Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kreml hotas inte av motståndet mot mobiliseringen ‒ på sikt kan situationen ändå bli ohållbar

En gråtande kvinna kramar en man i militärklädsel
Bildtext Den ryska mobiliseringen inleddes genast efter ordern från Kreml men processen har varit kaotisk.
Bild: STELLA Pictures/abaca press

Rysslands president Vladimir Putin undvek länge att utlysa en mobilisering av den ryska reserven. Men nu är beslutet fattat och hittills har den ryska byråkratin verkställt ordern från Kreml.

Den ryska militären har drabbats av många bakslag under anfallskriget mot Ukraina. Kriget, som enligt den ursprungliga planen borde ha varit över på några dagar, är inne på sin sjunde månad och de ryska styrkorna har visat upp väldiga brister i militär kompetens.

Trots de tunga förlusterna i manskap och utrustning har Rysslands president Vladimir Putin in i det längsta undvikit att ta det riskabla steget att utlysa en mobilisering av den ryska reserven.

För en vecka sedan tvingades Putin ändå att ta det riskabla beslutet att inleda det han kallar för en partiell mobilisering.

Enligt en tolkning bröt Putin därmed det ryska samhällskontraktet. Tanken är att det funnits en oskriven överenskommelse mellan det ryska folket och makthavarna som går ut på att folket sköter sitt privatliv utan statlig inblandning och i utbyte lämnar politiken åt staten.

Enligt den här analysen har Putin i högsta grad nu tvingat folket att delta och det kan få oanade följder.

Inget kontrakt

Forskaren Fabian Burkhardt vid Leibniz institut för Öst- och Sydösteuropastudier IOS säger att tanken om ett ryskt samhällskontrakt är felaktig ‒ i alla fall i den form som vi förstår begreppet.

ett foto på forskaren Fabian Burkhardt.
Bildtext Den tyska Rysslandsexperten Fabian Burkhardt säger att Putinregimen hittills är stabil.
Bild: Wolfgang Steinbacher

‒ Jag är inte ett stor fan av den här idén om ett samhällskontrakt mellan staten och det ryska folket. Man har aldrig ingått ett sådant avtal, det har dikterats från toppen. Maktbalansen mellan staten och folket har alltid varit ojämlik. Jag menar att det är ett slags avtal som tvingats på det ryska folket, säger han.

Men beslutet skapar trots det problem på sikt. Burkhardt säger att mobiliseringen betyder att kriget inte längre enbart påverkar landsbygden i fattiga regioner utan också invånare i viktiga storstäder som Moskva, S:t Petersburg, Jekaterinburg och Novosibirsk.

‒ Man kan säga att kriget har kommit hem, säger han.

Den ryska reserven uppgår officiellt till 25 miljoner man. Trots att det inte finns någon struktur för att kalla in så väldiga arméer berör mobiliseringen miljontals ryssar på ett eller annat sätt.

Förluster och skenomröstningar

Burkhardt säger att orsaken till mobiliseringen är den ryska storförlusten i Charkivregionen. Han säger att mobiliseringen är ett klart tecken på att kriget i Ukraina inte går som planerat.

‒ Det är uppenbart att den huvudsakliga utlösande faktorn till den så kallade partiella mobiliseringen är att den ryska armén besegrades i Charkivregionen och den mycket hastigt genomförda och kaotiska reträtten, en del kunde kalla det en flykt, från regionen, säger Burkhardt.

En förstörd stridsvagn på en skogsväg
Bildtext Den ryska militären led tunga förluster under slagit om Charkiv.
Bild: Vyacheslav Madiyevskyy/Ukrinform/NurPhoto/Shutterstock/All Over Press

Burkhardt säger att det blivit nödvändigt för den ryska ledningen att försöka visa inför hemmapubliken och militären att det inte finns några planer på ytterligare reträtter.

‒ Vi måste se det här som kopplat till avsikten att annektera mer ukrainskt territorium.

Skenfolkomröstningarna i Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson och mobiliseringen har ett tydligt budskap.

‒ Det är en klar signal både till de ryska styrkorna och ockupationsadministrationerna att Ryssland inte har några planer att avstå från de territorier som man tagit och ockuperat. Budskapet är att man är fast besluten att försvara de här territorierna.

