Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Hälsningar till Österbotten! Volodomyr och Olga valde att åka tillbaka för att ta hand om Kievs barn

Man med barn som vinkar.
Bildtext Volodomyr Losiev med barn från daghemmet som han och frun Olga driver i Kiev. Den här fotohälsningen skickar de via dottern Maria Carlstedt då de får veta att hon ska intervjuas för radio igen.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

Dottern Maria Carlstedt i Esse berättar hur föräldrarna har det i krigets vardag.

Välkomna hem, ni var de enda som fattades, alla andra har också kommit tillbaka, sa kvinnan som vaktar i trapphuset där Olga och Volodomyr Losiev har sin bostad i Kiev. Efter några månader i Jakobstad valde paret att åka tillbaka till hemlandet.

Deras dotter Maria Carlstedt är rotad i Esse i Pedersöre efter 15 år i Finland. Hon har daglig kontakt med föräldrarna som försöker skapa en någotsånär vanlig vardag i skuggan av kriget. Deras höghus stod kvar då de återvände i början av augusti, redo för inflyttning igen.

– Grannarna är kvar, och mer och mer folk återvänder till Kiev, också från andra städer och regioner. Så de har det helt okej, men förstås inte som innan kriget, säger Carlstedt.

Föräldrarna saknade sitt hem i Kiev jättemycket under tiden de bodde i Finland.

– Hem är hem. Och mamma hade en idé om att hon måste satsa på ukrainska framtiden, försöka ge något gott till de ukrainska barnen, säger Carlstedt.

Nu driver paret Losiev ett privat daghem i Kiev.

Både varm choklad och bomber en del av vardagen

Carlstedt gissar att hennes föräldrar inte berättar allt om vardagen där. De vill inte att hon ska oroa sig.

Men de har berättat att det finns mat i butikerna. Inte lika mycket som förr, och allt är mycket dyrare, men det finns så att man klarar sig.

Och folk vågar röra sig ute en del.

– Det varierar från dag till dag. Ibland är det lugnt, ibland gömmer de sig då det kommer bombvarningar.

Små caféer och restauranger håller också öppet igen i Kiev.

– Senast i söndags var de och tittade på en födelsedagspresent till min dotter som fyller fyra. Och så var de någonstans och drack kakao, berättar Carlstedt.

Maria Carlstedts kusin Natalia har också åkt tillbaka till Kiev. Där har hon fortsatt sitt jobb som lärare, fast numera sker undervisningen på distans.

Nedbrytande att sitta i en liten lägenhet

Beslutet att åka tillbaka föregicks av mycket känslor, tankar och funderingar, berättar Carlstedt.

– De beslöt att först åka och se hur läget är och hur det känns att vara där. Det var spännande men det gick, så de bestämde att för att stanna kvar.

Olga Losieva hann jobba en månad på Alma daghem i Jakobstad innan hon åkte hem. Hon tog hand om ukrainska barn och månaden hon jobbade var den ljusaste i Finland, enligt Carlstedt.

Kvinna vid kaffebord.
Bildtext Maria Carlstedt säger att vardagen i Kiev är allt annat än vanlig med bomblarm och förstörda byggnader. Men samtidigt håller en del caféer öppet och föräldrarna träffar vänner och jobbar.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

– Hon blev psykiskt trött att leva utan att göra något. Förstås hade hon oss och barnbarnen men det var inte samma sak då man är van att vara igång från morgon till kväll. Att sitta i liten lägenhet blir ganska tungt.

På jobbet var mamman lycklig och Carlstedt säger att hon fick så bra bemötande av personalen.

– Hon var så lycklig då hon åkte hem och sa att nu har hon mycket att berätta för sina kollegor hemma i Ukraina.

Svårt att se en framtid i Finland

Att skapa ett helt nytt liv i ett främmande land kändes ändå för tungt. Föräldrarna är kring 60 år och kände att valmöjligheterna inför framtiden var få om de stannar i Finland.

– Det är inte så lätt att lära sig språket, det finns mest fysiska jobb i någon fabrik, de har inte ork för sådant jobb och ingen bil och inget körkort. Allt kändes invecklat, att förstå sig på Finland och systemet kändes främmande.

Elvira Poliakova kom också till Finland med mamma Natalia och paret Losiev. Men Elvira beslöt sig för att stanna i Finland då de andra åkte tillbaka. Hon är 19 år och planerar att studera antingen i Finland eller England.

– Hon är ung och har hela livet framför sig, och hon är jätteduktig på engelska, så hon tänkte att hon avvaktar.

Sjöng med vänner då Ukraina rycker fram

Elviras pappa är fortfarande soldat i Ukraina. Familjen har samlat pengar och köpt en bil till honom så att han och andra soldater lättare kan röra sig.

– Han ringer sällan och berättar inte mycket för Natalia och Elvira.

Men varje dag skickar han meddelande och berättar att han lever, hur han sovit och om de har förlorat någon under natten.

Just nu finns ändå både hopp och glädje eftersom det kommer rapporter om att Ukraina återtar områden.

– Man är jätteglad i Ukraina, föräldrarna hade träff med kompisar och sjöng ukrainska sånger. De var riktigt på hugget, att när kommer den stora dagen då Ukraina vinner och vi får fira på riktigt, säger Carlstedt.

Ser man det som att det kan vara början på slutet av kriget?

– Nå vi får hoppas. Man vet inget, men man vill hoppas och ha ett hopp framför sig.

Kvinna med docka i handen.
Bildtext Maria Carlstedt med sin "Ukrainahylla" där hon har samlat babusjkor från Luhansk, farfars ikon och loppisfynd från Finland: Dockorna med ukrainsk folkdräkt är från Sovjettiden.
Bild: Ida-Maria Björkqvist / Yle

De flesta ukrainare har stannat

De flesta ukrainare som kommit till Österbotten efter februari har också stannat kvar. Det säger migrationsdirektör Mats Hägglund vid Vörå migrationscenter som driver enheter i Oravais och Jakobstad.

– De allra flesta har stannat, men några har åkt tillbaka och en del har åkt och hälsat på och det är oklart om de tänker komma tillbaka.

Av de som är inskrivna på mottagningscentralerna i Jakobstad och Oravais har 20 procent fått jobb. Till exempel har ett lokalt företag i Oravais anställt fem ukrainare på en och samma gång.

Totalt finns 800 personer inskrivna vid enheterna i Jakobstad och Oravais och den absoluta majoriteten av dem är ukrainare. Räknar man dessutom med centralerna i Karleby, Vasa och Kristinestad handlar det om flera tusen ukrainare.

Enligt polisen har totalt 3400 ukrainare kommit till Österbotten sedan februari.

– En del åker tillbaka, medan nya kommer. Det kommer nya varje vecka, säger Hägglund.

Diskussion om artikeln