Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Lärarnas mående är uselt när skolans resurser inte räcker till: "Har lärare i en inkluderande skola möjlighet att ge elever det stöd de behöver?"

Uppdaterad 16.09.2022 10:40.
Inger Damlin är ordförande för Finlands svenska lärarförbund.
Bildtext Inger Damlin, ordförande för Finlands svenska lärarförbund.
Bild: FSL/Frida Lönnroos

Skolfrånvaro och elevers försämrade mående har diskuterats flitigt på sistone, men hur mår den finlandssvenska lärarkåren?

Inte alls bra, säger Inger Damlin, ordförande för Finlands svenska lärarförbund.

Det beror på att resursbrister lägger för stor börda på lärarnas axlar. Vid sidan om den normala skolundervisningen, näst intill förväntas lärare att också erbjuda stöd för elever med specialbehov.

Bland annat i Helsingfors har biträdande stadsdirektör Nasima Razmyar rutit till om hur kaotiskt det kan vara i klasserna, och det här gör att lärarkåren känner sig sedd och hörd. Men ändå trött och otillräcklig.

– För oss är det starkt att en politiker lyfter det. Då vet vi att vi är sedda. Den rösten förstärker det vi säger, vi har en lärarkår som är sliten, säger Inger Damlin.

Finland svenska lärarförbund har utfört flera undersökningar om vad det är som egentligen påverkar lärarnas ork, och det finns några tydliga orsaker.

– Det är framför allt det att du inte räcker till, att du inte kan förverkliga den läroplan som är lagd framför dig och du kan inte tillgodose samtliga elevers stödbehov, säger Damlin.

Trestegsstödet

För ungefär tio år sedan infördes trestegsstödet. Kärnan i den är att den individuella elevens stödbehov tidigt ska registreras och kartläggas, så att rätt form av stöd kan ges och en lämplig lärostig utformas.

– I praktiken borde det gå till som så att den eleven, som är i behov av ens lite extra, genast får allmänt stöd. Det kan till exempel vara stödundervisning, differentiering eller handledning. När man märker att eleven inom ett område har i ett eller flera ämnen behöver lite extra stöd, så då blir stödet mera planlagt. Man gör alltså upp en tidsbunden plan för eleven. Efter att den perioden är slut så utvärderar man ifall stödet gett önskad funktion, säger Damlin.

Målet är att stödfunktionen alltid ska ge önskad effekt, så att alla kan vara med i klassen och få handledning eller undervisning där. Alltså följa den allmänna läroplanen. Men i verkligheten är det sällan så.

– Då man ser att någon har problem kan det till och med göras planer för stöd, men det finns inte resurser att förverkliga dem enligt stödmodellen utan de blir förverkligade i klass, säger Damlin.

Lärare framför elever i ett klassrum på en teckning från 1920-talet.
Bildtext Allt var inte bättre förr, men press på inklusion och resursbrister får många lärare att oroa sig för hur framtidens skola kommer att må.

Svenska Yle har försökt nå lärare för kommentarer, men försiktigheten är stor, dels på grund av tystnadsplikten. Den tystnadsplikt som berör varje unik elev och hens lärostig upplever Damlin som viktig och en del av professionaliteten, men tystnadsplikten kan också försvåra arbetet och utvecklingen av det pedagogiska fältet.

– Ja. Vi har en skottsäker tystnadsplikt över sektorerna i skolan – elevhälsan är på ena sidan, och skolpersonalen på den andra. Och det här försvårar förverkligandet av trestegsstödet och det yrkesövergripande samarbetet som hör tätt ihop med trestegsstödet, säger Damlin.

I praktiken kan lärare inte kommunicera om ett barn, utan de måste kommunicera om lösningar. Enligt Damlin vittnar många lärare om att det här är frustrerande.

– Vänsterförbundets ordförande, Li Andersson, har också varit inne på ifall vi vinner på den här kulturen som gör det ytterst svårt att kommunicera över sektorsgränserna. Tidigare hade man ett samförstånd över lösningar. Nu tenderar det att bli mera utmanande att hitta det, säger hon.

