Civiltjänstgöraren är osynlig när landet höjer sin beredskap – civilreserven skulle kunna utnyttjas effektivare i fredstid

1 300 civiltjänstgörare utbildas varje år men deras kompetenser nämns sällan i diskussioner och beslut om höjd beredskap. De ingår i de så kallade frivilliga eftersom det saknas en civil reserv i fredstid.

I takt med Rysslands intrång i Ukraina, söndersprängda gasledningar i Östersjön och spänt världsläge höjer Finland beredskapen genom bland annat planer på ett stängsel vid östgränsen.

Antalet militärövningar har också utökats som ett led i landets ansökan om medlemskap i Nato och amerikanska marinen besökte garnisionen i Dragsvik i början av oktober.

Enligt en undersökning som Yle lät göra i augusti har kriget i Ukraina gått om klimatet i finländarnas oro. Viljan att hjälpa till har också lett till att finländare åkt till Ukraina för att strida.

I budgetförslaget för 2023 satsar regeringen två miljarder euro extra på försvaret och gränsbevakningen under de fyra kommande åren, 1,7 miljarder till materialanskaffningar.

När Yle Huvudstadsregionen tidstroget frågade fyra unga män om försvaret av Finland uppgav alla att de väljer militärtjänst. Ingen av just dem hade övervägt civiltjänstgöring.

I samband med sabotaget mot gasledningarna i Östersjön yrkade finansminister Annika Saarikko (C) att landet måste kartlägga de mest kritiska funktionerna vid ett elavbrott och se över att tillgången på mat garanteras.

Befolkningsskyddet eller det civila försvaret diskuteras och uppmärksammas, men inte i lika hög grad som militärens roll i krissituationer, åtminstone på finlandssvenskt håll.

Förutom räddningsväsendet och då främst räddningsverken har befolkningsskyddet inte ett lika tydligt ansikte utåt jämfört med militären.

För många är det troligen oklart vem som hjälper till när el och telekommunikationer slutar fungera eller om samhället utsätts för omfattande hybridpåverkan. De kallas ofta för frivilliga.

Vi ska därför ta en titt på civiltjänstgörarnas och civiltjänstcentralens roll i tider av höjd beredskap.

Utbildningen anpassas till världsläget

Civiltjänstgöraren utbildas i första hand för uppdrag inom räddningsverksamhet för att kunna vägleda och hjälpa befolkningen och myndigheter med civila uppgifter i olika krissituationer.

Vid civiltjänstcentralen i Lappträsk följer man också med världsläget och viljan att höja beredskapen i landet.

– Vi har reagerat på läget som har hänt med bland annat Ukraina och satt in mera kris- och räddningsundervisning, till exempel vardagens beredskap 72-timmar och grundkurs inom Frivilliga räddningstjänsten, säger Haddas-von Martens.

Till utbildningen hör dessutom ett stort paket med brandsläckning och första hjälpen, som utökats med livräddande och mental första hjälp samt oljebekämpning av stränder och kurs i husets säkerhet.

– Vi har haft praktiska övningar i oljebekämpning men nu lämnat bort dem på grund av coronarisken. Vi måste kasta allt material, alla overaller och stövlar, och det är ju inte så ekologiskt. Övningarna ska komma tillbaka så småningom, säger Haddas-von Martens

Vardagens beredskap 72-timmar är skräddarsydd för situationer när till exempel elen inte fungerar.

Sjukskötare Anders Blomberg utbildar civiltjänstgörare i 72-timmars beredskap och främst dem som anländer för den kompletterande utbildningen.

Blomberg sammanfattar vistelsen i Lappträsk med att den kunskap man får är matnyttig i framtiden. Den väcker ett intresse för att delta i samhällsdebatten, beredskapen och organisationer.

– Det är upp till var och en att själv hitta vägen vidare, men vi stöder genom att hitta individuella lösningar. Det är ju bara vid en allmän mobilisering som vi måste fundera hur vi använder de här människorna, säger Blomberg.

Dessvärre ville inga av de 25 värnpliktiga som anlände till Lappträsk i oktober ställa upp på intervju för Yle Östnyland angående värnplikten och utbildningen.

– Hur många av dem som avbrutit sin militära värnplikt är oklart dels eftersom civiltjänstcentralen under utbildningsperioden inte längre följer med hur många som redan varit i armén, dels för att personregistret är hemligt, säger Haddas-von Martens.

