Återförena familjen blev livsfarligt
När Amila från Bangladesh ville återförena sin familj blev processen en mardröm. Barnen måste resa till Delhi i Indien för att lämna in ansökan. Det innebar flera livsfarliga resor för deras mamma, som tvingats fly från sitt gamla hemland.
Amila har asyl i Finland, men under processen ifrågasatte Migrationsverket också asylbeslutet och hotade utvisa henne ur landet.
– Jag hade svåra år i mitt gamla hemland innan jag flydde. Den här processen gav mig flera sömnlösa nätter, ännu mera rädslor och oro. Det var mycket svårt att tro på framtiden så länge ärendet behandlades, säger Amila.
Amila heter egentligen något annat. Hon vill vara anonym i den här intervjun för att skydda sina släktingar i det gamla hemlandet.
Tiina Suominen leder den enhet som besluter om familjeåterförening på Migrationsverket.
– Vi förstår nog att det är är tunga utredningar för dem det berör. Men Finlands lag ser ut så här, säger Suominen.
Barnen blev hos syster
Amila kom till Finland som flykting för två år sedan. Hon hade arbetat som biståndsarbetare i Bangladesh, och engagerat sig för utsatta kvinnor och barn. Människorättsläget i landet har snabbt försämrats.
– Jag utmanade myndigheterna och ville se hur det skulle sluta. Det slutade mycket illa, säger Amila.
Hon var frånskild och ensamförsörjare, och kunde inte ta barnen med sig när hon flydde. Barnen var elva och åtta år gamla, Amila lämnade dem hos en syster.
Amila fick asyl i Finland efter ett halvt års väntan. Hon började genast arbeta för familjeåterförening. Men här uppstod ett problem: Lagen ändrades 2012 så att Amila som bor i Finland inte själv fick lämna in ansökan, det måste hennes barn i Bangladesh göra. Och de måste resa till närmaste finländska ambassad i Delhi i Indien.
Barn får inte resa utan föräldrar
Amila hörde sig för med Migrationsverket om barnen inte kunde lämna in ansökan i sitt hemland, vid det finländska konsulatet i Bangladesh eller vid den svenska ambassaden där. Det gick inte. Amila måste nu få barnen från Bangladesh till Indien. Det finns lagar både i Indien och i Bangladesh om att barn enbart får resa utomlands ifall de är åtföljda av sina föräldrar.
– Lagarna är lika i alla grannländer, de är stiftade för att förhindra människohandel med barn. Migrationsverket känner kanske inte till dem, men de borde göra det, säger Amila.
Amila hade hotats till livet i Bangladesh, men tvingades nu själv resa dit för att föra barnen till Indien.
– Jag hade inget alternativ, jag kunde inte överge barnen. Migrationsverket försatte mig i fara, de tvingade mig att besöka Bangladesh, säger Amila.
Tiina Suominen på Migrationsverket frågar om inte Amila kunde ha gett fullmakt åt en annan vuxen att resa med barnen.
– Då hade barnen inte fått visum till Indien, de hade inte haft en chans, säger Amila.
Intervju blev förhör
Amila lyckades ta sig in i Bangladesh utan att bli upptäckt av dem som förföljde henne där. Det finns fortfarande mindre gränskontroller där uppgifterna inte förs in på dator.
Ansökningarna lämnades in i Delhi, och barnen återvände till Bangladesh och Amila till Finland. Men ett halvår senare kallades barnen till intervjuer i Delhi.
– Ansökan ska lämnas in personligen på ambassaden, då tar man också biometriska kännetecken (fingeravtryck). Det skulle naturligtvis vara bra om ambassaden kunde göra intervjuerna på en och samma gång, men ofta sker intervjuerna senare, säger Tiina Suominen på Migrationsverket.
Amila måste på nytt besöka Bangladesh för att få med barnen till Indien, återigen med fara för sitt liv. Och intervjuerna var en kalldusch.
– Barnen skulle intervjuas i enrum. De blev väldigt rädda och frågade om jag inte fick följa med dem, men tjänstemannen sa nej, säger Amila.
Hon förvånar sig över att tjänstemannen var ovänlig och inte ens log mot barnen. De förhördes som om de var kriminella.
– Ifall det gick till så här har det inte gått enligt våra direktiv, säger Tiina Suominen på Migrationsverket.