Riskfyllt beslut

Mobiliseringsbeslutet är riskfyllt. Att Kreml nu valt att tvångsinkalla minst 300 000 personer ur reserven visar att man inte längre lyckas locka frivilliga till kriget, eller specialoperationen som kriget ska kallas i Ryssland.

Två soldater rusar mot en stridsvagn för att söka skydd. En tredje soldat ligger hopkrupen bakom vagnen.
Bildtext Striderna i Ukraina är hårda. Förlusterna bland de illa utbildade ryska reservisterna kan bli mycket höga då de ställs mot motiverade och erfarna ukrainska styrkor.
Bild: Levine/Washington Post/SIPA/Shutterstock/All Over Press

Mobiliseringen har lett till demonstrationer i tiotals städer och hundratusentals ryssar verkar ha lämnat landet.

Många ryssar kallar mobiliseringen för ”magilizazia” vilket är en ordlek där ordet för grav (magila) kombineras med ”mobilizatzia”.

Ingen frivillighet

Burkhardt säger att den ryska byråkratin sannolikt riktar in sig på de grupper som har minst möjlighet att göra motstånd mot mobiliseringen.

‒ En sak är klar, det handlar inte om en frivillig mobilisering där människor rusar till värvningskontoren för att skydda det ryska moderlandet, säger Burkhardt.

En präst stänker heligt vatten på en grupp nyinkallade ryska reservister
Bildtext Rysslands ortodoxa kyrka deltar aktivt i mobiliseringen.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Av dem som deltagit frivilligt i kriget verkar den absoluta merparten inte heller ha gjort det på ideologiska grunder. Motivationen har i stället varit den relativt goda soldatlönen, som lockat många män i Rysslands fattiga regioner.

Nedbrända kontor

Tiotals värvningskontor har blivit nedbrända sedan krigets början och attackerna har av allt att döma ökat kraftigt sedan Putins mobiliseringsorder. Enligt den ryska nyhetssajten Mediazona har minst 54 kontor brunnit sedan krigets början. Under den senaste veckan har 17 kontor utsatts för sabotage.

Den ryska militären har inga ordentliga digitala register över reservister ‒ alla uppgifter lagras på papper i kontoren. Nedbrända kontor skapar därför stor oreda i mobiliseringen lokalt.

Men också utan sabotage är det oklart hur fullständiga registren är och om lokala byråkrater verkligen mobiliserar de reservister som militären vill ha.

Visar lydnad

Burkhardt säger att trycket på lokala byråkrater att uppfylla mobiliseringssiffrorna är stort. Man skyndar sig därför att uppfylla kraven utan att bry sig om följderna. Det leder till att maktmissbruk.

‒ I Ryssland talar man om överdrivet verkställande. Många tjänstemän i regionerna försöker visa lojalitet och lydnad inför sina överordnade, som guvernörer eller ledningen i Moskva.

Hela mobiliseringsordern är grumlig och står på lös grund och det leder till att många mobiliseras trots att ordern egentligen inte borde gälla dem.

‒ Den stora frågan är hur de som mobiliseras och deras familjer reagerar.

Uppseendeväckande protester

Burkhardt säger att demonstrationerna i speciellt Dagestan och Sacha är uppseendeväckande i en rysk kontext.

‒ Men i nuläget ska man inte vänta sig att de kommer att påverka beslutsfattandet i Moskva i någon större grad eller att de skulle utgöra en fara för guvernörerna eller makthavarna i Moskva.

En grupp människor går bredvid en bilkö. Det regnar. I bakgrunden syns höga berg.
Bildtext Hundratusentals ryssar har lämnat landet sedan mobiliseringen inleddes.
Bild: STELLA Pictures/abaca press

Trots det kan situationen bli svår om mobiliseringen förblir kaotisk, speciellt om eller när mobiliserade reservister dödas och skadas i kriget. Moskva tvingas därför till en noggrann balansgång.

‒ Det gäller att mobilisera så många ryssar som möjligt för slagfältet, men samtidigt hålla övertrampen så små som möjligt och hålla så många ryssar som möjligt utanför kriget, säger Burkhardt.

