Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Film: Don't Worry Darling – dramatik på många plan när Harry Styles huvudrollsdebuterar i drama med högt underhållningsvärde

Ett par ligger tätt omslingrade i en säng med ansiktena tätt ihop.
Bildtext Oroa dig inte, älskling. Eller okej - liiite orolig lönar det sig kanske att vara om man likt Jack (Harry Styles) och Alice (Florence Pugh) lever i en idyll som är liiite för idyllisk.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

När musikvärldens darling sveper in i filmvärlden verkar det uppstå idel oro. Först talades det om intriger under inspelningen, därefter började usla recensioner droppa in. Men träffar kritiken rätt?

Låt oss börja med de inledande bilderna från en uppsluppen fest för ett gäng vackra par som ser ut att leva det perfekta livet i en miljö som andas femtiotal.

En värld där husen är vackra, bilarna snygga och äktenskapen präglade av heta känslor och kalla drinkar.

Medan männen jobbar för något som kallas "The Victory Project" jobbar kvinnorna på att skapa det perfekta hemmet.

En välklädd kvinna står på knä och skrubbar ett grönt badkar.
Bildtext Städa, städa varje fredag. Alice (Florence Pugh) har fullt upp när hon försöker uppfylla alla krav som ställs på henne.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

Ingen jobbar hårdare än vackra Alice (Florence Pugh) som gör allt för att göra maken Jack (Harry Styles) glad. Hon ser till att han inleder dagen med nybryggt kaffe, stekta ägg och bacon och avslutar densamma med sprit, mat och sex.

Däremellan hinner hon städa, träna och shoppa. Städa, träna och shoppa.

Allt går som på en välsmord räls fram till den dag då grannfrun väser "vi borde inte vara här" och Alice börjar uppleva fragment av svårplacerbara visuella minnen.

Därefter är det bara en tidsfråga innan tåget spårar ur.

En man i förkläde tittar snet över sin egen axel i ett vackert kök.
Bildtext Vart är du på väg, älskling? Jack (Harry Styles) vill att han och Alice skall vara tillsammans. Alltid.
Bild: Warner Bros Entertainment Inc.

Snygga bilder – läckra ljud

Arbetet bakom Don't Worry Darling må ha kantats av fult spel, men resultatet är utan tvekan snyggt.

Varje bild är minutiöst komponerad, varje bildsvep och närbild har ett tydligt syfte. Och även om man snabbt inser att den rytm som alla utan undantag faller in i är ett varningstecken så är det behagligt att ta del av den.

Två vackert klädda kvinnor står mitt emot varandra i ett rum fullt av speglar.
Bildtext Vem är du, vem är jag - levande charader? Bunny (Olivia Wilde till vänster) och Alice (Florence Pugh).
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

Här finns en elegant symmetri inbakad i det mesta. I de speglar och fönster som placerats i effektfulla vinklar. I bilderna av dansare och simmare som svänger sina kroppar i exakt samma takt.

I det mönster som uppstår när Alice och Jack i två promilles fylla kör runt, runt, runt på stranden. Eller när samtliga män samtidigt lämnar sina uppfarter för att i samlad tropp köra ut i det omgivande ökenlandskapet.

Det är så snyggt att det börjar skava. Och skaver gör det även på ljudspåret där olika dissonanser äter sig in i de ljuva melodislingorna medan Alices ständiga nynnande blir allt mer oroväckande.

En kvinna dammsuger en vit heltäckningsmatta i ett vackert rum.
Bildtext Som man städar får man ligga.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

Tydlig symbolik

Filmen har på många håll fått ta emot smällar för att den är övertydlig, repeterar gamla grepp och kör med en "feminism light" – men personligen är jag så fascinerad av slutet att jag förlåter det mesta.

Visst är leken med hemmet som en glasbur i tydligaste laget och visst inser vi att kvinnorollen är kvävande även utan att Alice virar platsfolie runt sitt huvud.

Och jo, vi förstår att hon trillat ner i kaninhålet och att det bara är ett stenkast till The Stepford Wives (1975 / 2004) och The Truman Show (1998).

En kvinna som ser rädd ut trycker händerna mot en glasruta.
Bildtext Släpp ut mig! Alice är fånge i ett dockhus av glas.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

Men ändå – ändå finns här något nytt som både fascinerar och oroar. En manlig desillusion (med ett eko av den kontroversiella psykologen och självhjälpsgurun Jordan Peterson) och en form av redigerad verklighet som man dessvärre inte kan gå närmare in på i en recension utan att avslöja för mycket.

When Harry met Olivia?

Så hur var det då med skandalerna och stilige Styles?

Faktum är att Styles skådespelarmässigt får finna sig i att stå i skuggan av såväl Florence Pugh och Chris Pine som regissören Olivia Wilde i rollen som Alices bästa vän Bunny.

En stilig man i solglasögon står nonchalant lutad mot en stolpe.
Bildtext Spindeln i nätet. Chris Pine spelar den mystiska Frank - enligt regissören själv inspirerad av Jordan Peterson.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc

På det privata planet är det ändå kring Styles och Wilde som det stormat. Dels för att Styles inte var Wildes första professionella val – tanken var att rollen som Jack skulle göras av Shia LaBeouf, dels för att Styles snabbt blev Wildes privata val.

När romansen flammade upp var det uppenbarligen många som led av hettan. Vid sidan av Wildes rökskadade äktenskap verkar Florence Pugh ha mått sämst. Hon har hoppat av filmens lanseringståg och undvikit att bli fångad på bild med vare sig Wilde eller Styles.

I bildväg har det för övrigt talats allra mest om evenemangen under filmfestivalen i Venedig. I samband med dem kunde man fundera på vem som undvek att sitta nära vem och huruvida Styles faktiskt spottade på Pine eller inte?

Vem som sist och slutligen gjort och sagt vad till vem vet bara de inblandade, men helt klart är att publiciteten kring filmen varit enorm. Frågan är bara om spelet i kulisserna överskuggat filmen om faran med att förälska sig i snygga kulisser?

Två kvinnor i ljusa kläder står framför två vackra villor med vackra kullar i bakgrunden.
Bildtext Min villa är finare än din villa. Och ändå är allt en enda villervalla.
Bild: Warner Bros. Entainment Inc