Suominen säger att barn under 12 år får ha sina vårdnadshavare med sig på intervjuerna.
Men också somaliska Nadifos son blev intervjuad i enrum. Han hade inte ens fyllt åtta när han intervjuades.
Advokat Ville Punto har skött många flyktingars ärenden. Han har läst igenom otaliga intervjuprotokoll som gjorts för familjeåterföreningsprocesser, intervjuer med både barn och vuxna.
– Det framgår tydligt att tjänstemännens inställning till dem de intervjuar är nedlåtande, till och med föraktfull. Och att de misstänker allt man kan tänka sig, säger Punto.
Migrationsverket på nacken
Efter den andra resan till Bangladesh och Indien fick Amila ett brev från Migrationsverket. ”Vad anser du om att du eventuellt ska utvisas”? lydde frågan, och Migrationsverket övervägde att dra tillbaka hennes flyktingstatus och ge henne inreseförbud till Finland. Orsaken var att hon hade besökt landet hon flytt från.
– Om en flykting ansöker om ett nytt pass från sitt gamla ursprungsland mister hen sin flyktingstatus, säger Tiina Suominen.
Nu hade Amila rest med sitt gamla pass som ännu var giltigt. Hon hade hållit sig gömd under besöken i landet.
– Enstaka resor till det gamla hemlandet avgörs alltid från fall till fall, säger Suominen.
Inget lyckligt slut
I Amilas fall beslöt Migrationsverket slutligen låta henne behålla sin flyktingstatus. Kort därefter fick också barnen ett jakande beslut.
Barnen måste resa en tredje gång till Delhi i Indien för att hämta beslutet om sina uppehållstillstånd till Finland. Det innebar en tredje resa till Bangladesh för Amila.
Barnen bor nu med sin mamma i Helsingfors och har börjat i skolan här.
Slutet blev alltså lyckligt?
– Nej, det är inget lyckligt slut. Det var en grym process, som slet upp sår och lämnade djupa ärr, och fullständigt i onödan, säger Amila.
Skydd för familjeliv?
Matti Vanhanens andra regering införde strängare regler för familjeåterförening, i ett läge när allt flera somalier sökte om att få sin familj till Finland. Astrid Thors var migrationsminister i den regeringen. Thors arbetar i dag som minoritetsombudsman för OSSE och svarar inte när jag kontaktar henne för att få en kommentar.
Lagändringen utvärderades under Päivi Räsänens tid som inrikesminister 2011-2015, i Katainens och Stubbs regeringar. Räsänen säger att man såg ett ras i antalet ansökningar, men att det också kom in färre grundlösa ansökningar om familjeåterförening än tidigare.
– Samtidigt väcktes frågan om vi har stramat åt för mycket, om skyddet för familjelivet kunde förverkligas, säger Päivi Räsänen i dag.
Kanslichef Päivi Nerg på inrikesministeriet bedömer att lagändringen 2012 förde med sig både gott och ont.
– Det var bra att knyta ambassaderna till ansökningsprocessen, men samtidigt tvingades Finland stänga ambassader av sparskäl. Det här innebar att resorna blev ännu längre för många sökande.
Amila själv ställde frågan till Migrationsverket om barnen inte kunde lämna in ansökan eller intervjuas på Sveriges ambassad i Bangladesh, eller på det finländska konsulatet där. Då hade hon sluppit de livsfarliga resorna. Migrationsverket svarade nej på frågan.
På inrikesministeriet har man diskuterat möjligheten att utöka antalet ställen som tar emot ansökningar, berättar kanslichef Päivi Nerg.
– De finländska konsulaten är olika rustade, alla skulle inte klara av att ta emot ansökningar. Att lämna in en ansökan på Sveriges ambassader är redan fullt lagligt, men då skulle svenskarna kräva gentjänster av Finland som vi inte kan ge, konstaterar Nerg.
Regeingen vill nu ytterligare försvåra familjeåterförening för människor med flyktingbakgrund. Man överväger att ta in villkor om tillräckliga inkomster eller integration som ska uppfyllas innan en flyktingar får ansöka om att få familjen hit. Ett lagförslag ska ges till riksdagen i vår.
Läs också:
Somaliska Nadifo får inte barnen till Finland – svårt få ett positivt beslut.
Försvåra familjeåterförening? Så här tycker politikerna.
' /%3E%3C/svg%3E)