Han tillägger att det kommer att bli allt svårare eftersom allt fler ryssar kommer att ha anhöriga eller vänner som kallats in i takt med att mobiliseringen framskrider.

Inget direkt hot

Det groende missnöjet utgör inget direkt hot mot Putinregimen i dag. Burkhardt säger att Putin har skapat ett närmast kuppsäkert system och det systemet fungerar fortfarande.

‒ Militären och säkerhetstjänsten samarbetar inte speciellt väl. Det samma gäller en del politiska aktörer. Det ryska samhället är atomiserat och det samma gäller för eliten och byråkratin. Slutsatsen måste vara att hotet från eliten eller från demonstranter är relativt små.

Burkhardt understryker att byråkratin och de lokala makthavarna genast började verkställa mobiliseringsordern.

‒ Tidigare var vi osäkra på om Putin skulle mobilisera eller inte men han gjorde det. Hela den byråkratiska maskinen lydde och de började mobilisera nya soldater. Det säger oss att maskinen fungerar och lyder trots att resultatet är rätt fult på vissa platser.

Putin istuu pöydän ääressä tummanharmaassa puvussa ja viininpunaisessa kravatissa. Taustalla huoneessa näkyy Venäjän lippu.
Bildtext Vladimir Putin sitter hittills stadigt vid makten.
Bild: Mikhail Klimentyev / STELLA Pictures / abaca press / AOP

Men osäkerheten kring vad som kunde inträffa är mycket högre än tidigare och varje gång som Putin väljer att trappa upp kriget så ökar den här osäkerheten för Putin själv och regimens stabilitet.

‒ Det blir fler variabler i ekvationen och det gör det ännu svårare att göra gedigna bedömningar.

Ser på fel saker

Burkhardt säger att massmedier och iakttagare ofta ser på fel saker när man försöker bedöma utvecklingen i Ryssland.

Han nämner popikonen Alla Pugatjovas Instagram-inlägg mot kriget som ett exempel. Ett annat är det krav på Putins avgång som undertecknades av tiotals lokalpolitiker i Moskva och S:t Petersburg.

Det här är händelser som väcker uppmärksamhet, men de utgör inget direkt hot mot makthavarna.

‒ Vi måste lära oss att se på den utveckling som verkligen har betydelse för regimens stabilitet.

En sådan fråga är om demonstrationerna ute i regionerna eskalerar och hur de regionala myndigheterna reagerar på det.

En annan central fråga är maktdynamiken inom militären och eliten.

‒ Kravet på mobilisering framfördes alltid i kombination med krav på en mobiliseringsekonomi. Att ge den ryska staten betydligt mer inflytande över ekonomin. Det betyder en slags planekonomi och det skulle göra privat företagsamhet mycket svårare.

Tanken om en mobiliseringsekonomi stöds kraftigt av sekreteraren för Putins nationella säkerhetsråd Nikolaj Patrusjev, men det är osäkert hur premiärminister Michail Misjustin och centralbankens chef Elvira Nabullina skulle reagera.

Två avgörande frågor

Burkhardt säger att det finns två avgörande frågor att följa med under de kommande månaderna.

Det första är hur kriget i Ukraina framskrider. Hur kommer de nymobiliserade soldaterna att påverka läget på slagfältet och hur långt är västländerna villiga att gå med att förse Ukraina med nya vapen.

‒ Den andra uppenbara frågan är ekonomin. Ju fler soldater som mobiliseras desto svårare kommer det att bli att hålla den ryska ekonomin rullande. Mänskligt kapital, det vill säga utbildad arbetskraft, var ett stort problem i Ryssland redan innan kriget.

‒ Om man tar ut hundratusentals eller till och med miljontals ryssar ur ekonomin kommer det att skapa många problem.

Omöjligt att förutspå

När ekonomin haltar ökar de andra problemen inom regimen. Men det är svårt att säga hur en sådan utveckling skulle se ut.

‒ Ofta när man ser den här sortens händelseutvecklingar är det inte längre en lineär utveckling utan en kaskad av oförutsägbara händelser som påverkar varandra.

‒ Därför är det extremt svårt eller till och med ansvarslöst att presentera någon klar prognos. Det finns helt enkelt ingen sådan, säger Burkhardt.