Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Krönika: Anmärkningsvärd utdelning i Nations League – resultatmässigt har Kanerva nästan varit Alexander Lukas under mellanåret 2022

Markku Kanerva tackar publiken.
Bild: Yle/Tomi Hänninen

Ett mellanår ska summeras. Det kunde onekligen vara värre för finska fotbollslandslaget.

Vad har vi 2022 till?

Det finns väl tiotusen svar på den enkla men också komplexa frågan, men i landslagsfotbollen är det svårt att skaka av sig tanken på att det här är en parentes. En tid som många gärna förtränger så fort chansen finns.

Det kunde aldrig bli bra, men Fifas ryggradslösa dagar efter Rysslands invasion i Ukraina tonsatte ändå en dyster signaturmelodi. Ett vanvettigt VM i Qatar blir i sin tur crescendot för en sport som har tappat räkningen på alla brott mot rim och reson.

Och så stod Markku Kanerva i samma surrealistiska fotbollsvärld med kepsen djupt nerkörd, regnrock på och gummistövlarna redo i den minst glamourösa bilden som skådats av en finsk förbundskapten i arbete.

Hällregn i Podgorica kunde vara en boktitel, Montenegro–Finland var slutpunkten för ett Nations League som fortfarande har lite svårt att hitta fotfästet. Det var visserligen en ödesmatch och stora insatser som Kanerva viftade med, men det här är ändå inte riktigt samma sak.

Nations League är… Nations League. Så ärliga måste vi vara.

Antman bäst på planen

I den enskilda matchen och prestationen skickade Finland hem ett vattenskadat, vinstkantat vykort. Med kniven pressad mot blottade strupar hostade de upp två mål, en seger och nya favoriter att sätta plus för.

Oliver Antman var utsökt, bäst i bassängen och hade inga problem att hitta farten för att gå hela vägen in i kaklet. Mellan vattenpölarna kunde man urskilja hans driv med bollen, förmåga att vara ofinsk, bryta mönster.

Det här var Antmans första test i landslaget. Han halkade in på ett bananskal då Robin Lod stannade hemma, men han kan räkna med att bli uttagen då EM-kvalet startar.

Då blir det knappast vattenpolo. Räkna med att Oliver Antman är ännu bättre då.

Oliver Antman sätter Finlands ledningsmål efter klassanfall - Spela upp på Arenan

Förhållandena bar något gammalromantiskt över sig med dyngsura tröjor, smutsiga shorts och dyblött hår, men det går egentligen inte att göra en rak och riktig bedömning av något speltekniskt.

Finland var bättre, Montenegro gjorde bort sig och matchen blev ett offer för ösregnet. Montenegro betyder Svarta bergen och det fanns farhågor om att Finland skulle springa vilse i bergen, men det blev en stadig seger och vindar från tidiga Kanerva-år blåste in över Podgorica.

– Vi visade vår mentala styrka. Vi hade ett tufft läge, men höll för trycket, sa Kanerva.

Fick anmärkningsvärd utdelning

Nu ska Finlands förbundskapten få ägna sig åt något som han återkommer till så ofta att det måste vara en favoritsysselsättning: analysera, titta på helheten och dra slutsatser.

Vad fungerade? Vad fungerade inte?

Finland gick i mål som grupptvåa och kan skrapa hem jackpotten i kväll. Rent resultatmässigt har Kanerva nästan varit Alexander Lukas. Två segrar mot Montenegro är det som landslaget fått ihop i vinstväg, men man har ändå byggt för de två kommande landslagssäsongerna – med chans till EM-playoff och plats i andra seedningsgruppen till EM-kvalet.

Det är anmärkningsvärd utdelning under ett riktigt mellanår.

Runt trettio spelare har visat upp sig, flera har sått frön. Richard Jensen är lugnet själv, Lucas Lingman är en bollfördelare, Benjamin Källman är en frustande tjur, Oliver Antman är en blick in i framtiden.

Bitarna ligger fortfarande utspridda på bordet, mycket jobb ska göras för att få offensiva viljor och defensiva plikter att mötas på ett idealiskt sätt med spelare som inte har 70 landskamper av rutin att luta sig mot.

– Vi är på rätt väg, men hur snabba och stora steg som vi tar… Det krävs lite tålamod också, säger Kanerva.

Han har ett halvår på sig. Då startar EM-kvalet, då är det 2023. Det får gärna bli något annat än ett mellanår.