NHL-kolumnen: Myndigare, beslutsammare, en besvikelse mognare – Sebastian Aho och Carolina har nu varit nära succé tillräckligt många gånger
”Canes” har vunnit i sin division och varit trea i ligan de två senaste säsongerna. I playoff har toppsäsongerna däremot tagit slut efter omoget spel i andra rundan.
Också i NHL-poddens säsongstart diskuteras Carolina Hurricanes. Anders lyfter fram Hurricanes som sommarens vinnare, medan Mattias utan att blinka placerar Florida ett steg före Carolina. Sommarens stora förlorare är däremot NHL:s trovärdighet.
Därför är Carolina och Florida två av NHL-sommarens stora vinnare – ligan tappade i sin tur all trovärdighet i Rysslandsfrågan
Sebastian Aho berättade bestämt i inför säsongen-intervjuer hur han fått totalt tillräckligt av att förlora och åka ut för tidigt i slutspelet. Då levde vi hösten 2021.
Ett år senare har Aho och hans Hurricanes fått uppleva en ännu tyngre exit ur playoff än den mot kommande mästarna Tampa. I våras pekade allt på att Hurricanes slår Rangers utan större problem och går till konferensfinal för en playoffretur mot ”Bolts”.
Men precis när ”Canes” skulle förvalta sin 2–0-ledning i serien började maskinen hosta och New Yorks Original Six-gäng vände serien till sin fördel.
Motståndarens målvakt blev ett spöke för Carolinas tilltänkta målskyttar för fjärde slutspelet i sträck. De två första gångerna hette hjärnspöket Tuukka Rask, våren 2021 axlade Andrej Vasilevskij bogeyman-rollen och i våras var det Igor Sjestiorkins tur.
Den som kan sin Vezina-historik vet att det var fråga om burlåsens absoluta crème de la crème, bättre blir det inte.
Ändå finns det bevisligen anfallsspel och skyttar i NHL som hittar sätt att dyrka upp toppmålvakter. Åtminstone när laget har ett så markant spelövertag som Carolina hade mot Rangers i maj.
Inte att undra på hur totalt knäckta Carolinas ledande spelare och coachen Rod Brind’Amour var när säsongen, som skulle bli lagets slutexamen på väg mot NHL:s vassaste topp, gick i stöpet.
Det som fattades var kyla i avsluten, myndig rutin när det gäller att hålla nerverna i styr och en eller två skyttar som helt enkelt bara smäller puckar i mål.
Stommen kvar
När säsongen 2022/23 kör igång om en vecka har Carolinas GM Don Waddell åtgärdat – åtminstone på pappret – precis de brister som Carolina Hurricanes fallit på i slutspelet, efter fina grundserier.
De viktigaste utespelarna för Carolinas DNA är kvar: Aho, Jaccob Slavin, Teuvo Teräväinen, Jordan Staal, Brett Pesce, Andrej Svetjnikov, Brady Skjei och Jordan Martinook.
Dessutom finns det såklart en uppsjö av ung, mycket potentiell talang i Carolina
Största avbräcken i sin tur var starka andracentern Vincent Trocheck och hårt kämpande ”skitmålsskytten” Nino Niederreiter. Trocheck är genuint en förlust, medan Niederreiter trots sina odiskutabla styrkor är och var lättare att ersätta.
Och så går det inte att understryka nog betydelsen av att Carolinas målvaktstandem Frederik Andersen - Antti Raanta fortsätter. Om skadorna inte förstör säsongen har Hurricanes varje kväll mellan stolparna en gubbe som på riktigt ger laget chansen att vinna.
Då kommer vi till vad Waddell gjorde för att laget blir svårare än tidigare att tas med i slutspelet.
In med garvade veteraner
För det första ersatte han skickliga, men problematiska förstaparsbacken Tony DeAngelo, med enormt rutinerade och offensivt fortfarande briljanta Brent Burns. Veteranen som redan hunnit bli 37 år hör till den lilla skaran backar som garanterat får pucken fram till mål.
Burns som bombare från blålinjen kan bli en avgörande faktor när det gäller att utnyttja powerplaychanserna nästa vår. Och i par med defensiva klippan Slavin ska BB kunna få spela enligt sina specialstyrkor: vinna blålinjen i båda zonerna och leverera puckar på mål.
