Pälsodlarna lägger ner eller minskar antalet djur – men de är inte redo att ge upp

Saga Furs septemberauktion var ingen framgångssaga. Men hur illa det gick råder det oenighet om. Blårävsskinen såldes i förra veckan till medelpris och lönsamhetskrisen är ett faktum.

Markus Sjöholm som är tredje generationens pälsfarmare i Kovjoki är ändå glad som farmare för både mink och räv.

– Jag är jätteglad för att mink i alla fall såldes. Det är ännu för låga priser, men vi är på god väg.

Och visst är vardagen motig. Stressen över ekonomin är stor och sedan finns ett motstånd mot näringen.

– Visst är det jobbigt, men samtidigt brinner jag för det här. Jag är tredje generationens pälsfarmare, så det är det här jag vill göra. Men det måste så klart finnas förutsättningar för att göra det på en lönsam nivå, det är vår största utmaning just nu, säger Sjöholm.

Tror på en marknad

Markus Sjöholm säger att det finns en marknad för päls, och största kunderna finns fortfarande i Kina, men även länder som Turkiet drar och de europeiska modehusen.

På Sjöholms farm i Kovjoki föder man i år upp 7000 minkar och 9000 rävar. Men det hade funnits plats för flera.

– Många farmare har paus och går på annat jobb och har bara avelsdjuren kvar. Sen har också många bara slutat, säger Sjöholm.

Markus Sjöholm säger att hans känsla är att de flesta som slutat är de som gått i pension. I dagsläget vågar inte de unga ta över.

Men det är stopp i kassaflödet. Och för många är likviditetsproblem faktum.

– Så är det. Men samtidigt måste vi minnas att många väntar och ser över vintern. Sen tar de beslut och ser om de har någon annan verksamhet som de kan lägga som säkerhet. Det finns många olika fall, säger Sjöholm.

Men vardagen är svår, till och med att ha råd med foder. Och speciellt är det de unga farmarna som lider säger Sjöholm.

Pälsnäringen viktig för många

För den som är ung och ny i branschen och har investerat mycket är det kämpigt. Och på landsbygden i Österbotten är pälsnäringen viktig. Många har börjat sin arbetsbana som sommarjobbare på en farm och näringen håller många kvar i glesbygden.

Att vara beroende av en industri är inte lösningen säger Markus Sjöholm. Han vill behålla de små företagen. Och visst kittlar det, branschen är spännande. Men just nu efter överproduktion och två coronaår kittlar det väl mycket.

– Just nu är det lite väl spännande. Men det är en internationell bransch, det mesta vi producerar går på export. Det är intressant och spännande, säger Sjöholm.

Som pälsfarmare gäller det att ha is i magen och spara i ladorna. Men det är lättare sagt än gjort om man är en ung farmare.

Markus Sjöholm säger att han är lyckligt lottad som haft stabil grund, med flera generationer före sig i branschen. Men alla är inte lika lyckligt lottade.

Och trots flera tusen djur som ska matas varje dag uppskattar han friheten i sitt arbete. Och han hoppas att de unga orkar och vågar fortsätta.

– Vi måste försöka rädda så många vi kan, säger Markus Sjöholm.