Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

En gratis hobby för alla barn fungerar i teorin – i praktiken behövs flera svenska ledare och ännu flera intresserade barn i Borgå

Uppdaterad 05.10.2022 16:37.
Felicia Sahamies är 10 år gammal. Hon går i Grännäs skola och gillar lagsport. Hon tycker det är roligt att få spela boll med sina skolkamrater efter skolan.

Finlandsmodellen ska ge alla barn möjlighet till en gratis hobby i samband med skoldagen. I Borgå deltar alla 25 skolor. “Det här är ett utvecklingsprojekt och det finns ännu mycket att utveckla”, säger koordinatorn.

I idrottshallen vid Grännäs skola studsar en innebandyboll av plast fram och tillbaka. 12 elever springer efter bollen med sina klubbor och försöker få den i mål.

Det här är en av två hobbyklubbar som ordnas i Grännäs skola inom ramen för Finlandsmodellen, eller Borgåmodellen som man valt att kalla den i Borgå.

– Jag tycker nog att allt fungerar som det ska och jag är nöjd med antalet barn som deltar.

Det här säger Pia Angeria. Hon är projektkoordinator för Finlandsmodellen och det är hon som lägger hobbypusslet i Borgå.

En tränare och två barn i en gympasal.
Bildtext Ron Liljendal drar bollklubben i Grännäs skola. Han är verksamhetsledare för Akilles handboll och barnen känner igen honom och hans förening. ”Där kommer den där handbollskillen”, brukar de säga.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

Den här hösten ordnas det 115 olika grupper i skolorna i staden. Cirka 1 200 barn är med i verksamheten men 300 fler skulle få rum.

Det fattas ändå klubbledare överlag och svenska ledare finns det dåligt av.

– Vi skulle ha kunnat erbjuda 90 timmar hobbyer per vecka, men vi erbjuder bara 60 timmar eftersom det finns ledare bara för 60 timmar, säger Angeria.

Angeria berättar att de populäraste grupperna bland Borgåbarnen har varit parkour. Eleverna i klasserna 1 till 4 är de ivrigaste deltagarna. Också idrottshobbyer och hantverk har varit populärt.

Flera vuxna behövs

– Jag brukar säga att Borgåmodellen är en Tolkismodell, säger Johnny Holmström.

Holmström drar bollsporter för en grupp i Tolkis skola på måndag morgnar mellan klockan 8 och 8.45. Den tvåspråkiga gruppen är populär och har 16 deltagare, fler rymdes inte med.

Holmström har redan länge jobbat för att ordna närhobbyer. Han ville minska på familjernas körningar till träningar och för en tid sedan slopade han därför en kvällsträning för Tolkis bollklubbs juniorer. Föreningen ordnar istället en träning i samband med skoldagen.

Johhny Homström.
Bildtext Johnny Holmström ser att modellen började i Tolkis.
Bild: Yle/Mikael Kokkola

– Därför anser jag att Finlands hobbymodell började i Tolkis, säger han.

Just den här hobbytiden som Holmström nu tilldelats av staden lät i början en gnutta obekväm för både ledaren och barnen. Men den har visat sig fungera och deltagarna får en bra start på veckan.

Jag kan inte avbryta tre arbetsdagar för att dra hobbygrupper

― Johnny Holmström, Tolkis bollklubb

Holmström önskar ändå att staden skulle utveckla hur de erbjuder tider åt föreningar. Han skulle kunna tänka sig att dra ännu fler grupper, men har inte möjlighet att avbryta arbetsdagen för att åka till Hammars, Haiko eller Tolkis för att spela en timme boll med barnen.

– Jag kan inte avbryta tre arbetsdagar för det här. För att få det att fungera måste klubbledarna också ha en talan.

Holmström tycker att ännu flera föreningar borde haka på. Finlandsmodellen är en enastående chans för föreningar att bekanta sig med barnen i staden.

– Det är bara fantasin som sätter gräns!

Rädsla för att föräldrar slutar betala

En aktör som inte är med i Finlandsmodellen är Borgå dansinstitut. Rektor Taina Schorin-Keltto är kritisk till hur staden förverkligar modellen.

Hon säger att staden erbjuder en så låg lön för att hålla hobbytimmar åt barnen att det är under den rekommenderade nivån för en danslärare.

– Vi har inga lärare som kommer så billigt.

Grännäsbarnen har ändamålsenlig innebandyutrustning. Skolan har klubbor, bollar, glasögon och västar åt sina elever.

Inom viss idrott använder man föräldrar och andra utövare som ledare och tränare, säger Schorin-Keltto. Men enligt henne fungerar dansen annorlunda.

– Plötsligt erbjuds det danslektioner nära skolan med obehörig personal och så tror föräldrarna att undervisningen håller samma nivå som vid ett institut.

Schorin-Keltto tycker att staden, inom ramen för Finlandsmodellen som är gratis för familjerna, borde erbjuda sådant man inte annars får i staden.

– Om eleverna får gratis undervisning i skolan, så varför skulle de då betala för det på fritiden.

Plötsligt erbjuds det danslektioner nära skolan med obehörig personal och så tror föräldrarna att undervisningen håller samma nivå som vid ett institut

― Taina Schorin-Keltto, rektor vid Borgå dansinstitut

Schorin-Keltto och Borgå dansinstitut dras som många andra aktörer med elevbrist efter den långa pandemin och år av begränsningar. Hon tycker att Finlandsmodellen ytterligare lockar bort barn från institutets verksamhet.

