läkare. Istället fick personen beskedet att komma tillbaka då hen slutat. Fall som dessa visar att vi har djupgående problem i vårt samhälle både gällande droganvändning och hur vi behandlar psykisk ohälsa, och kopplingen mellan dessa är stark.
“Ordval signalerar makt” skriver Fagerholm. Som ledarskribent för landets största svenskspråkiga tidning har man också makt. Makten att styra den offentliga debatten, en makt att välja vad Svenskfinland talar om i dag. Det är beklagligt att makten som den plattformen ger inte används för att kommentera seriens faktiska innehåll. Fagerholm väljer att peka finger, kalla vårt innehåll för “spexande” och kritisera ordval vi inte gjort, istället för att lyfta fram de stigmatiserades kamp.
Simon Karlsson,
Producent, Yle X3M