Det viktiga dokumentet

Blomberg nämner Säkerhetskommitténs dokument Säkerhetsstrategi för samhället från 2017 som den kanske viktigaste sammanfattningen av principerna för finländsk beredskap.

– Dokumentet omfattar hela samhället och genomsyras av 72-timmars beredskapen. Vid en olycka vid till exempel ett kärnkraftsverk behövs frivilliga som mäter radioaktiv strålning och hjälper med att söka skydd mot strålningen. Vad betyder det att söka skydd inomhus och isolera sig i ett dygn eller två?

I säkerhetsstrategin presenteras de allmänna principerna för beredskap i det finländska samhället. Beredskapen genomförs enligt principen om övergripande säkerhet, där myndigheterna, näringslivet, organisationer och medborgare tillsammans sörjer för samhällets vitala funktioner.

Blomberg belyser en skillnad mellan soldater och civiltjänstgörare med att man i militären lär sig att agera och utföra uppgifter i grupper, medan civiltjänstgöraren fokuserar på individuellt ansvar och enskilda uppgifter i olika krissituationer.

– När det gäller civiltjänstcentralens roll i tudelningen innanför stat tror jag att centralens uppgift mer och mer blir att se hur vi som individer fungerar i globala kriser.

Om man tar kriget i Ukraina som exempel utför civiltjänstgöraren enligt finländsk lag sin tjänstgöring inom Finlands gränser, men kan sedan åka till landet som frivilig inom föreningar som Läkare utan gränser eller Finlands Röda kors och utföra civila uppgifter.

Kommunerna tar hand om 70 procent

Civiltjänstcentralen i Lappträsk och platserna där civiltjänstgörare gör sin arbetstjänst utgör en viktig del i utbildningen av det civila försvaret eller befolkningsskyddet.

Idag tar kommunerna hand om omkring 70 procent av civiltjänstgörarna, till bland annat daghem, skolor och sjukhus. Staten och kyrkan ligger långt bakom.

– Men många har en utbildning, till exempel färdiga läkare och lärare som väljer att göra värnplikten senare och de är nog en billig arbetskraft. Det är en lottovinst att få en sådan civiltjänstgörare i en kommun med pengaproblem.

Däremot finns det för få finlandssvenskar för att kunna erbjuda alla fem specifika utbildningsinriktningar på svenska, det vill säga medborgarpåverkan, brand, räddning och befolkningsskydd, miljösfostran och skyddande av kulturegendom, förebyggande av våld och vardagssäkerhet, inom vilka det finns möjlighet att utbilda sig i heta arbeten och avlägga väktarexamen.

Den svenska utbildningen är en kombination av de olika inriktningarna, vilket gör det svårt att fördjupa sig i någon del om man inte deltar i en finskspråkig inriktining.

Det är därför viktigt att civiltjänstgöraren upprätthåller sina kunskaper på eget initiativ efter värnplikten, och blir en av de frivilliga som ingår i den samlade civila kompetensen.

– I dagens läge försöker vi uppmana, som den övriga civilbefolkningen, att man tar sitt ansvar och går med i Röda korset, Frivilliga räddningstjänsten och frivilliga brandkårer samt lär sig oljebekämpning via WWF, säger Haddas-von Martens.

Människor har en bred kunskap och kunnighet efter civiltjänstgöringen som gör att de förhoppningsvis kan vara aktiva inom FBK, Sjöräddningssällskapet, flygräddningssällskap, Folkhälsan med flera.

– Det viktigaste för mig när de går genom civiltjänstgöringen är att de vaknar till och förstår att de är en del av en helhet fast de inte nödvändigtvis gör militärtjänstgöringen, säger Blomberg.

Är den skarpa uppdelningen i civilt och militärt försvar förlegad?

– Bägge sidor behövs till exempel vid en större oljekatastrof när skadorna ska bekämpas. Men då har vi frivilliga på ena sidan och tjänstgörare på andra. Det jag pratat om den här förmiddagen är efterspaning efter försvunna människor. Då kommer frivilliga först, sedan armén och till sist flera frivilliga. Det är ett sätt att samverka, säger Blomberg.

Blomberg nämner skogsbranden i Kalajoki 2021 som ett bra exempel på samarbete mellan militär, frivilliga och räddningsmyndigheter.

– Det finns hela tiden en samverkan, men hur det fungerar eller ska fungera i en större krissituation vet vi ännu inte. Man kan inte riktigt simulera övningar av sådana.

