Vad innebär Italiens skarpa högersväng för EU? Italienska forskare väntar sig både identitetspolitik och Brysselpåhopp

Får de nationalistiskt sinnade inom EU en ny frontfigur i Giorgia Meloni? Många tecken tyder på att hon vill förändra unionen från det inre.

På Giorgia Melonis sista kampanjmöte i Rom ville en av hennes anhängare visa för mig en bild som han sa var ett tecken på hur omvärlden försöker svartmåla ytterhögerledaren som terrorist.

Från telefonen tog han fram pärmen på den tyska tidskriften Stern med Meloni avbildad och rubriken "Den farligaste kvinnan i Europa".

Den kvällen på Piazza del Popolo fanns det ingen förståelse bland de nationalistiskt sinnade anhängarna varför en stor del av Europa höll andan i väntan på valresultatet.

En ny frontfigur för de motsträviga EU-medlemmarna?

Giorgia Meloni har gjort sig känd som euroskeptiker och ville tidigare att Italien lämnar eurozonen, men har på senare tid tonat ner kritiken mot EU och försökt framstå som främst en konservativ partiledare.

Den mera moderata tonen övertygar ändå inte Ettore Greco som leder det utrikespolitiska institutet Istituto Affari Internazionali i Rom.

Han påminner om att Meloni sedan två år tillbaka är ordförande för det antifederalistiska partiet Europeiska konservativa och reformister (ECR) i Europaparlamentet, och betraktas som en inflytelserik person i den här gruppen där också det polska partiet Lag och rättvisa, svenska Sverigedemokraterna och spanska Vox ingår.

Hennes starka utfall mot Tyskland och Frankrike på valkampanjens slutraka gav också en fingervisning om vad som kan följa.

– Jag förväntar mig att hon ansluter sig till de krafter som varken vill ge EU mera makt eller förstärka unionen, säger Greco.

Det italienska valresultatet applåderades också snabbt av den ungerska premiärministern Viktor Orbán som har goda kontakter till både Meloni och hennes koalitionspartner Matteo Salvini.

Det svåra ekonomiska läget blir den första prövningen

Italien är en av EU:s grundare och unionens tredje största ekonomi, och har med den proeuropeiska premiärministern Mario Draghi varit en viktig aktör då unionen har utformat sin strategi efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina.

Den förra Europeiska centralbankschefen Draghi ligger också bakom den reformplan som ska ge Italien närmare 200 miljarder euro från EU:s återhämtningsfond.

Men Giorgia Meloni vill omförhandla den italienska reformplanen som har godkänts av både det italienska parlamentet och EU. Hennes argument är att energikrisen har förändrat läget.

Den allmänna bedömningen är ändå att hon inte kan driva den frågan särdeles långt, eftersom Italien inte har råd att förlora EU:s fondpengar.

Italien är svårt skuldsatt och läget har förvärrats ytterligare av såväl hög inflation som det svåra energiläget, samtidigt som vallöften om skattelättnader kräver mera pengar.

– Ifall den ekonomiska situationen blir värre i Italien, kan det få henne att återgå till att utpeka EU som syndabock, konstaterar Ettore Greco.

Identitetspolitiken knappast ett slagfält för EU

Den starkt nationalistiska inrikespolitiken kommer däremot inte skapa några allvarliga friktioner mellan Italien och EU, bedömer den politiska filosofen Giorgia Serughetti som är verksam vid universitetet i Milano.

Den politiska kampen förs främst på det kulturella planet där den kristna identiteten framhävs på bekostnad av invandrare, kvinnor och hbtq-personer, säger hon.

– Man kommer inte att dömas för att inte vara progressiv när det gäller kvinnors rättigheter. Men ifall Italien rubbar den Europeiska unionens återhämtningsinstrument blir det genast svårare.

Serughetti påpekar att högerpartiernas framgång ligger i att folk känner sig utsatta och att högern utlovar lag och ordning.

– Det har varit en serie av kriser, från finanskrisen 2008 till migrantkrisen som inte sköttes särskilt väl och nu senast coronapandemin, säger hon och konstaterar att när högerpartierna lovar återställa ordningen sker det på bekostnad av de medborgerliga rättigheterna.