Över 100 döda i sammandrabbningar mellan Kirgizistan och Tadzjikistan – striderna avtar men oron för större krig kvarstår

Endast hälften av den nära 1 000 kilometer långa gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan är demarkerad, vilket har orsakat flera krig mellan de centralasiatiska grannarna.

Striderna mellan Kirgizistan och Tadzjikistan krävde förra veckan över 100 dödsoffer, tills man nådde en bräcklig vapenvila på fredag.

Kirgizistan uppger att minst ett sextiotal människor dödades i de sydliga gränsdistrikten Osj och Bakten, medan 144 människor skadades.

Tadzjikistan angav egna dödstal för första gången på söndag då landets utrikesministerium meddelade att minst 35 människor hade dödats och 25 skadats, bland dem, kvinnor och barn.

Det auktoritärt styrda Tadzjikistan har inte rapporterat om egna inre flyktingar men regeringen bröt tystnaden den 18 september då den anklagade kirgizerna för att ha beskjutit en ambulans nära gränsen.

– Fem medlemmar av samma familj dödades, inklusive två barn, Asmoa och Imron, konstaterade regeringen.

Oberoende biståndsorganisationer bekräftar att tiotusentals människor var tvungna att fly då Tadzjikistan angrep distriktet Bakten med flyg- och raketattacker.

Huvudstaden Bakten tömdes snabbt då invånarna flydde hals över huvud, enligt ögonvittnen, medan den kirgiziska regeringen säger att 137 000 människor flydde från sina hem i distriktet som har över 500 000 invånare.

Även stridsvagnar var inblandade i striderna som var de häftigaste sedan april år 2021 då sammandrabbningar vid gränsen krävde minst 50 dödsoffer.

Ledarna träffades mitt under striderna

Kirgizistans president Sadyr Japarov och hans tadzjikiska motpart Emomali Rahmon råkade befinna sig i Uzbekistan då striderna bröt ut den 14 september. Presidenterna deltog i så kallade SCO ländernas toppmöte i Samarkand med, bland andra, Rysslands och Kinas presidenter på plats.

SCO (Shanghai Co-operation Organisation) som tidigare var känd som Shanghai five, skapades uttryckligen för säkerhetssamarbete i Centralasien med Kina och Ryssland som dominerande medlemmar.

Jag uppmanar män och ungdomar att hålla sig lugna

Kirgizistans president Sadyr Japarov

Det faktum att SCO har misslyckats gruvligt i sitt uppdrag kom fram då Rahmon klagade över att Tadzjikistan och Kirgizistan har varit invecklade i över 230 incidenter vid gränsen under de senaste 20 åren.

Kirgizistan gav ut ett uttalande efter Japarovs och Rahmons möte där man konstaterade att ledarna hade kommit överens om vapenvila. Tadzjikistan sa inget om ett eldupphör men Japarov och Rahmon kunde i varje fall skaka hand i Samarkand.

Japarov varnar sina egna

Sadyr Japarov steg upp på talarstolen på måndag då han återvände hem till huvudstaden Bisjkek. Han försäkrade att den långa konflikten med Tadzjikistan måste lösas fredligt, via förhandlingar.

Japarov uppmanade också kirgizerna att strunta i "provokatörer som förolämpar våra strategiska allierade, vänligt sinnade nationer som delar våra åsikter."

Och han varnade frivilliga för att bilda milisgrupper som skulle sändas till fronten.

– Jag uppmanar män och ungdomar som vill ge sig av till Batken, att hålla sig lugna. Vi har modiga kämpar och tillräckligt med styrkor för att avvärja dem som vill kränka våra gränser, försäkrade Japarov.

Kirgizistan vinner på öppenhet

Bägge sidor anklagar som vanligt varandra för ha inlett och trappat upp striderna som har förts kring den tadzjikiska enklaven Vorukh som omges av Kirgizistan. Stora delar av gränsen i det bergiga området är omarkerat och omstritt.

