Hoppa till huvudinnehåll

Vetamix

Din mobiltelefon är nästan din bästa vän – hur är det att leva utan telefon en dag?

Uppdaterad 03.10.2022 14:44.
En telefon och ett par hörlurar ligger på ett persikofärgat bord. På telefonen syns olika appar, bland annat Tiktok och Instagram.
Bildtext Utan telefon finns det inga lockande appar som kan störa ens koncentrationsförmåga.
Bild: Alamy / All Over Press

Hur många gånger om dagen använder du din smarttelefon? För många är det nästan lite pinsamt att medge det. Vi testade på hur det är att leva utan telefon en dag.

Om någon skulle vilja hota vårt samhälle inser var och en av oss att våra smarttelefoner och allt som hör till dem kunde vara ett lockande mål.

För varje år som går blir vi bara mer beroende av våra telefoner. Då man förut bara använde dem för att ringa eller skicka meddelanden så sköter vi, eller i alla fall jag, idag de flesta ärenden via just denna apparat.

Förutom att jag använder min telefon för att kommunicera använder jag den också som arbetsredskap, för att läsa nyheter, för att använda sociala medier, för att kolla vädret och betala räkningar. Jag använder den också som väckarklocka, betalkort, som kamera och som tidtagarur då jag ska koka makaroner.

Med andra ord använder jag telefonen till precis allting och nästan hela tiden. Min dagliga skärmtid ligger på just under fyra timmar.

Men hur skulle det gå om jag av någon orsak skulle tvingas klara mig utan telefon? Det ville jag ta reda på och bestämde mig därför för att leva utan telefon en dag.

Fredrika Lindholm står och ler i en park. I handen håller hon ett paraply.
Bildtext Eftersom jag ville ha bilder från min telefonfria dag fick ja be okända människor om hjälp. Denna bild har Kirsi tagit med sin telefon.
Bild: Fredrika Lindholm / Yle

Små vardagliga saker blir svåra

Det som blev mest tydligt under min dag utan telefon var hur små vardagliga saker kunde bli underligt svåra och krångliga.

Som exempel skulle jag gå på lunch med en ny kollega. Problemet här var att vi hade missförstått varandra och stämt träff på samma våning men i helt olika byggnader.

Vanligtvis skulle det finnas en enkel lösning: man ringer varandra, skrattar åt missen och stämmer en ny träff, men utan telefon var det inte så enkelt.

En lång stund irrade vi omkring på varsitt håll och letade efter varandra innan jag till slut gav upp, gick tillbaks till min plats och lyckades få kontakt med henne via chatten på arbetsdatorn. Så problemet löste sig genom att använda internet.

Var det fusk? Nej, denna dag handlade om att leva utan telefon och det visade sig vara en helt tillräcklig utmaning i sig.

En spårvagn kör vid köpcentret Tripla.
Bildtext På spårvagnar får man gå in utan att visa sin biljett.
Bild: Silja Viitala / Yle

Att använda kollektivtrafik utan biljett

En annan sak jag inte insett är hur viktig telefonen är då man rör sig med olika fordon. Antingen med kollektivtrafik, med cykel eller med bil.

Under min telefonfria dag behövde jag både åka kollektivtrafik och köra bil, och det visade sig att båda hade sina utmaningar.

Kollektivtrafiken blev svår på grund av att jag har min månadsbiljett på telefonen. Med andra ord fanns det inga (i alla fall snabba) sätt att bevisa att jag verkligen hade en biljett utan telefon.

Detta löste jag med att åka spårvagn istället för buss, på grund av att de där inte kollar om man har en giltig biljett vid dörren. Under hela resan satt jag ändå och var livrädd över att en biljettkontrollant skulle komma och att jag sedan på min knaggliga finska skulle tvingas förklara att jag nog har en biljett men att jag inte behagat att ta med den.

I efterhand kollade jag också upp med HRT vad som skulle ha hänt ifall en biljettkontrollant kommit, och det visade sig att det inte har någon betydelse om man har en biljett på sin telefon om man inte har telefonen i fråga med sig.

Toimittaja näyttää kameralle puhelinta, jossa näkyy Google Mapsin reittivaihtoehdot välillä Oulu–Rovaniemi.
Bildtext Ibland då man kör bil kan det vara svårt att hitta då man van att använda sig av en karttjänst.
Bild: Paulus Markkula / Yle

Att köra bil utan GPS

Det andra färdmedlet jag använde mig av den dagen var bil. Oberoende av sträckans längd har jag fått som vana att alltid använda mig av en karttjänst på telefonen för att hitta fram. Detta har gjort att jag helt enkelt har svårt att hitta till ställen då jag inte använder mig av karttjänsten.

