Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Christoffer Steffansson skriver om vänskap, hip hop och nostalgi som eskapism i debutromanen Loop

Uppdaterad 29.09.2022 13:02.
Filosofen och författaren Christoffer Steffansson.
Bildtext Christoffer Steffansson debuterar med essäromanen "Loop" som också är ett slags generationsroman.
Bild: Amanda Grönros

Loop är en roman som vill omfamna vitt och brett, men samtidigt loda djupt i de stora livsfrågorna. Berättelsen kastar sig hejvilt mellan högt och lågt, mellan humor och allvar, mellan valet av frukostflingor till tankar om meningen med livet.

Det är sista helgen i augusti och de tre kompisarna Carl, Diana och Samuel träffas för sin traditionsenliga, årligen återkommande runda genom parkerna i Gamla stan i Borgå.

Resten av året är barndomsvännerna spridda för vinden på grund av studier – Carl studerar geologi, Diana konstvetenskap och Samuel litteratur. Tre ämnesområden som visar på olika sätt att förhålla sig till och närma sig Borgå, stadens olika rum och historiska skikt.

I staden bär varje kvarter, varje hus och varje gata på minnen och mening som frigörs under dagens lopp när trion sammanstrålar för att flanera runt från park till park, dricka öl och lyssna på musik.

Varje park har sitt eget soundtrack – i Klockbrinkens park lyssnar man på Luomo eller Vladislav Delay och hans platta Vocalcity, i Parkbacken ljuder Paramore, ett band som slog igenom internationellt när filmen Twilight släpptes år 2008.

Filmen Twilight och Paramores musik förde i tiden samman de tre högstadiekompisarna och blev ”som en slags konsolidering av och grund för deras vänskap” som det heter i romanen.

Musiken överlag är oerhört central i Christoffer Steffanssons roman – musiken är kittet som förenar de tre vännerna, musiken är en tidsmaskin som slungar dem tillbaka till en viss tid, en specifik plats och en alldeles särdeles känsla:

”Skivorna bildade kartor över högstadiets terräng, med alla dess komplex, hierarkier, konflikter och små vinster. (---) Musiken var för dem inte bara en abstrakt karta över högstadiet, de hade fyllt musiken med alla sina egna intryck och upplevelser, vilket gjorde den tjock och mör.”

I fjol publicerades en fransk-brittisk studie i tidskriften Music & science journal som slår fast att de låtar vi lyssnar på som 14-åringar kommer att prägla oss allra starkast för resten av livet. Forskarna beskriver kopplingen mellan musik och minnen som en “minnespuckel”, där vi bär våra tydligaste musikrelaterade minnen från just högstadieåldern.

I romanen Loop utgör dessa ”minnespucklar” små brasor som kompisarna kan samlas kring och minnas sådant som kommit att forma dem som individer men också som grupp – ett visst musikstycke eller en speciell film, eller en omvälvande upplevelse, som till exempel branden i Borgå domkyrka.

Den enskilda individen i förhållande till kollektivet är ett av många spår i boken och många frågor kretsar följaktligen kring individens plats och roll i en grupp, individens möjlighet (och vilja) att verka och påverka i en mindre eller större gemenskap.

Omslaget till Christoffer Steffanssons essäroman "Loop".
Bild: Ellips förlag

Nostalgi som eskapism

Ett centralt och ofta återkommande tema i boken är frågan om nostalgi, eller som Samuel konstaterar:

”Vi lever i en fundamentalt nostalgisk kultur, en kultur med en accelererande nostalgi: vi känner en längtan inte bara till vår barndom, utan typ till förra året, eller till och med till igår ...”

Litteraturvetaren Samuel brottas med en magisteravhandling om Robert Musil och Marcel Proust – båda två tillbakablickande författare som skrev om tider som flytt, om människans plats i samhället, om hem och hemlöshet.

Man kan skönja spår av såväl Robert Musils roman Mannen utan egenskaper som Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt i Steffanssons roman – såväl tematiskt som strukturellt finns här anspelningar och direkta hänvisningar till författarna och deras verk.

Collage med bilder på Marcel Proust och Robert Musil.
Bildtext Författarna Marcel Proust och Robert Musil är centrala gestalter i Christoffer Steffanssons roman "Loop".
Bild: Neithan90

Kanske James Joyce mastodontverk Ulysses också kan tänkas ha inspirerat till hur berättelsen i Loop är uppbyggd kring hur de tre vännerna vandrar runt i staden under en dag och en natt, pratar om allt mellan himmel och jord, minns episoder och skeenden från gångna högstadietider, halkar ner i egna grubblerier som i ett slags medvetandeström.