"Man ska undvika att skilja elever från gemenskapen genom inklusion"

När trestegsstödet introducerades för drygt tio år sedan var förhoppningarna höga på att elever med olika stödbehov skulle inkluderas i skolgemenskapen, och att skolan skulle bli mer inkluderande.

– När vi pratar inklusion pratar vi om elever inom det särskilda stödet. De eleverna inkluderas och då går alla i samma skola, alltså vi har en skola för alla. Den tanken omfattar jag personligen till fullt. Men där var det klickar är att varje elevs stödbehov inte tillgodoses, säger Damlin.

När det extra stödet inte finns någon annanstans, är det klasslärarens eller ämneslärarens lott att överse de stödfunktioner varje elev har rätt till – samtidigt som klassundervisningen ska fungera normalt.

– Och det är det här som klickar i systemet. Det följer inte per automatik någon resurs med den elev som behöver det här extra stödet till klassen eller till skolan, om man gör en inklusion, säger Inger Damlin.

I läroplanen definieras principerna för stöd så här: "syftet med stöd är att förhindra att problemen växer, blir långvariga och komplicerade". Men hur fungerar det här i praktiken?

Skolvägrare mot sin vilja - Spela upp på Arenan

Utbildningsstyrelsen ansvarar för utformandet av den nationella läroplanen, utifrån vilken de lokala läroplanerna utformas.

– Meningen med den inklusiva andan i läroplanen är att man i största mån av möjlighet skulle inkludera varenda individ i skolgemenskapen, och så långt som möjligt undvika att skilja elever från gemenskapen, säger Kurt Torsell, Utbildningsstyrelsens svenska generaldirektör.

Han upplever också att tanken med trestegsstödet är bra.

– Det går ut på att tidigt ingripa, ge systematiskt stöd så nära hemklassen det går och att vid behov gradvis öka på stödet är en modell som jag upplever att håller i sig idag, säger Torsell.

Hur intensiv kontakt har ni med lärare och pedagogiska anstalter för att utvärdera vilka resurser de behöver?

– Under själva processen av utformandet av den nya läroplanen hade vi en bred delaktighet och nu också har vi en aktiv kontakt med fältet. Jag kan inte påstå att vi vet allt, men jag upplever att vi har ett bra grepp om vårt finlandssvenska fält, säger Torsell.

Hur resurser fördelas hör inte till Utbildningsstyrelsens ansvarsområde.

– Resurseringen är på anordnarnas nacke och det tar vi inte ställning till, utan normerna, vad som bör göras och hur det borde fungera, det kommer från oss och från lagstiftaren, säger Kurt Torsell.

Kurt Torsell är direktör vid Utbildningsstyrelsen.
Bildtext Läroplanens mål är hållbara, tycker Kurt Torsell, men man ska kritiskt utvärdera och granska den också i fortsättningen.

"Omöjlig ekvation"

Konsekvenserna av den nya läroplanen är att många utbildningsanordnare tog bort specialklasserna och avslutade specialklasslärares anställningar tog slut, och de elever inom specialstödet som har rätt till att få undervisning av specialklasslärare får det inte, utan det stödet fås i klassen.

– I min värld är det en omöjlig ekvation. Klassläraren kan inte tillgodose varje elevs stödbehov, utan det behövs ett team runt varje elev som har någon typ av särskilda behov. Och det syns genom att det är kaos i klassen, som så bra lyftes fram i veckan, säger Inger Damlin.

Den otillräckligheten syns i hela klassen och på varje elevs undervisning.

– Vi har många högt begåvade elever som man via trestegsstödet också kunde motivera så att de inte lägger av och blir utåtagerande, säger Damlin.

Skolfrånvaro har varit på tapeten, men är det det största systematiska problemet som förekommer i finländska skolor?