Så då jag skulle köra hem utan att telefonen berättade exakt vart jag skulle svänga eller i vilken fil jag skulle köra kändes det underligt osäkert. Inte för att jag inte visste vägen i stora drag men eftersom jag blivit van att lita på karttjänsten och därmed ovan att lita på mig själv.

Här måste jag tillägga att jag nog hittade hem utan problem, men att jag kände mig osäker i nästan varje sväng eftersom det inte fanns en datorgjord rikssvensk röst som bekräftade mina handlingar.

Fredrika Lindholm står och ler inne på ett café.
Bildtext Denna bild har Marianna tagit då jag fick gömma mig för regnet inne på ett café. En fördel med att vara ute i regnet utan telefon är att man inte behöver vara rädd för att den ska blir blöt.
Bild: Fredrika Lindholm / Yle

En paus från allt och alla

Ju längre jag var utan telefon desto tydligare blev det hur beroende jag verkligen är av den. Till och med under en löprunda använder jag mig av flera olika appar samtidigt.

En app som berättar hur långt jag springer och i vilken takt, och en annan för att lyssna på podd eller musik. Samtidigt vet jag att jag vanligtvis också ibland kan stanna och svara på meddelanden eller skriva dem i farten. Ibland pratar jag också i telefon samtidigt för att få tiden att gå.

Men just denna dag kunde jag inte göra något av detta. Det enda jag kunde göra var att verkligen göra det jag skulle göra, nämligen springa.

Först kände jag mig irriterad över att jag inte visste exakt i vilken takt jag sprang eller hur långt jag hade sprungit, men efter en stund förändrades irritationen till en känsla av lättnad. En känsla av att det var skönt att jag inte visste hur långt eller hur hårt jag sprang eftersom det betydde att jag helt enkelt fick gissa mig fram till det.

Kändes det som om jag sprang i snabb takt så gjorde jag det. Och kändes det som om jag sprungit en lång sträcka så hade jag det. Där fanns ingen app som motbevisade mig.

Samtidigt kändes det också skönt att helt enkelt få en paus från telefonen och därmed från allt och alla. Det enda jag saknade lite, speciellt då det blev tungt, var musiken. Men den klarar man sig nog utan.

Just den här löprundan var kanske den mest betydande stunden under min telefonfria dag. Den påminde mig om att det faktiskt är lättare att ladda sina mentala batterier utan att hela tiden vara uppkopplad. För hela poängen med i alla fall min löpning är att få en mental paus, och nu fick jag verkligen det.

Att välja telefonen

Sammanfattningsvis kan jag säga att min telefonfria dag gick bättre än väntat. Visst kände jag en sorts tomhet av att inte vara uppkopplad hela tiden och visst sökte sig min hand till fickan varje lediga minut bara för att inse att fickan var tom. Men ändå hände inget katastrofalt bara för att jag inte hade tillgång till min telefon, vilket är bra att komma ihåg.

Jag inser också att det såklart skulle vara helt annorlunda ifall man motvilligt blev av med sin uppkoppling via telefonen och om man till exempel inte skulle veta hur lång tid man skulle måsta leva utan den. Nu kunde jag ju helt enkelt betala mina räkningar eller ringa mormor dagen efter.

Jag önskar verkligen att jag kunde sluta denna artikel med att komma fram till att jag hädanefter ska leva utan telefon

Det jag ändå lärt mig är att jag är otroligt och nästan onödigt beroende av min telefon. Jag använder den i nästan alla situationer och många gånger utan att den verkligen gör någon nytta.

Jag önskar verkligen att jag kunde sluta denna artikel med att komma fram till att jag hädanefter ska leva utan telefon eller att jag från och med idag ska leva i stunden utan att hela tiden vara uppkopplad. Men det kan jag inte.

Trots att man ofta använder telefonen i onödan så är den också viktig på så många olika sätt. Det är verkligen lättare att betala räkningar via den och jag vill ha kontakt med min familj och mina vänner längs med dagen. Jag vill också ha koll på nyheter i realtid och jag vill ta bilder om jag ser något fint i min omgivning.

Det jag tar med mig är att jag inte nödvändigtvis behöver göra detta, men jag väljer att göra det ändå. Men visst är det så någon som är beroende brukar resonera?