Ingen civilreserv i fredstid

Det civila försvaret eller befolkningsskyddet i Finland är av hög kvalitet och en förebild för bland annat grannlandet Sverige.

– Så mycket har jag sett av de unga männen här, att om vi fick krig så skulle åtminstone civilsamhället vara i goda händer. Här finns många smarta, intelligenta och hjälpsamma unga män. De har också fått utbildning i nödförstahjälp som håller folk vid liv, säger Katarina Haddas-von Martens.

Beredskapens kvaliteter belyses också genom till exempel Försörjningsberedskapscentralen som är en av många aktörer som håller koll på att det till exempel finns mat åt alla.

Befolkningsskyddet består i praktiken av många myndigheter, organisationer, föreningar och frivilliga som utbildas och samarbetar i fredstid.

Civiltjänstgöraren är också en del av försvaret både i fredstid och vid en mobilisering fast hen då utför civila uppgifter.

Men trots att flera tusen civiltjänstgörare genomgått sin utbildning i samband med värnplikten är det inte möjligt att samla den gemensamma kompetensen vid kriser och katastrofer så där hur som helst.

Det finns nämligen ingen aktiv civilreserv i fredstid, endast genom partiell eller allmän mobilisering. Det här kan försvåra samarbetet mellan civiltjänstgörare, militärer och övriga frivilliga i samband med till exempel skogsbränder, oljeolyckor till havs eller andra större insatser på landsbygden och i städerna.

I mars 2020 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté som ska utreda hur den allmänna värnplikten och skyldigheten att försvara landet kan utvecklas.

– Det har till exempel varit en parlamentarisk kommitté för värnpliktiga som har pågått under 2021 och där fanns ett förslag att man skulle utnyttja civiltjänstgörarna mera i samhälleliga kriser, och då andra än militära, men det här skulle förutsätta lagändringar och någon typ av repövningar som finns i armén, säger Katarina Haddas-von Martens.

Civiltjänstgörarna är inte en homogen grupp som kan kallas in på motsvarande sätt som den militära reserven, men Haddas-von Martens upplever att det inte borde vara en så stark tudelning i det civila och det militära.

– Armén behövs, men det behövs också folk i det civila samhället som kan första hjälpen. Det finns en bra grund i det finländska samhället i och med att det varit med så länge och för att det utbildas ganska många civiltjänstgörare per år. Det är inte en liten sak heller.

Känner då civiltjänstgörarna idag att den kunskap de får bär längre än bara för den tid de gör sin värnplikt?

– Det finns beställningar bland annat via kommittéer vad utbildningen borde ta upp, och vi har försökt bredda den, men problemet för de svenskspråkiga är att vi har varken pengar eller personalresurser att sätta upp fem grupper på en grupp som är bara 20-25 personer.

Det betyder i praktiken att svenskspråkiga som är bra på finska har något fler valmöjligheter än de övriga.

– Om du valt utbildning på svenska kommer alla (på grund av gruppstorlek) för det mesta att placeras i samma grupp. Utbildningen blir en kombination av miljöfostran och skyddande av kulturegendom samt förebyggande av våld. Då möjlighet finns försöker vi ordna även ett alternativ för brand, räddning och befolkningsskydd, säger Haddas-von Martens.

Nato kan förändra värnplikten

Enligt president Sauli Niinistö är det viktigaste med vår utrikespolitik nu att ta hand om Finlands säkerhet. I strävan efter medlemskap i Nato betonar Niinistö fördragets femte artikel om att ett väpnat angrepp på ett medlemsland ska räknas som ett angrepp på alla länder.

Det är samtidigt upp till varje land att själv besluta vilka försvarsåtgärder det anser nödvändiga. Det måste inte röra sig om väpnat våld, och inget medlemsland kan tvingas till militära försvarsåtgärder mot sin vilja.

Hur kan ett medlemskap i NATO inverka på civiltjänstgöringen?

Katarina Haddas-von Martens har naturligtvis inga klara svar på frågan, men det kan få följder också för civiltjänstgöringen.

– I många andra Natoländer har man så att säga låtit sin armé vittra bort. I det fallet att vi inte längre skulle ha allmän värnplikt på samma nivå, kan man tänka sig att det inte är en så stor idé att heller hålla igång civiltjänstgöringen, men det får framtiden utvisa.