– Jag motsätter mig inte modellen överlag, men jag anser att man inte har funderat igenom den helt och hållet.

Hon tipsar om motsvarande modell i Norge där staten erbjuder en möjlighet för alla institut att jämbördigt få vara med. Där får varje lärare sin vanliga lön för jobbet.

Teatern hoppas på nya aktiva i föreningen

Pentti Kinosmaa från Teatteri Soittorasia berättar att hans teater ordnar 15 olika kurser inom ramen för Borgåmodellen under läsåret 2022-2023. Han ser det som en chans och en fin möjlighet att få presentera sin teater och teaterverksamhet för barnen.

– Det är roligt att visa dem att teater kan vara så mycket mer än att bara läsa repliker.

Kinosmaa ser varken något spöke eller någon fara med modellen. Han är heller inte rädd att ett gratis kursutbud kommer ta bort barn och unga från teaterverksamhet som kostar.

– Inget går upp mot riktig teater med utklädningskläder och rökmaskin. Inte får man samma känsla i ett klassrum.

Barn spelar innabandy.
Bildtext Det saknas ledare till hobbyerna. Staden skulle kunna erbjuda 90 timmar hobbyer per vecka, men det finns bara ledare för 60 timmar.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

Han hoppas att föreningen ska få flera betalande medlemmar när flera människor får upp ögonen för teater via hobbymodellen. Men säger att det återstår att se.

Lönen då, räcker den till?

Timlönen som staden betalar sina hobbygruppledare är 35 euro plus ersättning för material och resor. Om staden använder sig av köptjänster är ersättningen 55 euro i timmen plus mervärdesskatt, material och kilometerersättning.

Handledaren kan också fakturera en summa som inkluderar kilometerersättning och material. Då är priset 60 euro i timmen plus moms.

Kinosmaa säger att en utbildad teaterlärare ska få 50 euro i timmen om man följer fackets rekommendation. Men många av hans kolleger inom teatern skulle inte få några jobb alls om de krävde den lönen, säger han.

– Hellre har jag jobb och får lite mindre betalt än inget jobb alls.

För oss ledare kan det vara jättesvårt att planera undervisningen då det dyker upp bara fem barn på kursen

― Pentti Kinosmaa, teaterchef Teatteri Soittorasia

Pentti Kinosmaa lyfter upp ett tydligt problem med gratis hobbyer. Eftersom deltagarna inte betalar binder de sig inte heller till något.

– För oss ledare kan det vara jättesvårt att planera undervisningen då det dyker upp bara fem barn på kursen trots att vi har 15 anmälda i gruppen.

Han önskar att föräldrar och barn skulle diskutera saken hemma och anmäla barnets frånvaro om det inte tänker dyka upp på hobbytimmen i skolan.

En flicka spelar innabandy.
Bildtext 10-åriga Felicia Sahamies har tre hobbyer. Hon klättrar, spelar bollspel i skolan och går i teaterskola i Borgå.
Bild: Frida Frankenhaeuser / Yle

Målet är färre skjutsar och mera kul nära hemmet

Projektkoordinator Pia Angeria har en dröm. Hennes vision är att barnen ska ha mera hobbyer och aktiviteter kring sitt eget hem och sin skola. Då behöver inte föräldrar köra långa sträckor om kvällarna och det blir mera gemensam tid för familjerna.

Vad säger du om oron att gratis hobbyer konkurrerar ut kvalitativa hobbyer som kostar?

– Nog förstår jag den oron, men jag tror kanske inte själv på det. Jag tänker hellre tvärtemot, att det kan vara en möjlighet att testa och bli intresserad av något och sen vill man göra det mera och oftare, säger hon.

Pia Angeria säger att hon har beaktat just det här orosmolnet när hon planerat kursutbudet. Barnen i skolorna erbjuds en gratis hobby samma tid varje vecka, men hobbyn växlar under året. Ett barn kan alltså hinna testa många olika hobbyer under ett år.

– Då får barn testa på nya saker och vi tror inte att vi på det här sättet tar kunder från föreningarna.

Att lära sig trolla med bollen kräver övning. Felicia Sahamies är på god väg.

Angeria berättar också att hon har blivit kontaktad av ungdomsfullmäktige där de unga ledamöterna är oroliga för att många slutar sin hobby i högstadiet för att det blir för allvarligt.

– Unga behöver mera fri lek. I våra hobbygrupper finns inget mål, det vi gör behöver inte leda till någonting. Vi testar och är tillsammans, säger hon.

Angeria hoppas att Finlandsmodellen blir bestående.

– Jag ser det här som ett viktigt projekt. Jag hoppas det blir en bestående modell.

I statens budget finns 14,5 miljoner euro reserverat för projektet, åtminstone under den här regeringsperioden. Borgå stad har i år fått 150 000 av staten för att erbjuda gratis hobbyer åt barnen.

Här kan du bekanta dig med Finlandsmodellen och Borgås kursutbud för varje skola.

Bollklubb i Grännäs skola

5:06

I gympasalen i Grännäs springer svettiga 10- till 12-åringar omkring. De ropar och skrattar och skjuter bollar i mål så den som står i närheten får akta sig för att inte bli knockad av ett skott.

Felicia Sahamies, 10 år, stannar upp en stund och torkar svetten ur pannan. Det bästa med den här dagen har varit att dribbla och trixa.

– Jag älskar lagsport, säger hon. Det är så roligt att göra saker tillsammans.

Diskussion om artikeln