En annan välkommen specialist är erfarna 33-åriga yttern Max Pacioretty. Den forna Canadiens-kaptenen har överskridit 30 mål fem gånger och har just ett sådant snabbt, hårt och träffsäkert skott som Carolinas offensiv verkligen behövt.
Pacioretty är borta på grund av skadad hälsena minst till årsskiftet, men alla chanser finns till att han är i toppskick när dagarna igen blir längre. En risk, visst, men av de skyttar som fanns på marknaden var Pacioretty den med mest rutin.
Sista potentiella nyckelveteranen som Waddell hämtade in är en av de smartaste forwardarna i ligan: Paul ”Peters son” Stastny. I ett kaotiskt Winnipeg Jets stod 36-åringen för 21 mål förra säsongen. Då är han egentligen bäst som playmaker.
Stastny kan spela både ytter och center, men är i grunden center med en härlig blick för spelet. Något Patrik Laine fick njuta av våren 2018. Farten på grillerna kanske inte riktigt räcker till för mittfilen i Carolinas tempohockey, men nytta kommer han att göra för sig.
Blir inte överraskad om Brind’Amour i något skede testar en förstakedja med Stastny, Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen. I så fall spränger trion banken för hockey-IQ.
Vågar påstå att den nya veterantrion fyller precis det behovet som fanns för att ge Carolina den där lilla extra kylan när det gäller vinna eller försvinna. Både i och utanför rinken
Stora förväntningar på blåvita kvartetten
En av de stora nycklarna till framgång är Sebastian Aho. Ligans bästa lag – trupperna som tar hem bucklan – har nästan utan undantag en förstacenter som leder laget och stiger fram i kritiska situationer.
I Carolina är det Ahos jobb. Han har redan i ett par år varit på gränsen, men det där lilla extra i de allra tuffaste slutspelsmatcherna har fattats.
För att precisera: Aho kan bli bättre på att för egen motor kunna bryta sig in på mittfilen i kamp mot fysiskt starka elitbackar när slutspelets lagar gäller. Då får han också skjuta ur bättre lägen.
Aho är ändå redan nu en elitcenter i ligan och Carolinas spelmässiga ledare.
Som kontrast: den av finländarna i Carolina som har största kraven på att lyfta sin nivå är Jesperi Kotkaniemi.
Meningen är att Kotkaniemi nu ska vara mogen för att ta över Trochecks roll som andracenter. Eller inte egentligen roll, för den fysiskt stora och mer och mer fräna björneborgaren är annan typs center än Trocheck.
Men resultatansvaret som andracentern i ett av ligans topplag bär på – det borde Kotkaniemi ta över. Han får garanterat möjligheten. En otroligt spännande säsong för ”KK”, som fortfarande är endast 22 år. Hoppas han använder sitt giftiga skott.
Den andra nuvarande Carolina-spelaren jämte Jordan Staal som vunnit en Stanley Cup, Teuvo Teräväinen, behöver däremot inte egentligen ändra på något. ”Turbo” som precis fyllde 28 hittade sin nivå säsongen 2017–18 och har sedan dess hört till lagets kärna.
Rod Brind’Amour älskar supersmarta Teräväinen och använder honom i matchernas mest utmanande skeden – både offensivt och defensivt. Yttern hör till kategorin som kan lappa en kedja med problem och håller sitt värde för laget med att ”göra sin grej”.
Sista låset i Carolinas blåvita kvartett är andramålvakten Antti Raanta. Också hans roll i Raleigh är tydlig och klar: spela cirka 30 matcher i grundserien på hög nivå och var vid behov redo att bära huvudansvaret.
Raanta visade under sin första Canes-säsong att han går att lita på. Det har han för övrigt gjort överallt då han fått hållas frisk. Vi kanske inte ens har sett hans toppnivå ännu.
Går det som planerat hör samtliga finländare till lagets nyckelspelare varje gång de är på isen under säsongen som äntligen ska kunna bli detta Hurricanes ”coming out party”.
Tack för att du läste.
Källor: hockeydb.com, statmuse.com