En medvetandeström som allt som ofta landar i ett resonemang kring tidens gång, det förflutnas betydelse för nuet och nostalgin som ett slags generationsmarkör.

Man kan ju fråga sig vad nostalgin handlar om i Christoffer Steffanssons roman och vad den betyder för de tre kompisarna: är det en vantrivsel i den samtida kulturen, en rädsla inför en osäker framtid, eller ”en längtan efter en enklare tid i det förflutna”, som Diana konstaterar samtidigt som hon frågar sig om den tiden egentligen någonsin funnits, om enkelheten bara är en chimär och en fantasikonstruktion:

”80- och 90-talen var också fulla av problem, men nostalgin tillåter oss att ignorera det. Jag vet inte, det känns som att en töcknig nostalgi som förvränger verkligheten är alltmer vanlig i vår tid. Kanske för att vår samtid är så full av meningslöshet att man inte har så mycket annat att ty sig till.”

Nostalgin ter sig som eskapism och fykt från en meningslös vardag, som en missnöjesyttring, men också som någonting destruktivt, farligt och bakåtsträvande:

”Vi sitter fast i en loop av missnöje och nostalgi. På sätt och vis hålls verkligen delar av våra själar fångna i de här gamla föremålen, och vi vet inte hur vi ska befria dem för att röra oss mot framtiden.”

De tre vännerna blir ett slags representanter för sin generation, millenniegenerationen. En generation som söker sin väg i en värld präglad av osäkerhet och tvivel – tvivel på den egna förmågan, eller viljan, att ta sig an framtidens utmaningar, en rädsla för att växa upp och tvingas axla en vuxenroll som skaver och känns alldeles för kvävande, krävande och kuvande.

En roman med stora anspråk

Christoffer Steffanssons roman beskrivs som en essäroman och visst intar de essäistiska avsnitten rätt så stor plats i berättelsen.

Ibland blir just de resonerande och analytiska styckena ett slags vetenskapliga lärostycken eller analytiska miniföreläsningar – det kan handla om allt från att analysera hip hopens olika utvecklingsfaser till att diskutera konstens roll och uppgift i dagens samhälle, eller att ta fasta på olika filosofiska och moraliska resonemang som individens frihet och ansvar eller kapitalismens inverkan på såväl den enskilda individen som samhället, för att inte tala om konsten.

Loop är en roman med stora anspråk, en roman som verkligen vill omfamna vitt och brett, men samtidigt loda djupt i de stora livsfrågorna.

Berättelsen kastar sig hejvilt mellan högt och lågt, mellan humor och allvar, mellan valet av frukostflingor och smörgåspålägg till existentialismen och tankar om meningen med livet, förnuft och känsla, skuld och ansvar.

Tanketrådarna är många och ibland blir det lite svårt att lyckas fästa dem i en textväv som drar åt lite olika håll.

Christoffer Steffansson är doktorand i filosofi och chefredaktör för tidskriften Ikaros, och det är kanske inte så märkligt att intresset för och bakgrunden i filosofi också sätter spår i den skönlitterära texten.

Jag kommer att tänka på Alexander Öhman, även han doktorand i filosofi, som debuterade som författare ifjol med romanen Genomlyst, ett slags existentiell thriller som handlar om såväl internationell penningtvätt och smuggling som ljusskygg business och människohandel.

Förutom att Fjodor Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov dyker upp i såväl Christoffer Steffanssons Loop som i Alexander Öhmans Genomlyst rör sig de båda författarna/filosoferna med tungt tankegods.

De olika personerna blir i hög grad språkrör för olika moralfilosofiska resonemang som kan kännas lite högtravande i en dialog eller alltför lösryckta ur sitt sammanhang och inte alltid tillräckligt väl inarbetade eller förankrade i den övriga texten.

Samtidigt finns här ett driv och en nerv i texten som gör den till en upptäcktsresa. Och resonemangen kring och skildringen av de tre kompisarnas vänskap är berörande och mångfacetterad där den rör sig mellan å ena sidan det intima och det erotiska, å andra sidan det som skapar spänning och friktion.

Lyssna på Kulturpodden om vänskap - bl.a. om Steffanssons roman Loop: