Den som är udda är en vandrande anekdotmaskin – berätta för oss om din hemorts största original

Det äkta originalet visar ett livsalternativ som väldigt få har mod att välja. Vi letar efter berättelser om excentriska finlandssvenskar, nulevande eller redan döda.

Viljami Hautaviita (1905-1985) från Lappfjärd reste land och rike runt, böjde järnstänger och hästskor och bogserade bussar ‒ med sina tänder.

Viljami Hautaviita var utan tvekan ett äkta original. Men inte för att hans nummer var unikt i Svenskfinland och världen. En gimmick gör inte ett original.

Hautaviita var ett original för att han, hela han, smälte ihop med sitt nummer: hans sätt att tala, hans sätt att äta, hans sätt att röra sig och leva. Hans sätt att vara "övermänniska", som han kallades av sin tandläkare.

Hautaviita var Stålmannen, och tog aldrig semester från den rollen.

Originalet renodlar det mest mänskliga

I Svenska Akademiens ordbok kan vi läsa att ett "original" är en "säregen l. besynnerlig l. excentrisk människa; person med lustiga l. bisarra egenheter."

Enligt den här definitionen står original i ett motsatsförhållande till det typiska, vanliga, bekanta, normala.

Men känner inte till och med den allra mest välanpassade medborgaren sig åtminstone på något plan obekväm med de givna ramarna och reglerna? Är det inte just detta, det egna och skavande, som gör oss till människor?

Originalet renodlar det mest mänskliga karaktärsdraget: svårigheten att passa in.

Originalet renodlar det mest mänskliga karaktärsdraget: svårigheten att passa in

Men nej, vi är inte alla original.

Originalets livsval

Det sanna originalet visar ett alternativ som väldigt få har mod att välja. Originalet struntar nämligen i alla försök att anpassa sig. Originalet struntar i all strävan efter normalitet.

Svenska Akademiens ordbok föreslår vidare att ett original är en "person som icke liknar o. icke söker efterlikna andra; person med självständighet o. egenart."

Att inte försöka bli som andra är ett avgörande livsval som originalet har gjort. Det udda är för hen en djupt rotad identitet.

Men att göra ett sådant livsval är något helt annat än att sträva efter att vara originell. Att sträva efter att avvika är bara ett annat sätt att leva utgående från normerna (nämligen i opposition till dem).

Originalet lever däremot oberoende av normerna.

Och så blir originalets liv ett självskapat konstverk.

Original gör bra stories

Avvikelser väcker vårt intresse. En större eller mindre avvikelse från vardagslunket är också kärnan i varenda anekdot vi någonsin bryr oss om att berätta. Vad finns det annars att berätta, liksom?

Följaktligen är original vandrande anekdotmaskiner.

När jag tänker efter har varenda audiodokumentär jag gjort handlat om finlandssvenska original. Men att det blivit så beror inte bara på att original gör bra stories. Det beror också på att huvudpersonernas avvikelser märkligt nog hjälper mig att identifiera mig med dem.

För det är avvikelserna, mina egna avvikelser som gjort mig till just mig. Och dina som gör dig till dig.

Originalen i ditt liv?

Nu hoppas jag på din hjälp för hitta de levande (eller numera döda) konstverk som finns eller funnits utspridda över Svenskfinland, som lyktor av säregen mänsklighet.

De tips som kommer in ligger sedan som grund för audiodokumentärserien Finlandssvenska original, en serie jag gör tillsammans med Fanny Malmberg.

Fröet till serien såddes när jag 2019 gjorde dokumentären Clasu - berättelsen om en spurgu, ett porträtt på den mest färggranna gestalten från min egen barndoms Köklax.

När jag gjorde den dokumentären häpnades jag över hur den redan förlorade bygemenskapen liksom vaknade till liv genom de delade minnena av särlingen Clasu.

Och då frågar jag mig: Har inte varje by i Svenskfinland sin egen motsvarighet till Clasu?

Har du träffat en av dessa lokalt så välbekanta men nationellt helt okända storheter?