– Skolfrånvaro är en del av den problematik som vi brottas med. Trestegsstödet är helt perfekt, förutsatt att man har tillräckligt mycket resurser för att förverkliga det. Så är det inte i våra skolor just nu, vilket gör att man ser förbi elevers behov, säger Inger Damlin.

Det här är något som diskuteras internt inom lärarbranschen. I vissa kommuner - där resurserna finns - fungerar systemet, men de allra flesta lärare vittnar om otillräcklighet.

Och det här märks inte bara i skolorna, utan också i hemmen.

– Mitt hjärta klappar för vårdnadshavare till barn med särskilda behov. Att gå den kampen för sitt barn, och veta att barnet har rätt till stöd och hjälp men man får den inte, det är en ledsam historia, och jag är glad att den här diskussionen lyfts fram, säger Damlin.

Ett stödsystem som inte fungerar stöder inte eleverna där de behöver, vilket tär på inte bara lärarnas ork utan på hela skolpersonalens.

Därför är Inger Damlin djupt orolig för lärarkårens och hela skolväsendets mående.

Hurdana resurser skulle i praktiken behövas?

– Till exempel tillräckligt låg lärartäthet så att du hinner med varje barn, du behöver stödfunktioner som skolhandledare, och det behövs tillräckligt många speciallärare, säger Damlin.

Hon säger att det inte inte går att jämföra med att man tidigare klarade sig med att en speciallärare besökte klassen tre timmar i veckan, utan att man måste följa med situationen här och nu.

– Dagens ungdom och dagens barn har ett större stödbehov än vad som tidigare funnits, och det är dags att få upp ögonen för just den ekvationen om vi vill hålla kvaliteten i skolan, säger Damlin.

Efter årsskiftet kommer välfärdsområdena ansvara för social- och hälsovården och räddningsverket, medan utbildningssektorn fortsättningsvis hålls på kommunernas och städernas ansvar.

Varje elev har rätt till stöd genast när behov uppstår

― Inger Damlin

Hur resurser och kommunikation kommer fungera mellan de olika sektorerna är något som är under arbete runtom i landet, säger Kurt Torsell vid Utbildningsstyrelsen.

– Resurseringen och tydliga styrdokument och planer för samarbete är A och O. När man redan nu är rädd dels för befintlig resursering och när man vet att det offentliga fått flera oförutsedda utgifter på sistone så känns situationen säkert osäker, säger Torsell.

Inger Damlin tror att beslutsfattare lyssnar på lärarkårens och utbildningens behov, men säger att det också kan vara svårt att som utomstående greppa hela systemet och dess problematik.

– Jag har full förståelse för att man inte förstår när lärare använder fackspråk. Men vi skulle inte sitta här idag och föra den här diskussionen ifall politiker lyssnat i tillräckligt god tid vad lärare vittnat om i skolor, säger Damlin.

"Hurdan skola vill vi i framtiden ha?"

Inger Damlin säger att det inom den här diskussionen finns många frågor som vi kan diskutera i nutid, men att det snarare skulle löna sig att se framåt och ställa oss fråga: hurdan skola vill vi i framtiden ha?

– Det finns en paragraf som jag brukar säga att varje lärare ska brodera, och det är paragraf 30: varje elev har rätt till stöd genast när behov uppstår. Hur står det till med den paragrafen i våra skolor? undrar Ingrid Damlin.

Hon tillägger att den paragrafen i dagens läge också kan ge upphov till dåligt samvete hos läraren, när hens resurser omöjligen räcker till för att tillgodose allt det stöd som eleverna kan behöva.

Den här artikeln är uppdaterad. I den ursprungliga artikeln som publicerades 16.9.2022 kl. 05.30 stod det att specialklasser togs bort och specialklasslärares anställningar tog slut på grund av den nya läroplanen. 16.9.2022 kl.10.40 är det rättat till att konsekvenserna av den nya läroplanen är orsaken, inte läroplanen i sig.

Mer om ämnet på Yle Arenan