Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Nordens bortglömda baljväxter kunde återvända till matborden i Finland – forskningsprojekt pågår vid botaniska trädgården i Åbo

Puutarhaneuvos Arno Kasvi ja tutkija Valter Weijola Turun kasvitieteellisessä puutarhassa koeviljelmällä.
Bildtext Trädgårdsråd Arno Kasvi och forskare Valter Weijola vid forskningsträdgården vid botaniska trädgården i Åbo.
Bild: Minna Rosvall / Yle

Forskare Valter Weijola har en forskningsträdgård vid botaniska trädgården i Åbo där han provodlar baljväxter som vanligtvis inte odlas här.

Här trivs bland annat kokbönor, lantbondbönor och gråärt – nygamla baljväxter som skulle kunna vara färggranna och smakliga tillägg på våra middagsbord. De traditionella baljväxterna har visat sig klara sig bra i det finländska klimatet. I dag används baljväxter rätt begränsat i Finland.

Valter Weijola, forskare vid Åbo universitet, säger att majoriteten av exempelvis ärt- och bondböneskörden i Finland ofta används som djurfoder. En stor del av det som blir som ska bli mat för människor vidareförädlas till halvfabrikat eller ärtsoppa.

Keittopapuja, härkäpapuja ja herneitä muovipusseissa tutkija Valter Weijolan käsissä.
Bildtext Kokbönor ansågs förr vara en delikatess.
Bild: Minna Rosvall / Yle

Men det finns också baljväxter som är både smakrika och vackra och inte behöver bearbetas för att vara attraktiva för direktkonsumtion. De sorter som Weijola undersöker kan med fördel istället placeras på middagsbordet direkt i oförädlad form.

– Kokbönorna odlades som en delikatess, som festmat förr i tiden i Norden, och de är goda och ofta också en fröjd för ögat. I Finland började man aldrig odla dem åtminstone i större skala, men de skulle säkert väcka konsumenternas intresse, säger Weijola.

Varför är det viktigt att forska i det här?

– Av flera orsaker. Om vi ser på det moderna, industriella jordbruket så baserar det sig främst på storskalig odling av några få grödor, där en stor del av produktionen blir till foder för produktionsdjur. Det systemet kräver onödigt stora arealer av odlingsmark, stora insatser av konstgödsel, fossila bränslen och diverse jordbrukskemikalier, säger Weijola.

Att omvandla växtprotein till djurprotein är ett väldigt ineffektivt sätt att producera mat på.

Weijola tillägger att odlingssystem som förlitar sig på endast ett fåtal växtsorter är sårbart när klimatet förändras. Extremt väder kan leda till att hela skörden går förlorad. Med större mångfald i odlingen är det alltid någonting som klarar sig.

Forskare Valter Weijola undersöker växter vid Botaniska trädgården i Åbo.
Bildtext Rävsvansen är en spektakulär trädgårdsblomma, men du kan med fördel använda hela växten i matlagningen, tipsar Valter Weijola.
Bild: Minna Rosvall / Yle

– Därför skulle det vara viktigt att hitta nya odlingsväxter som inte kräver så stora jordbruksinsatser och som klarar sig under varmare och mera varierande väderförhållanden.

Gamla kulturväxter utvecklades inte för mekaniserat lantbruk

Weijola berättar att de i undersökningen odlat cirka 200 olika sorter av baljväxter för att ta reda på vilka som teoretiskt kunde gå att odla i Finland. Utmaningen med bönorna är främst att hitta sorter som mognar tillräckligt tidigt under våra relativt korta somrar.

De första resultaten visade att cirka 10 sorter av de 80 kokbönorna hann mogna relativt bra. Även gråärter, linser och en del av kikärterna gav lovande resultat.

Puutarhaneuvos Arno Kasvi ja tutkija Valter Weijola tutkivat satoa Turun kasvitieteellisessä puutarhassa.
Bildtext Arno Kasvi, som i tiotals år arbetat som trädgårdsrådgivare, intresserade sig för Weijolas odling.
Bild: Minna Rosvall / Yle

Flera av grödorna kunde med fördel odlas i hemmaträdgårdar eller av yrkesodlare som är nyfikna att experimentera med någonting nytt.

– Många gamla kulturväxter utvecklades inte för mekanisk skörd och bearbetning, men med justering av redskapen verkar problemen gå att lösa. Jag var överraskad över hur bra många av sorterna lyckades. Med kokbönor verkar det finnas någon slags fastslagen sanning att de inte går att odla vid våra breddgrader. Väldigt lite forskning har dock gjorts och i slutändan kan det handla om att hitta de rätta sorterna för våra förhållanden.

De traditionella baljväxterna har trivts i forskningsträdgården på Runsala, skyddade bakom ett hjortstaket. En del av sorterna producerade över ett halvt kilo per kvadratmeter. Det är mer än man vanligtvis får ut vid yrkesmässig odling på Öland. Även om det fortfarande är för tidigt att säga exakt hur pålitligt de mognar här så verkar det finnas potential.

Weijola säger att en stor del av fröna till växtsorterna som odlats kommer från Nordgen, de nordiska ländernas genbank.

– De är växter som odlats länge i Norden. De utgjorde basen för vår kost under hundratals år, men försvann sedan plötsligt då jordbruket mekaniserades.

Tanken är att välja ut de sorter som fungerar bäst och sedan odla dem i lite större skala nästa år, säger Weijola.

– Dessutom ville vi visa besökarna vid botaniska trädgården att det är möjligt att odla en större mångfald av både goda och vackra baljväxter i Finland, inte bara det fåtal sorter som används till ärtsoppa och foder.

Forskare Valter Weijola visar upp sin majsskörd vid Botaniska trädgården i Åbo.
Bildtext Av vildmajskolven kan man göra polenta, majsgröt.
Bild: Minna Rosvall / Yle

Stora monokulturer gör att den biologiska mångfalden minskar i allt snabbare takt

Valter Weijola arbetar vid Åbo universitets biodiversitetsenhet och han har specialiserat sig på artmångfald i Stilla havets övärld.

Provodlingen på Runsala har varit ett sidoprojekt för honom. Det föddes ur hans intresse för hobbyodling och viljan av att göra något konkret för en hållbarare matproduktion.

Det behövs forskning, för klimatförändringen, extrema väderfenomen och stigande gödselpriser har stor påverkan på jordbruket.

– Det moderna jordbruket utarmar jorden och hör till de största utsläppskällorna för växthusgaser och näringsämnen. Dessutom har intensifieringen och kemikaliseringen av matproduktionen varit en katastrof för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.

Därför skulle det vara viktigt att hitta nya växter som inte kräver så stora jordbruksinsatser, som tål växlande väderförhållanden och som kan ersätta djurprotein i vår kost.

De traditionella sorterna är oftast härdigare och mindre krävande när det gäller gödsling och tillgången på vatten. De klarar sig dessutom ofta bättre i konkurrensen med ogräs.

Artikeln är en bearbetning och översättning av Yle Uutisets artikel Pohjolan unohtuneet palkokasvit voisivat palata suomalaisten ruokapöytiin – perinnelajit voivat pärjätä paremmin ilmastonmuutoksen keskellä.

Diskussion om artikeln