Kirgizerna betraktar sammandrabbningarna som en tadzjikisk invasion eftersom Bakten bombades, trots att distriktet och staden inte är omstridda områden.

Det är mycket som sticker ut denna gång

Rapporteringen om konflikten påverkas av att journalister har större tillgång till information i gränsområden i Kirgizistan än i Tadzjikistan där journalisternas arbete begränsas på olika sätt.

President Japarov är betydligt mer talför och öppen än sin tadzjikiska motpart Rahmon, vilket också återspeglar hur myndigheter i bägge länder har kommenterat konflikten.

Det är därför betydligt lättare att ifrågasätta myndigheterna och deras information i Kirgizistan än i Tadzjikistan.

Större krig befaras

Det är lätt att avfärda den senaste militära konfrontationen som en i raden av många, men det är mycket som sticker ut denna gång.

Ländernas ledare hade en möjlighet att gripa tag i konkreta problem och gränstvister vid toppmötet i Samarkand, men det gjorde de inte, trots att det har gått drygt 30 år sedan länderna utropade sin självständighet.

Rahmon har styrt Tadjikistan enväldigt sedan år 1992 men varken han eller någon av Kirgizistans ledare har bidragit till en fredlig, långvarig lösning trots många (svikna) löften.

Vad var målet? Var det att driva bort kirgizerna från deras byar och regioner?

Emil Joroev

Det verkar också som om Rahmon och Tadzjikistan hade planerat militäroperationen i god tid före toppmötet i Samarkand som hölls samtidigt som tadzjikerna gick till angrepp.

Det som också är ovanligt och som bådar illa för framtiden är att Tadzjikistan denna gång angrep oomstridda områden och civil infrastruktur långt bakom frontlinjerna.

Det tyder på att målet var att driva ut civila från området, vilket också lyckades.

– Vad var målet med Tadzjikistans lilla krig? Var det för att driva kirgizerna bort från deras byar och regioner och att sedan inta dem, undrar den politiska analytikern Emil Joroev i Bisjkek

– Eller var det Rahmons taktik att dra uppmärksamheten bort från inhemska problem i hans diktatur eller kanske något annat, undrar Joroev.

Maktskifte förbereds?

Emomali Rahmanov som alltså har styrt sitt land sedan självständigheten är nu 69 år gammal och det har länge gått rykten om att han förbereder sig på att lämna över makten till sonen Rustam Emomali, som för närvarande är parlamentets talman.

Ett sätt att befästa sin egen och sonens ställning är enligt experter att inleda ett kort, vinnande krig

Rahmanov kan också ha anledning att avleda uppmärksamhet från de fortsatta protesterna i den autonoma provinsen Gorno-Badachsjan.

Provinsen som ligger i sydöstra Tadzjikistan utropade sig självständigt i början av inbördeskriget från år 1992 till år 1997.

Sedan dess har det varit relativt tyst men nya protester mot centralstyret började efter mordet på en minoritetsaktivist i fjol.

Protesterna slogs ner med hård hand i början av året men missnöjet pyr fortfarande i den avlägsna, bergiga provinsen som gränsar till Kina och Afghanistan.

Kriget i Ukraina påverkar

Sammandrabbningarna äger rum samtidigt som Ryssland distraheras av kriget i Ukraina.

Tadzjikistan och Kirgizistan är medlemmar av Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen CSTO, en militärallians mellan sex forna Sovjetrepubliker.

Sex av de fem medlemmarna är som bäst invecklade i krig eller pågående konflikter och av dem har Armenien vädjat om militärt bistånd mot Azerbajdzjan.

Varken Ryssland eller någon annan medlem av alliansen har reagerat, vilket leder till frågan om huruvida CSTO längre spelar någon roll i det nuvarande läget.

Källor: Reuters, AFP, Eurasianet, The Diplomat