Finansministeriets översikt: "Den offentliga ekonomin måste effektiveras"
Finland har framför sig en period av avstannande tillväxt. En lågkonjunktur går inte att utesluta, enligt Finansministeriets översikt i anslutning till budgeten för år 2023. Utsikterna är måttliga, vintern kan bli hård, säger överdirektör Mikko Spolander.
Osäkerhet, energibrist, snabb inflationstakt, minskande köpkraft och stigande räntor dämpar ökningen av konsumtionen och investeringarna överallt. Under 2023 borde situationen dock börja lätta, men man bör vara beredd på överraskningar, enligt Finansministeriets översikt.
Osäkra kort: krig, corona och lönespiral
I prognosen räknas det inte med någon eskalering av Rysslands anfallskrig. Inte heller någon betydlig förvärring av covid-19-pandemin eller restriktioner som väsentligt påverkar produktion, efterfrågan och sysselsättning.
Man hoppas att reserverade pengar för coronakrisen ska kunna användas på annat håll. Å andra sidan finns också en eftersatthet inom vården och servicen som har uppkommit till följd av pandemin. Den kan öka de offentliga utgifterna.
Finansministeriet tror inte på en våldsamt accelererande lönespiral. I själva verket sjunker reallönerna rekordartat, med 4 procent. Så stor sänkning har Finland senast sett år 1977.
Men vid måndagens presskonferens varnade man för möjligheten att de fackliga organisationerna försöker få löneökningar som överstiger inflationen. Dessutom finns det en kostnadsrisk med vårdförbundens löneförhöjningar och deras multiplikatoreffekter som Finansministeriet inte har kunnat beakta fullt ut i prognosen.
Mikko Spolander vill inte svara på frågan om vad som är en för hög löneökning. Det beror på Finlands konkurrentländer.
En eventuell pris- och lönespiral inom euroområdet skulle leda till stramare penningpolitik och högre räntor. Det skulle försvaga den ekonomiska tillväxten både på exportmarknaden och inom återhämtningen i Finland.
Det är i själva verket mycket som Finansministeriet inte räknar med. Ingen kollaps av elmarknaden, ingen ändring i Europeiska centralbankens mandat att säkerställa finansmarknadens stabilitet. Man har inte heller räknat med de statliga garantierna på 10 miljarder euro för energibolagen. Användningen är ännu så oklar, uppgavs det vid måndagens presskonferens.
Hur mycket kan vi låna för att göra som Norden?
Mikko Spolander tror på kreditgivarnas fortsatta förtroende för finska statens förmåga att sköta sina skulder och övriga åtaganden. Men han varnar för att finansieringen av den offentliga ekonomin inte är på en hållbar grund.
Finansministeriet bedömer att den strukturella obalansen mellan inkomster och utgifter i de offentliga finanserna uppgår till cirka 9 miljarder euro.
– Det är omöjligt att säga hur stora utländska lån Finland kan ta. Vi vet inte hur stort utlandets förtroende är för vår förmåga att betala tillbaka våra lån och de ökande skuldräntorna.
Problemet är att det inte finns något stopp för våra lån på längre sikt. Vi förutspår att vi har ett underskott för de offentliga finanserna år efter år i framtiden. Vår lånestock ökar, också i förhållande till bruttonationalprodukten. Det är inte ett problem för det kommande året, men det är ett problem på längre sikt, säger Mikko Spolander.
Utgångspunkten för skötseln av de offentliga finanserna är att inkomster och utgifter ska anpassas efter ekonomins prestationsförmåga. En grundorsak till hållbarhetsproblemet inom de offentliga finanserna är att vår ekonomis prestationsförmåga inte räcker till för den offentliga sektorns behov – lagstadgade och övriga behov.
"Vi vill erbjuda offentliga tjänster och förmåner på samma nivå som våra nordiska grannländer, trots att vår ekonomi har sämre prestationsförmåga än deras", skriver Spolander i översikten. Borde man alltså sänka ambitionsnivån?
Nej, svarar Spolander. Det finns ingen orsak till att inte finländsk ekonomi skulle kunna fungera effektivare.
– Det som är möjligt för våra nordiska kompisar kan också vi göra bättre. Min lösning är att vi borde göra allt vi kan för att göra vår ekonomi effektivare. Det behövs högre sysselsättning och högre produktivitet så att vi inte behöver skarpa nedskärningar i offentliga sektorn, säger han.
Ramen för skötseln av de offentliga finanserna är trång, och fortgående skuldsättning och expandering av övriga åtaganden gör handlingsutrymmet inom ramen mindre.
Nästan som oppositionen
I förordet till den ekonomiska översikten vill Spolander ändra de regler som styr ekonomins yttre villkor. Genom att använda de offentliga medlen på ett smart sätt kan man effektivisera resursanvändningen inom ekonomin, stödja tillväxt och inkomstbildning och vidga den ram som de offentliga finanserna ska anpassas till.
Klimatförändringarna och överkonsumtionen av naturkapitalet tvingar oss i vilket fall som helst att finna effektivare och hållbarare sätt att producera, konsumera och skapa ekonomisk tillväxt.
Vad är då det "smarta sätt" som Spolander efterlyser?
Man måste vara beredd att granska den offentliga sektorns behov kritiskt. Ett ypperligt verktyg för det är en kartläggning av utgifterna, enligt Spolander, och en ypperlig tidpunkt är vid övergången mellan två regeringsperioder.
Hur det skiljer sig från regeringens budgetramar och det regeringsprogram som alltid skrivs av den nya regeringen framgår inte.
– Det är klart att all utgifter i budgeten har har någon klar mening. Men det är viktigt att gå igenom alla offentliga utgifter och ha en aning om dom förbättrar eller medverkar till kvalitet i ekonomin. De ska medverka till tillväxt. Pengarna i den offentliga ekonomin ska vara i en effektiv användning, säger Spolander.
Han försäkrar att hans råd är desamma oberoende av vilken färg det är eller blir på regeringen.
– Jag tittar från den ekonomiska synvinkeln. Råden är de samma för alla: fokusera politiken på tillväxtmöjligheter i ekonomin. Sikta på högre sysselsättning, bättre investeringar, högre produktivitet. Främja ny och grön teknologi. Det betyder högre sysselsättning och högre intäkter i ekonomin.
' /%3E%3C/svg%3E)
