Jonas Jungar: Nej, man skulle inte längre orka, men om vi tröttnar på nyheterna om kriget har Putin vunnit en delseger

De som i dag aktivt undviker att följa med nyheter blir allt flera, det visar undersökningar. Och man kan bra förstå det. Det finns en gräns för hur mycket nöd, hot och elände man orkar ta till sig. Men den tröttheten spelar direkt Ryssland i händerna.

Krig i Ukraina, energikris i Europa, vårdkris här hemma. Stigande priser, hungersnöd och totalitära regimer. De mindre eller större krishärdarna runtom i världen har blivit så många att det är svårt att hålla reda på alla.

Sabotaget av Nord Stream-gasrören och annekteringen av östra Ukraina är de senaste ingredienserna, men det kommer flera.

Världen hann knappt dra andan efter pandemin, så kastades vi in i en ny era av oro och otrygghet.

Journalistikens uppgift är att beskriva verkligheten som den är, inte så som vi önskade att den skulle vara. Därför ser nyhetsflödet ut som det gör.

Världen hann knappt dra andan efter pandemin, så kastades vi in i en ny era av oro och otrygghet

Allt är väldigt dystert och skrämmande nu, men det kan ändå inte vara nyhetsförmedlingens uppgift att skänka tröst och hopp.

Vi kan visserligen peka på lösningar (Svenska Yle var faktiskt bland de första medierna i Finland att introducera sådan konstruktiv nyhetsrapportering redan 2013), men det får inte heller bli en påklistrad och konstgjord optimism.

Det vi däremot försökt göra, både under pandemin och nu, är att ge så korrekt och pålitlig information som möjligt. Kvalitativ journalistik som begripliggör vad som sker är i allra högsta grad en del av vårt lands försvar.

Allt är väldigt dystert nu, men det kan ändå inte vara nyhetsförmedlingens uppgift att skänka tröst och hopp

Väldigt obehagligt är det just nu, det går inte att förneka. Många mår dåligt av att ta del av det som sker. Vi har säkert alla tacklat otryggheten på olika sätt.

Jag är själv nyhetskonsument av helt osunda mått, och tacklar min ångest över läget genom att försöka ha stenkoll på precis allt som händer. Det är kanske självbedrägeri, men jag föreställer mig att jag blir lugnare genom att ständigt vara uppdaterad och påläst.

Andra tänker precis tvärtom, att det är hälsosamt att logga ut och tänka på annat.

Många har (klokt nog) insett att det är viktigt att lufta hjärnan, göra vanliga vardagliga saker och leva sitt liv istället för att ängsligt scrolla runt i ändlösa flöden av hot och mörker. Jag avundas uppriktigt dem som har den sinnesron.

Andra tänker precis tvärtom, att det är hälsosamt att logga ut och tänka på annat

Eller så väljer man helt enkelt aktivt bort allt vad nyheter heter.

Den globala jätteundersökning som görs varje år om hur folk konsumerar nyheter visar att allt flera slutat följa med nyheter överhuvudtaget, eller åtminstone vissa ämnen.

Som orsaker anges bland annat att nyheterna gör en på dåligt humör, att det helt enkelt finns för mycket nyheter eller att man känner sig hjälplös och handlingsförlamad inför allt – att man inte vet vad man ska göra med all information.

Den här nyhetströttheten är kanske i sig inte en ny företeelse (vem av oss har inte någon gång stängt av nyhetsflödet för att vi inte orkar med allt elände ute i världen?), men ifråga om kriget mot Ukraina får den tröttheten en nästan säkerhetspolitisk dimension.

Nämligen: i det skedet som kriget blir ett bakgrundsbrus som vi inte längre orkar bry oss om, då börjar vi också fokusera på oss själva och våra egna bekymmer.

Ifråga om kriget mot Ukraina får nyhetströttheten en nästan säkerhetspolitisk dimension

Samma gäller mediebevakningen. Så länge det finns ett publikt intresse för kriget så rapporteras det.

Men lockar ämnet inte längre läsare, tittare och lyssnare, så minskar också obönhörligt bevakningen. Strålkastarljuset riktas någon annanstans. Så krasst fungerar medielogiken.

I det skedet som kriget blir ett bakgrundsbrus som vi inte längre orkar bry oss om, då börjar vi också fokusera på oss själva och våra egna bekymmer

Och då intresset och engagemanget avtar, avtar också vår lust att göra uppoffringar för Ukrainas skull.

Det är det som Putin kallt räknar med, att vi européer när det riktigt gäller är så pass bekväma att vi prioriterar vårt eget väl och ve framom solidariteten med ukrainarna.

Från det är inte steget långt till att vi är i luven på varandra i stället för att tackla Ryssland.

Skribenten är Svenska Yles innehållschef med ansvar för journalistik och etik.