Är finsk handboll ett hopplöst fall? Få ligalag och spelarbrist är kroniska problem – landslagets tränare Tomas Westerlund vill att fler flyttar tidigt till Sverige
Ny säsong, samma bekymrande läge. Sex lag kommer till start i FM-serien i handboll. Rörelsen mot fler ligalag är långsam – och är bästa lösningen för spelarna att flytta tidigt till Sverige?
Befinner sig damhandbollen i Finland i en evig återvändsgränd?
Höst efter höst är samma tema på tapeten då förbundet kallar journalister till pressträff inför starten i FM-serien. För få ligalag och för tunt spelarunderlag är det kroniska problemet som man inte kommer runt.
För fjärde säsongen i rad ställer sig sex lag på startlinjen. I början av sommaren skedde en rörelse i sidled då BK-46 klev tillbaka till högsta nivån samtidigt som Pargas IF kastade in handduken på grund av spelarbrist.
– Det är klart att det är väldigt besvärligt, säger förbundets verksamhetsledare Päivi Mitrunen.
Inom en tidsram på ett par år är det realistiskt att ha åtta lag i FM-serien, tycker Mitrunen.
– Det är jättesynd att vi står utan lag från Åbotrakten nu, men inom ett par år tror jag att de är tillbaka. Cocks satsar också på flicksidan i Riihimäki. Och så hoppas jag på Akilles i Borgå och Atlas i Vanda. Där bygger de om verksamheten.
Damlandslagets tränare Tomas Westerlund kastar in ett men i den här diskussionen.
– Först åtta och på sikt tio lag vore lämpligt. Det hade säkert motiverat spelarna att inte möta samma lag så många gånger under en säsong, men om vi pratar tio lag i serien är det en period på minst fyra till fem år.
– Men det får inte bli så att det startas lag som utgörs av 17–18-åringar. Då går det som i Pargas då spelare ska börja studera och flyttar.
Många lägger av tidigt
Finland är ett blåbär i handboll. Totalt finns det ungefär 4000 registrerade spelare i hela landet – en siffra som blottar skörheten i sporten.
Westerlund jobbar parallellt med landslaget i H43 i Lund. Där är läget motsatt med stort intresse.
– I Malmö och Lund med omnejd i Skåne skulle jag tro att det finns fler spelare än i hela Finland.
– Vi har ett stort problem med antalet spelare i finsk handboll. Man kan inte sticka under stol med att vi behöver fler spelare och lag i damligan. Man hoppas ju att spelarna i de yngre årskullarna ska fortsätta att spela när de blir äldre och öka bredden.
Alla ringar in problematiken med unga spelare som tidigt lägger av med handbollen. Enligt Mitrunen finns det skapligt med spelare i olika juniorlag just nu, men tuseneurosfrågan är hur handbollen ska lyckas hålla kvar dem i en serie där ingen tjänar pengar.
– Det kräver mycket av klubbarna. Det behövs bra tränare, träningar, matcher och verksamhet för att de här spelarna ska fortsätta med handbollen och inte satsa på något annat.
Hopplöst fall?
Både Mitrunen och Westerlund nämner Emma Aarnio och Ellen Voutilainen som exempel för hur finländska spelare kan avancera med sin handboll.
Aarnio och Voutilainen flyttade tidigt till Sverige, gick på handbollsgymnasium och har fortsatt att studera parallellt med spel i den svenska handbollsligan. Liknande tankar pratade KyIF-tränaren Birgitta Lindholm om förra hösten.
– Ur ett landslagsperspektiv är det en positiv väg att gå. Jag hoppas också att fler skulle göra det här efter gymnasiet: våga ta chansen och se hur långt det räcker. Baksidan av det är förstås risken att vi tappar ytterligare ett lag i vår serie om vi inte kan fylla på med nya spelare, säger Westerlund.
I 2004-landslaget finns det potential, tycker Westerlund. Han såg i sin tur 2006-landslaget då det spelade sin första turnering i Sverige.
– Där ligger vi rätt långt efter toppen i Europa. Vi måste orka jobba stenhårt.
Känns det någonsin hopplöst att jobba med det här?
– Om jag jämför med hur det såg ut då jag senast jobbade i finsk handboll som herrarnas förbundskapten på 90-talet, finns det en helt annan organisation nu med läger för juniorer i högstadieålder och handbollsakademi under gymnasieåren. Det satsas mer, men det behövs en långsiktig plan.
– Mer träning och bra utbildning av spelarna kan lyfta oss. För att ta steg internationellt och ens nå Sverige måste man träna mer och vara starkare.
Pratar för långsammare studietakt
När jag ställer samma fråga till Päivi Mitrunen skrattar hon till och medger att känslan kan smyga sig över henne, men sedan nämner hon liknande parametrar som Westerlund.
Det tas steg, men de är små och det går verkligen inte i en handvändning att hälla in mängder med nya spelare.
Mitrunen säger att hon exempelvis gärna skulle se att fler aktiva väljer att dra ner på studietakten en aning för att kunna ge handbollen en chans.
– Det är svårt att säga till någon att de inte behöver studera i så snabb takt, och det är knepigt på framför allt damsidan. De sätter höga krav på sig själva och vill göra allt perfekt.
Det är superviktigt att vi får visa upp våra landslagsspelare för våra juniorer
Tomas Westerlund
En positiv detalj i sammanhanget är att en minst sagt dyster trend bryts i höst. Finlands damlandslag i handboll har inte spelat en tävlingsmatch på finsk mark sedan 2015, men i november blir det match mot Österrike i VM-kvalet.
Nästa vecka spelar Finland dessutom två landskamper mot ett svenskt "ligalandslag" i Karis och Sjundeå.
– Det är superviktigt att vi får visa upp våra landslagsspelare för våra juniorer. Som landslag kan vi väcka intresse så här och jag hoppas att klubbarna får med sig spelare till matcherna, säger Westerlund.
